Att skrämma upp sig själv
I onsdags lyckades jag med något som jag aldrig trodde var möjligt: jag skrämde upp mig själv med en novell som jag skrev klart. 😱
Varje gång jag har läst att någon har blivit skrämd eller rörd av det som personen själv har skrivit, har jag mest tänkt att dessa personer har överdrivit. Hur kan man reagera så på sina egna texter? Nu vet jag. 🙈
Vad var det jag satt och skrev på då? Jo, tidigare i veckan fick jag två novellidéer till Miramir Förlags och Whip Medias novelltävling "Bortom grinden". Från början hade jag inte tänkt delta, eftersom jag verkligen behöver redigera mitt romanmanus. Fast i bilen på väg till jobbet i början av veckan föddes två idéer. Det var alltså den ena idén som jag skrämde upp mig själv med när jag satt och skrev klart den på lunchen i onsdags.
Min tanke var aldrig att jag skulle skriva en läskig berättelse. Snarare gåtfull och mystisk, men under skrivandets gång blev den mer och mer läskig. Hela tiden såg jag det hela som en film i mitt huvud. Kanske var det därför jag blev skrämd. 😂
Jag ska skriva rent novellen i datorn och putsa till den så att den når upp till kraven, sedan lär jag nog skicka in den. Och om den inte skulle nå hela vägen fram, kommer jag inte bli alltför ledsen. Så snart jag är klar med mitt nuvarande manus, ska jag nog spinna vidare på den här novellen och skriva något längre. Det skulle kanske kunna bli något bra, jag får se.