Sidor

söndag 30 oktober 2022

❤️Pelle❤️ 1996-03-28 - 2022-10-12

Denna höst har jag fattat det mycket tunga och svåra beslutet att låta Pelle somna in. Eller egentligen planerade jag att göra det redan 2020, då jag köpte Kalle. Jag tyckte att Pelle tappade stinget på våren, han blev lite halt (jag höll ju igång och red honom då, tränade till och med för Charlotte med honom) och jag trodde inte att han då skulle klara en vinter till.

Men när Kalle kom in i våra liv hade Pelle haft en skön sommar och blivit pigg och fräsch igen och jag hade faktiskt en ambition att fortsätta hålla igång honom på promenadnivå. Men jag insåg rätt snabbt att det blev övermäktigt att hålla igång tre hästar, så han fick gå i pension förra våren/sommaren.

I vinter gick han ner mycket i vikt. Trots att han hade fantastiskt bra tänder så tog han inte till sig näringen i höet på tillräckligt bra sätt och då insåg jag att detta skulle bli sista sommaren för honom. En sista sommar att få äta upp sig och ha det skönt.

Så i september bokade jag in veterinären och Lantbrukstjänst för bortforsling av kroppen. Den 12 oktober var det dags. En fruktansvärt jobbig dag! Så otroligt tungt!

Just den dagen var han så pigg och fin, jag tog in alla tre grabbar, borstade och myste med Pelle, lät honom komma ut och beta lite gräs, gav honom massor av äpplen och morötter tills veterinären och hennes assistent kom.

Det var det absolut bästa sättet att göra det hela på. Pelle känner både veterinären och hennes assistent och jag känner också dem. De har haft häst i samma stall som Pelle innan jag köpte honom och vi har tränat tillsammans både på hoppbanan och terrängbanan. Så det kändes väldigt tryggt, både för mig och för Pelle.

Jag stod och smekte honom i pannan när han tog sitt sista andetag och lade sig ner utanför stallet. Han somnade med öronen spetsade och såg så fridfull ut.

När allt var klart tog vi ut Bosse och Kalle så att de fick se honom och inspektera honom. Kalle var avvaktande och började beta, tittade lite på honom bara och sniffade. Bosse däremot gick runt och sniffade på hela Pelle, till sist blåste han in luft i hans näsborrar, konstaterade att han inte fick något svar och sedan bet han honom i kinderna för att riktigt säkerställa att han inte skulle vakna igen.

Jag tror det var bra för dem att få se Pelle död. Jag tror att de förstår. Jag var lite orolig för att det skulle bli lite oroligt i hagen efter att Pelle försvann, men det har varit oväntat lugnt. Jag har inte lämnat Kalle själv i stallet och ridit iväg, men han har inte brytt sig överhuvudtaget. Bosse gnäggar lite när jag och Kalle ger oss av och när vi kommer tillbaka, så det har inte varit några bekymmer, vilket är skönt.

Faktum är att såhär, några veckor senare känns det bra, förvisso saknar jag Pelle och allt kul vi gjorde tillsammans. Men det är skönt att bara ha två hästar och att slippa det ständiga dåliga samvetet för att jag inte pysslar eller gör annat med Pelle, även om han såklart tyckte det var helt ok att bara gå i hagen och skrota.

Jag är glad att jag har haft en så fin häst som Pelle, även om jag kanske insåg alldeles för sent hur bra han var för mig så fick han chansen att lära mig rida ordentligt på gamla dar i alla fall. Men vi har ju haft det så kul på hoppbanan, han har tagit mig över hinder som jag aldrig trodde att jag skulle hoppa och han har tagit mig ut på terrängbanan över 1-stjärniga hinder. Han var så enkel och cool att ha med på tävling och han gjorde alltid sitt bästa trots att han hade en ryttare (jag) som var mer eller mindre livrädd emellanåt och i ärlighetens namn inte hade någon större koll på vare sig sin egen kropp eller sin egen ridning.

Nu galopperar han på de evigt gröna ängarna och här kommer lite härliga minnen från vår tid tillsammans. 15 år fick vi, helt otroligt, 2007 köpte jag honom, då trodde jag nog inte att jag skulle få ha honom så länge. 26 år blev han, fina Pelle!


Hopptävling på FORF

Hopptävling i Harplinge


På terrängbanan




På terrängbanan


Hopptävling i Plönninge


Plönninge


Dressyrtävling i Laholm


Så vacker!


Blank och fin


Kompis med Bosse


In i dimman


Vår


Härliga uteritter


Favoritfönstret


Sista dagen


Sista dagen


Så ledsamt!


Fin in i det sista!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar