hannaslillaliv.blogg.se

Jag heter Hanna Andersson och är 27 år gammal. Mitt liv är inte alltid det enklaste att leva. Jag lever med tre "huvud-diagnoser" som alla är svåra, kroniska sjukdomar, ME (Myalgisk encefalomyelit), EDS (Ehlers-Danlos syndrom), Fibromyalgi, diagnoser jag fått efter många års sökande efter orsak för min kropps dåliga mående. Jag har också segmentall rörelsesmärta i ryggen, sju diskbråck, en svår refluxsjukdom samt en tarmsjukdom. Det är med andra ord ingen dans på rosor, mitt liv eller min vardag. Men jag har så mycket positivt och så mycket att vara glad över och leva för! Min egna- och två bonushundar, familj och vänner betyder allt för mig. Detta är lite om mig, min vardag och mitt lilla liv!

Men 28 år är väl ingen ålder! Eller är det det…?!

Ja, det är frågan det! 

Själv tycker jag att jag själv är väldigt gammal, ja, det är helt sant! Och jag har stor ångest över mitt eget, och andras (som jag ju skrev om igår!), åldrande. 

Själv tycker jag, som sagt, att jag är väldigt gammal, att det är väldigt gammalt att vara 28 år. Men det är när det gäller mina egna tankar om mig själv. 

För 28 år är väl egentligen ingen ålder! Eller är det det?! Nej, det är det verkligen inte, om det gäller så gott som alla andra utom mig själv! 

När det kommer till kompisar till mig som är lika gammal som jag är tycker jag inte alls att de är gamla. Verkligen inte alls. Så varför tycker jag då att jag är så väldans gammal då, när vi är lika gamla?! 

Jo, svaret är att det är på grund av att jag i stort sett inte har gjort något ännu! Jag har så gott som inte uträttat något än, jag har ännu inte bockat av något på min (långa!) lista över saker jag vill, önskar och drömmer om att jag ska göra i livet. Jag har inte haft chansen på grund av alla helsikes sjukdomar. 

Men det har de andra, mina vänner alltså! För de är friska. De har gjort en massa saker! De har redan gjort många saker som de alltid drömt om och hoppats på att de ska få göra samt uppleva. 

Är man 28 år gammal och fortfarande bor hemma med sina föräldrar, aldrig har jobbat någon längre period, är sjukpensionär och barnlös och fullkomligt osjälvständig på grund av alla kroniska och mycket svåra och plågsamma sjukdomar- JA! Då är man (JAG!) gammal vid 28 års ålder! 
 
Men! Om man är 28 år gammal och bor i sin egen lägenhet/sitt eget hus, ensam eller tillsammans med sin sambo eller make och sina två barn, har man en utbildning och ett fast heltidsjobb och man på grund av allt detta lever ett självständigt och fritt liv- JA! Då är man inte det minsta gammal vid 28 års ålder!
 
Nej, då är 28 år ingen ålder alls! Verkligen inte! Då är man ung och har hela livet framför sig. Då, vid 28 års ålder, har livet bara börjat och livet och framtiden är ljus och alldeles underbar!

Och det är precis det som är skillnaden! Hur livet man lever, alternativt försöker överleva, ser ut. Vad man har gjort, vad man gör och vad man kommer att göra samt drömmer om att få uppleva och göra i framtiden! 

På frågan "28 år är väl ingen ålder" är mitt ärliga svar: Det beror på! Och vad det beror på har jag svarat på och försökt att förklara här ovanför! 

Jag är, och känner mig, gammal vid 28 års ålder, det är ingen tvekan om den saken. MEN! Alla är verkligen INTE ett dugg gamla när de är lika gamla, alltså 28 år. Svaret är alltså, som sagt, att det beror på! Det varierar från person till person. 

Jag är, och känner mig ju, som sagt, gammal vid 28 års ålder. Vilken tur då att jag än så länge bara är 27 år gammal! Jag fyller inte år än på några dagar. Därför tänker jag (försöka) njuta, för än är jag inte så farligt gammal. För 27 år är väl ändå ingen ålder! Eller är det det...?! Ja, det är frågan- det också! 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 Anonym
skriven :

Älskade hjärtat❤️ Jag förstår precis vad du menar. Mitt hjärta går sönder när jag läser hur du känner och tänker💔
Men du har fel i en sak, om att du inte har uträttat någonting.
Du har gjort så mycket för mig och många andra med dina kloka visa ord. Du har skapat en fantastisk blogg, du har uppfostrat Trisse till den underbara vän han är.🐶 Du har givit mitt liv en mening. Du glädjer och får oss att skratta och mycket annat. Framför allt har du ett stort hjärta av guld. De som lever ett friskt liv har inte samma insikt i sina liv som du har.
Men förstår så innerligt hur mycket du längtar efter att få dina drömmar uppfyllda. Det är tufft för dig att ha alla dessa tankar. Något jag inte kan ändra på eller ta bort för dig. Trots att jag hann med mycket innan jag blev så försämrad som jag är nu har jag också drömmar och en lista kvar över vad jag vill göra. Tror trots allt att det är bra att drömma. Det visar att vi aldrig ger upp. Jag kämpar tillsammans med dig varje dag och hoppas på att forskningen ska kunna ge oss lite liv tillbaks. Då kan du pricka av lite på din lista. Det är mitt största hopp för dig min fina kära underbara vän. Älskar dig nu och för evigt. All min kärlek till dig.💝💝🐶💝👩‍❤️‍💋‍👩😘😘💙💙💙I-M

Svar: TAAAACK sååå mycket, älskade Ing-Marie för detta svaret. Det betyder precis ALLT att läsa det fina, kloka, snälla, sanna, vackra och sorgliga som du skriver. Det betyder verkligen ALLT.
DU betyder verkligen ALLT, Ing-Marie! Allt.
Jag hoppas du förstår det!
Du och jag. Nu och för alltid. Jag älskar dig. Så mycket, så mycket. <333 <333
Hanna Andersson