Hejdå oktober

Ja, nu är det sista dagen i oktober. Vad hände? Jag tycker det nyss var semester och augusti. Men skönt ändå att hösten går fort, det är ju inte den roligaste tiden på året, mörker, regn, blåst, kyla. Fast just nu är det väldigt trevligt ute, 15 grader, uppehåll och vindstilla. Jag kunde släppa ut hästarna nyklippta utan täcken idag och de var rätt varma när jag hämtade dem i eftermiddags.

Det var Kalle som fick komma ut på uteritt idag. Jag slängde på alla reflexer, även om vi kom iväg strax innan kl fyra och säkert skulle hinna hem innan mörkret föll.

Vi skrittade mot Rolfstorpshållet och Kalle kändes lugn, modig och trygg. Han tittar lite på saker och ting, men han reagerar inte nämnvärt. Så härligt när han är såhär.

Jag utmanade honom lite idag och skrittade mot Landbonnas. Jag testade det förra veckan och då kom vi inte ut på Obbhultvägen för där låg ett uppochnervänt "hästätande" badkar som han absolut inte tänkte passera. Idag var badkaret borta och till min stora förvåning och glädje skrittade han ner för backen. Han var förvisso lite spänd, gick och kikade åt kohagen bredvid vägen, men traskade på bra ända tills vi skulle svänga in mot Smeas. Där ville han inte gå in. Jag diskuterade lite med honom, han var inte jättebråkig, men vi fastnade mitt på Obbhultvägen och när det kom ett par bilar valde jag att sitta av. 

Så gick vi in på vägen och in i hagen så satt jag upp igen från en sten och vi kunde lugnt och fint skritta vidare. Vi skrittade upp i grushålan, spanade på några rådjur som sprang runt där, vi såg dem förra gången också när vi var där. Kalle gick mot Hovgården och jag lät honom ta den vägen. Dock ångrade han sig och stannade efter ett kort tag. Eftersom han redan varit så duktig och tagit en väg som vi inte lyckats med det senaste året, valde jag att inte bråka med honom utan skritta tillbaka till "hemvägen" genom grushålan.

Han var lite spänd, så jag lät honom skritta. Vi har en stor flock grisar som härjar runtomkring här och jag vet att de håller till i grushålan emellanåt, så jag ville inte riskera något, även om de förmodligen inte var i närheten, så vågade jag inte riktigt chansa.

Vi avslutade rundan genom Skattagårdsskogen där det blev en del trav och galopp, ett möte med grannen och deras gigantiska hund, som gick lugnt till.

Han skötte sig fantastiskt bra idag och jag var så glad att vi fick till denna runda. Så himla kul när Kalle "nyfiken" kommer igång! 

På väg in i grushålan

När vi kom ur skogen drog det plötsligt in dimma och det blev ganska dålig sikt, så då var jag glad över alla reflexer vi hade på oss. 

In i dimman

Kalle och reflexerna

Reflexväst och tygelreflexer

När jag hade gjort klart allting efteråt och släppt ut hästarna hade jag energi kvar för att springa en runda. Om det är något jag inte har gjort bra denna oktober så är det träning. Knappt någon styrketräning och definitivt ingen konditionsträning utöver ridningen och hundpromenaderna, vilket börjar kännas när jag rider. 

Eftersom alla avtrillningar de senaste två åren har misshandlat mina höfter och bäcken så går det inte längre att springa några längre rundor utan att få ont. Men jag kan springa ett par kilometer och det är ju mer än noll i alla fall. 

Så jag tog ridkläderna (som är som träningskläder), hämtade Nelly tog på mig pannlampan och sprang en 2-kilometersrunda. Kort och effektivt, men så energigivande! Utan att det gjorde ont någonstans. Helt underbart! Kanske var det en start på mitt springande igen. Vi får se. Att springa 2 kilometer tar väldigt liten tid och kräver inte mycket ork, så det borde gå att genomföra några gånger per vecka.

Det är ändå rätt fantastiskt att det känns så lätt att springa efter att jag inte har sprungit med någon reda de två senaste åren. Det finns en kondition där, en ork, trots att det inte underhålls. Det hade varit så kul att kunna springa igen, även om jag kanske kan springa som längst fem kilometer. Det ger så himla mycket energi! Och det var så underbart att få upp pulsen lite mer och svettas!

Dagens korta runda

Som sagt, nu är oktober snart slut och det betyder att jag har summerat månaden med Kalle och följt upp våra mål i min träningsdagbok. Summa summarum har han varit riktigt fin denna månad, vi har mest ridit ut och det har fungerat allt bättre, med ganska få tillfällen då jag har behövt sitta av och gå. Han har också varit betydligt mindre reaktiv, han har bara slängt sig eller vänt ett fåtal gånger, vilket är så skönt!

Han har också varit fantastiskt fin på banan, de få pass vi ridit. I torsdags hoppade vi lite 5½:a och bommar och han var så duktig och framåt! Framåtbjudningen har blivit betydligt bättre än i början av månaden och nu är det knappt något problem längre, vilket är så himla gött.

Det enda som jag känner inte går riktigt framåt är lastträningen. Vi har fastnat i att han har bråttom ut och inte är trygg med att jag stänger bakom honom. Så nu är planen att köra en längre session med honom och inte ge mig förrän jag får honom till att stå kvar tryggt och lugnt så att jag kan stänga. Jag upplever inte att han är särskilt rädd för släpet längre, utan nu är det nog lite mer bekvämlighet det handlar om, så nu tror jag det är läge att pressa honom lite mer för att få bättre resultat. Vi har förvisso bara fått till fyra lastträningspass denna månad, men det borde ändå gå mer framåt tycker jag.

Så nu har vi en ny månad med nya mål att se fram emot och de tänker jag skriva om imorgon! 

Oktobermål och uppföljning