En stjärnfylld Derbyhelg...

Det gröna reservatet expanderar. Under de senaste 10-15 åren har Menhammar vuxit meter för meter ute på Mälaröarna. Man har köpt upp gård efter gård, åker efter åker och det grönklädda folket har blivit ett naturligt inslag på Ekerö. För många år sedan var det kamp om en granngård till den jag själv bor på, adel och baroner slogs mot redarfamiljens belgian blue plånka. Tant Grön vann. Ute på Adelsö har samma dammsugning av hus och gårdar pågått en längre tid. Till och med en gammal anrik grisuppfödningsgård blev till sist tillhåll för det gröna reservatets avelsston. På gården har även Intoxicated levt ett stillsamt pensionärsliv. För ett tag sedan så köpte man upp en större del av Rastaborg där även bugdetslottet "kilmaninstitutet" ingick. 

Till denna byggnad flyttade nyligen Anders Bagge. Menhammar breder ut sitt gröna entourage över ön. Om jag är rätt underrättad så har man nyligen slagit till och köpt hela Kurön! Japp, undertecknads arbetsplats under de senaste tio åren. Ett behandlingshem i Frälsningsarméns regi som efter 110 år sorgligt nog gick i graven. 

Kontrasten mellan de människor med missbruksproblematik som gjorde allt de kunde för att rädda sina liv på ön och den gröna armada som nu kommer att ta över känns ganska absurd. Vad Menhammar ska ha ön till kan man ju fundera lite över. Kanske 

ett eget jaktreservat?! Det kunde ju vara något. Då kanske de även skulle passa på och lära ut vikten av att hålla ordning på gevären så att de inte hittas liggande vid ICA-Nyckleby som en gång var fallet efter att en ur det gröna reservatet varit “lite” slarvig...

Vi lämnar det gröna reservatet och ägnar istället kommande Derbyhelg en tanke. Som traditionen bjuder så kommer här nedan min lilla anekdot från den där gången pappa och jag var nere på Derbyaktionen och drog Bo W Takter framför näsan. Vill bara först konstatera hur glad jag är för Åke Lindblom och hans lilla gäng som nu lyckats kvala in en häst till Derbyt! Till skillnad från många andra tränare så är Åke en mästare på att sätta hästar i toppform exakt när det behövs, lite som Stefan Hultman. Duktiga killar, å andra sidan så har de ju en historik från samma stallgång. Stort lycka till vännen.

________________________________________

Året var 1983 och jag jobbade hos Uffe Nordin där jag hade pappas och min pålle, Bussig Pärup. Det var dags för Derbyauktion nere på Jägersro och när jag bläddrar i katalogen ser jag till min stora glädje att Doris Gunnarsson, Höör skall sälja Bussigs halvsyster “Epona Pärup”. Jag blev i eld och lågor och lade in en massiv kampanj på farsan som redan hade knepigt att finna förtjänsten i storebror Bussig. I Uffes stall jobbade även Mia “Tummen” Wahlberg och hon hade, precis som Åke Lindblom varit över i mattpiskarlandet och jobbat. Eponas pappa var, Count´s Pride. En helt ny hingst som kommit till Lassagården. Nu var det så fiffigt att Tummen sett hästen live i USA så hon kunde verkligen rekommendera honom som hingst. Sagt och gjort. Pappa bokade en resa till Kanarieöarna i samband med vår tågresa ner till Malmö. Min tjej Annette (japp, Annette Jansson från Solvallas sekretariat) och jag låg i sovkupén och lyssnade på farsans näsfanfarer som skulle få Nils Landgren så avundsjuk så han hade knäckt sin trombon över knäna. Väl framme i Malmö så kastade farsan in sin väska och tennisrack i en box på stationen och det bar iväg med taxi ut till Jägersro. Det var dags för en stor 2 årings auktion ute på Jägersro och ridhusläktaren var full med folk. Pappa hade redan hunnit med några bira och satt bra uppe på läktaren medan jag och Annette var nere vid boxarna och tittade på den fina 2 åring som var själva objektet. Vad vi inte visste var att denna flicka var identisk med den häst som Göran Edlund, bara några dagar tidigare hade lastat ner från Solvalla till auktionen på Jägersro.

Count´s Pride var ju ny och oprövad som hingst i Sverige och jag hade sagt till pappa att vi skulle hänga med till 20 000:- men inte längre. De startade på 17 000:- och det tog bara några rop innan vår limit var nådd. Jag gick besviken upp till pappa på läktaren och sa att det bara var att glömma affären och han höll med. Med hängande huvud gick jag ner till volten där man gick runt med den vackra Epona Pärup samtidigt som buden bara höjdes. Till slut var det två kvar som bjöd och den ena var Bo W Takter. Klart att den där trollkarlen ska få henne med, tänkte jag uppgivet. Det bjöds “-tjugofem” och Takter kontrade med “-tjugosex”. Direkt hördes “-tjugosju” uppe från läktaren och Bosse avvaktade lite innan “-tjugoåtta” blev bjudet. Så där höll det på tills Takter ropat “-trettiofem”. Man hörde “-första”, “-andra” och……. “-trettioåtta”!

Epona Pärup gick iväg för 38 000:- men det blev INTE Bo W Takter som köpare. Jag gick upp till läktaren där farsan satt med en ny öl. “-Hon blev i alla fall på tok för dyr så det är inget att deppa för”. Farsan nickade förstående och svarade, “-ja, vi hade ju satt 20 000:- som max så det var inte mycket att göra”. Det blev tyst en kort stund sedan säger pappa, “-men jag vet vem som köpte hästen” . “-Vem då?” undrade jag. “-Jag måste ta en taxi till stationen och hämta väskan och tennisrack, jag skall vara på Kastrup om en timme, du och Annette får ordna med en transport hem till vår nya häst”.

Farsan hade alltså bestämt sig för att Epona skulle komma med hem till sin storebror och hade Bo W Takter inte en chans! Du kan nog ana hur stolt och glad Stall Rosas unga tränare var när vi beställde transport upp till Solvalla av Sören Persén. Väl uppe på Solvalla så ville Uffe Nordin gärna provköra vårt nyförvärv. Ulf hade ju en förkärlek för Lassagårdens hingstar (vem har väl glömt när Uffe hade med sig Langemar ut till Lassagården och kom tillbaka med hela årskullen efter “Fashion Blaze”. Uffe var mycket imponerad av Epona Pärup och det verkade som att vi nu hittat en blivande stjärna.

Året efter flyttade Uffe Nordin till Frankrike och jag hamnade ute på Drottningholm med Stall Rosas två springare. Epona Pärup hade blivit en riktig kanon om inte hennes högra framknä satt stopp. Jag tog min licens med henne och körde även mina första lopp med Epona. Tyvärr så blev det bara ett fåtal starter innan hennes framknä gjorde att vi fick lägga ner hennes tävlingskarriär. I aveln lämnade Epona några "riktigt fina hästar" varav Tarzan köpte den första.

Count´s Pride blev sedan en av Sveriges bästa avelshingstar genom tiderna och redan i hans andra kull här hemma fanns en Derbyvinnare i form av, Jet Ribb! 2 dagar efter att vi ropat hem Epona Pärup så står Bo W Takter i vinnarcirkeln nere på ett regnigt Jägersro efter att ha vunnit Svenskt Travderby med Micko Fripé…

________________________________________

Det var tider det. Avslutar nu med att önska dig en riktigt härlig helg och jag gör det med, inte mindre än, tre fina tips. Första tipset är det sista rum som vi nu har kvar till vår Berlinresa i oktober där det vankas dubbeltrav med Breeders Crown. Först till kvarn. Tips nummer två kommer till lördagens tävlingar nere på Jägersro där vi får 11 gånger spettekakan på Sevilla i tredje avdelningen. Bara att knuffa in. Reijo som nyligen gjorde sin andra blixtflytt från Stora Alby har fortfarande inte fått stil på Admiral AS och Önas Prince har ju visat sig vara lite VÄL trubbig om nosen. Därav det feta oddset! Och till söndagens Derby tror jag faktiskt vi kan förlita oss på mannen som köpte Gröndal på chans. 6 gånger på Power Doc, tackar! Må gott så hörs vi igen nästa fredag.

 

Visste du förresten att Stefan Löfven länge trodde att Jokkmokks-Jokke var var en korv.

 

Så får det bli…