...nu är det slut...

Skoja.
Kommer aldrig sluta skriva.

Men mina Idalogier är faktiskt tillfälligt slut. Post-pandemi gör mig inte helt gott eftersom jag har fått så sjukt mycket att göra.
I en konstig kombo med att de få dagar när jag inte har något att göra så kryper det i kroppen och jag känner mig rastlös.

Nu har min helt galna intensiva period växt och innefattar ända fram tills mitten av november. Har dock lovat mig själv att december ska vara tom.

Jag vet att det kanske inte är helt kul att läsa om mitt galet hektiska liv men så är det. Är för övrigt världens sämsta vän just nu men när liten Ida har för mycket att göra så är prio för allt annat i livet att vara mamma. Allt annat får liksom stå tillbaka.
De som känner mig vet att jag kommer tillbaka som vän när det lugnat ner sig.

I veckan har jag jobbat galet, vi saknar fortfarande en av två i mitt team. Vilket innebär konsten att inte greja deadlines, välja bort saker som borde göras, inte hinna hjälpa kollegor som man vill hjälpa och jobba galet ändå.
Det är för övrigt mycket intressanta tider att jobba i livsmedelsindustrin. 
Vi ser först vad anda människor kommer se om ett halvår. Ungefär som att ha Nostradamus som arbetsgivare.


Har även haft min viktigaste födelsedag i veckan att fira, de övriga vanliga åttagandena och utbildningsmaterial som skulle vara klart. 

Detta är dessutom en vecka som betyder extremt mycket för mig mentalt. Det var veckan när hela mitt liv vändes uppochner för 12 år sedan.
Även om jag inte önskar att min värsta fiende ska få gå igenom den bergochdalbanan som vi genomgick så är det samtidigt en period i mitt liv som gett mig extremt mycket som människa.

En period där jag växte genom att jag krympte.
En period där jag blev starkare genom att få mig att känna mig obegripligt svag.
En period där jag lärde mig att kontroll inte innebär att ha makten över skeendet utan förmågan att kunna hantera skeendet.

Jag är så tacksam över att livet gjorde att jag fick behålla min lilla skrutt. En skrutt som börjar utvecklas till en medmänniska med sitt eget vildhjärta, sina egna tankar och en helt egen drivkraft. Men ett hjärta, tankar och drivkraft som visar att hon är på väg att bli en väldigt fin vuxen individ som kan göra gott i den här världen.

Grattis på födelsedagen.
Älskade unge




Taggar: födelsedag, stress;

Kommentera inlägget här :