Just hemkommen från en helt fantastisk resa till Texas.
Jag hade så sanslöst roligt mest hela tiden. Virginia och Aubrey verkligen ansträngde sig för att jag skulle få uppleva så mycket som möjligt.
Den rusade upp direkt till topp tre av alla mina USA-resor.
Förutom två stycken resor så har alla varit kanon men det är tre stycken som sticker ut. De som haft det där lilla extra som gör dem mer minnesvärda än andra.
Inget slår 2001 års USA-resa. Den är det mest fantastiska jag någonsin gjort.
Min första bilresa runt USA.
Jag körde över 1300 mil på fyra veckor och besökte 22 stater. Det var jag, bilen och ett enda långt äventyr.
Jag hade platser jag ville besöka, Grand Canyon, Las Vegas, Mount Rushmore, Washington DC mm men jag hade ingen exakt plan vilken väg jag skulle ta.
Jag körde dagarna i ända och bara njöt. Att leta motell varje kväll blev en rolig stund på dagen.
Vad kostar en natt? Det var mycket. Tack, då letar jag vidare.
Motell finns det gott om och jag var inte petig med att det skulle vara fint. Det var bara ett ställe jag skulle lägga mig ner några timmar innan jag gav mig ut på äventyr igen.
Jag träffade mängder med trevliga människor och alla kunde de inte förstå hur jag kunde vara ute och resa ensam.
Jag bara njöt där jag susade fram på vägarna. Ingen som gnällde på att milen blev för många utan rast. Ingen som gnällde över för dålig kvalitét på motellen eller när det blev hamburgare till frukost för att det inget annat fanns.
När jag väl stannade så fick jag uppleva fantastiska saker. Kunde knappt fatta att jag, lilla Ingalill från mörkaste Småland, stod på kanten av Grand Canyon. Det var en fantastisk upplevelse att komma ut på kanten och se ett av naturens mästerverk.
Las Vegas kanske inte blev den mest häftiga upplevelse. Tyckte stan var förfärlig i all sin fakehet. Men det var ändå otroligt roligt att ha varit där. Washington DC alla monument och Arlingtons enorma begravningsplats var så intressant att se.
Att få se en massa platser och saker i levande livet som jag bara sett på teve och på bio var livsändrande.
Jag önskar verkligen att jag kunde göra en sådan resa igen. Det var de bästa veckorna i mitt liv. Jag fick en annan syn på livet. Jag vågade mer, jag lyckades (mestadels) bekämpa min blyghet.
Åh, dessa underbara fyra veckor. Må jag aldrig glömma er.
2014 gjorde systerdotter och jag vår fjärde bilresa runt USA ihop.
Nu hade vi blivit fullblodproffs på att resa runt på alla möjliga och omöjliga vägar.
Jag kan inte peka på exakt varför jag tycker att denna resa bär den näst bästa jag gjort i USA men den innehöll precis allt.
Fantastiska besöksmål, Salem Sue, Mount Rushmore, US Air Force Academy Chapel, Yellowstone Nationalpark, snö och kyla, trettiogradig värme och jag vet inte allt. Skulle kunna rabbla upp hur mycket som helst.
Vi körde 725 mil på två veckor. Med det kan man tro att vi aldrig lämnade bilen men vi besökte massor av platser. Besökte släktingar i Colorado och shoppade som galningar i Chicago.
Att ibland åka på vägar som mil efter mil inte hade minsta kurva var helt otroligt. Att komma upp på ett backkrön och se vägen försvinna spikrak i fjärran var en tappa hakan-upplevelse. Att i Yellowstone Nationalpark komma så nära bisonbufflar att man kunde sträcka ut handen och kela med dem, vilket vi givetvis inte gjorde, var helt otroligt.
Att stå vid foten, förlåt, klöven, på Holsteinkon Salem Sue och blicka ut över North Dakotas natur var helt otroligt häftigt. Hon gick verkligen inte hav för hackor heller, världens största som hon är.
Att kliva ut på en glasskiva lite över 400 meter över marken i Willis Tower i Chicago fick det att kittla i magen.
En helt underbar resa. Den glimrar som en fin pärla i mitt minne.
Så var det ju den där resan till Texas i år.
Att åter kunna åka till USA efter, ett för mig ovanligt långt uppehåll, var så härligt.
Virginia och Aubrey hade nästan överansträngt sig för att jag skulle ha det så roligt som möjligt. Hade inte många döstunder under de två veckorna jag var där.
De lyckades också hitta platser som jag aldrig besökt i Texas, vilket inte är helt lätt. Texas är den stat, efter Florida, som jag besökt mest i USA. Detta var det åttonde besöket hos Virginia och Aubrey.
Vi besökte New Braunfels och Gruene. Jag blev störtkär. Här har jag aldrig varit förut. Paret Richards har de senaste fyrtiofem åren varit här i massor men jag har helt missat den lilla tyskuppbyggda staden helt.
New Braunfels var jättemysigt på ett speciellt Texasvis. Svårt att förklara för den som inte varit där men staten har en alldeles egen känsla. Det inte vilda västern utan det är mer en europeisk känsla med en touch av Mexiko. Alldeles egen art som gör att Texas sticker ut mot alla de andra staterna i USA. Människorna man träffar här är också av en alldeles egen sort. Så trevliga och lätta att prata med.
Gruene Hall, som byggdes 1878 och har samma stuk på byggnaden fortfarande. Danshallen andas historia. Jag föll som en sten. Blev helt förälskad i den gamla byggnaden där de har livemusik varje kväll. Allt från okända till de stora countrystjärnorna, Emmylou Harris skulle framträda kvällen efter jag var där.
Jag hade svårt att slita mig men till slut var jag tvungen att följa med mina vänner tillbaka till hotellet inne i själva New Braunfels.
Jag gick på bio fyra gånger. Jag fick äntligen uppleva en rodeo med fart och fläkt. Har varit förut ett par gånger men första gången fattade jag inte så mycket av tex poängsättningen och de har inte haft så mycket publik.
Denna gången var det fullt med folk och ljudnivån blev därefter. Kvällen hade inte en död stund och det var stor variation på tävlingarna. Det var allt från att hålla sig kvar åtta sekunder på hästar och tjurar, att fånga in kalvar på olika sätt och barn som skulle hålla sig kvar på springande får. En helt galet rolig kväll.
Att få följa med Virginia till Cliftons fina konstmuseum och binda kransar var hur roligt som helst. Hade glömt hur roligt jag tycker det är att göra det. Att jag fick hjälpa de andra lite då och då var grädde på moset.
Detta var den tjugofemte resan till USA sedan första gången jag åkte dit som au pair 1993. Tror jag. Har lite svårt att med att hålla reda på alla resor jag gjorde till Florida ett tag. Det var lite klippkort ett tag. Mamman i familjen skickade flygbiljett så fort jag knystade om att jag ville åka till värmen i Florida.
Sedan min första resa 1993 till början på 1994, så är det bara sammanlagt sex årtal som jag inte varit där. Längsta uppehållet var mellan hemresan i februari 1994 till återkomsten exakt tre år på dagen 1997.
På grund av pandemin blev det 2,5 år mellan Floridaresan i Februari 2020 och Texasresan i år.
Det är något speciellt med att resa till USA. Det finns så otroligt mycket att se och göra. Skulle givetvis gärna åka till andra länder men det är här jag känner mig trygg. VIlket är viktigt för mig sedan jag fick MS. Stress och oro ökar på mina symptomer.
Nästa år måste, ska, jag åka till USA, hur och vart den resan kommer att gå får framtiden visa men dit SKA jag. Jag firar trettio år sedan första gången och det måste jag bara fira med att åka dit igen.
Så nu ser jag fram emot nästa år och nästa USA-resa.
Kommentera