hannaslillaliv.blogg.se

Det är så många saker jag inte längre minns om mig själv, det är så mycket av mig som tappats längs vägen tills där jag befinner mig nu. 

Ibland tänker jag på (eller så drömmer jag om det) och undrar hur det skulle vara om jag vaknade upp en morgon och jag helt plötsligt bara var frisk från den svåra ME:n och från fibromyalgin och från den inflammatoriska mage-tarmsjukdomen och alla diskbråcken och de övriga problemen/diagnoserna med ryggen.

Och kanske till och med att jag även var av med och frisk ifrån de medfödda diagnoserna, sjukdomarna som EDS:en (som ju visserligen inte är en sjukdom utan ett syndrom) och refluxsjukdomen och allt annat.  

Tänk OM det vore så! Att jag vaknade upp en morgon och var helt och fullt frisk! Att jag mådde bra! Inte hade ont, inte ville spy av utmattning och yrsel osv osv. Tänk om det faktiskt vore så! 

Det är en helt absurd tanke! Helt absurd! Vansinnig, galen, helt sjuk. Svindlande! Men OM jag ändå tänker så för några sekunder, om jag tillåter mig själv att ta steget och tänka inte bara just den tanken utan också gå vidare på det spåret, vidga tankebanan en aning.  

Vad skulle jag göra när väl chocken och förvirringen lägger sig? Vad skulle vara det första jag gör när jag inser att det faktiskt, mot alla odds och hur sjukt och galet det än är, är så att jag blivit frisk. Helt frisk?! Vad skulle jag göra då?!  

Och där någonstans kommer den tanken tillbaka, självaste tanken som fick mig att börja skriva detta inlägg om detta ämne. Det är så otroligt mycket som jag inte längre minns om mig själv.

Det är så otroligt mycket jag inte har koll på längre när jag är den här Hanna, personen som är mycket svårt, kroniskt multisjuk och så gott som helt, totalt sängliggande.  

Jag har liksom glömt bort hur den ”gamla Hanna” var, hur hon fungerade. Hur det var att vara hon. Det är så längesen jag var hon, levde hennes liv. Det var så längesen jag gjorde just det; LEVDE! 

Så om jag bara helt plötsligt över en natt, utan någon som helst förvarning eller information, skulle vakna upp på morgonen och vara helt frisk, helt ”normal” (vad du det är för något?!), vad skulle jag göra då?!  

Jag vet att jag skulle kliva ur mitt nattlinne och omedelbums hoppa i ett par jeans och en band t-shirt, antingen med Metallicas eller Iron Maidens namn tryckt på framsidan. Det vet jag att jag skulle göra direkt, för det är JAG!

Eller rättare sagt, det VAR jag. ”Gamla Hanna” gick klädd så. I jeans, band t-shirt antingen med Metallica, Iron Maiden eller Pantera tryckt på framsidan och med converese på fötterna. Eller gympaskor på hundpromenader och sånt. 

Men vad jag skulle göra sedan, förutom att kontakta min familj och vänner och sånt där, om de inte är med mig när ”förvandlingen” sker och jag vaknar som frisk på morgonen. Men sen då?! Jag vet inte! Jag har ingen aning. 

Och där har vi återigen den där tanken som startade dessa funderingar. Tanken på att jag inte minns hur ”gamla Hanna” var och hur hon skulle vara idag.

Om jag till exempel tänker på saker jag kunde och gjorde förr, saker som gjorde mig till mig, till den jag var. Skulle jag kunna göra de sakerna idag?  

Jag älskade till exempel att cykla, förutom de senaste åren då jag hade för ont och började bli alldeles för svag för att klara av det.

Jag lagade väldigt goda pannbiffar med kokt potatis och egengjord sås och jag bakade världens godaste kladdkaka. Jag var väldigt duktig på att träna hundar, jag skrev MVG på de flesta proven i skolan (förutom i matte!) och jag var väldigt duktig på att spela gitarr och trummor och på att skjuta med luftgevär. Jag hade också gröna fingrar, något jag fått efter morfar, mormor, farmor och mamma.  

Men skulle jag kunna något av det jag kunde då? Hur mycket skulle jag vara den Hanna jag var då nu?! Jag har ingen aning. Verkligen ingen alls. Men det är verkligen en svindlande tanke. 

Vissa saker kanske finns kvar inom en. Och andra saker kanske tappas och försvinner någonstans längs vägen. Jag vet faktiskt inte. Men jag vet en sak. 

Och det är att jag skulle ge vad som helst för att vakna upp frisk! Oavsett om jag skulle vara "gamla Hanna" igen eller en ny version av "gamla Hanna" som är blandad med en nyare, äldre jag. Allt jag vet är att jag vill bli frisk! Men mer än så vet jag inte.