Visst ska man gå sin egna väg och göra det som känns rätt för en. Jag tror dock man kan jobba på grundproblemet även om man äter medicin, det finns ju olika sorter som inte alls är varken starka eller beroendeframkallande. Det är svårt det där, jag har testat både med och utan men ja, det är knepigt.

Håller med dig i så mycket. Jag tänker så här om medicin. Det är helt klart inte en enkel lösning, men ibland behöver man det, gör att kunna ta sig till allt annat. Mår man så dåligt kanske man inte klarar av att ta sig till terapin och just medicinen kan vara den lilla knuffen att orka ta sig dit. Det ena behöver inte utesluta det andra, men tror på en kombination.

Jag är med sån som helst inte tar medicin i första taget. Jag kämpar. Men till slut går det inte.
Varför jag inte tar Medecin i första taget. Är för att jag hatar smaken av det. Det smakar alltid inte gott. Å det känns som smaken fortfarande sitter kvar länge.

Det är starkt att gå i mot vad andra säger. Men känner man att man mår bra i det man själv. Så ska man göra det! Du tog ju faktiskt hjälp av att bara prata. Det är ju en medicin kan man säga ❤️ Tänker jag.

Jag känner som dig. Växt upp med en pappa som haft missbrukaproblem. Och det har präglat mig starkt. Idag säger jag att jag under inga som helst omständigheter vågar ta såna mediciner. Detta pga jag vet att jag är i stor risk zon att hamna där pappa var.

Det är bra att du skriver om detta för jag tillhör dom som inte lever med ångest och jag vet inte hur jobbigt ni har det eller har haft det.. Så jag tycker detta är ett viktigt ämne.. Det är ju bra att gå sin egen väg och göra det som känns rätt för en själv.

Fan vad du är stark! Jag måste än i dag ta Setralin för att kunna funka som människa . Tar fortfarande en hög dos och hoppas att jag snart vågar att trappa ner. Det här var så inspirerande att läsa och heja dig! <3 Kramis

Alltså du är grym! Och de är starkt att be om hjälp gumman fy fan va du är bra 🥰 Jag gick på antidepressiva men de va fel för mig - jag fick vidriga biverkningar (tröttheten va de Inge fel på) men de vart andra fel som ej gick att leva med. Prata är nog de bästa lätta på sitt bagage jag ska försöka hitta nån o prata med om mitt bagage för ja orkar inte bära på allting sj

Tycker det är underbart att du skriver om detta. Min make fick mediciner och gick som en zombie i flera år och blev inte bra förrän han slutade. Sonen vägrar att ta mediciner medan dottern börjat med det sedan hon flyttade hemifrån. I den grupp hon umgås tycks det ha blivit en tävling om vem som får mest och starkast mediciner....typ, vem mår sämst egentligen.... Egentligen mår hon bättre när hon inte har medicinerna...javisst, ibland är de bra men jag har en känsla av att man inte sätter in dem för tillfällig hjälp medan man arbetar vidare på andra sätt utan att man sätter in dem och sopar problemen under mattan och tar inte hand om själva problemet.

Ja man ska ju fundera i vad som passar en själv. För egen del har jag provat både med och utan, det finns för och nackdelar med båda. Nu tar jag bara mediciner mellan ägglossning och mens :).

Så stark du är! Det måste vara skönt att också få skriva av sig lite :)

Kanon inlägg som du skriver så bestämmer man själv jag har valt att inte äta medisin för mitt mående alls jag klarar mej på terapi samtal och kan hantera ångesten på ett annat sätt i dag ❤️

Jättebra inlägg verkligen! Vi behöver prata öppet om sånt här så att det inte blir så tabu kring det. Har ätit mediciner i många år för både ångest och depression och alltid känt en skam över det... Kram fina du!

du är så himla bra <3
har tagit det ett halvår snart och ja märker ifall jag är "dålig" o struntar i att ta men ja märker skillnad efter bara ett tag att ja ändrar mej o blir mer tankfull o ledsen så ja för mej känns det bra

jag har varit precis likadan, vilket också var varför det tog mig så lång tid att börja ta antidepp. Nu i efterhand så önskar jag så att jag tagit det tidigare. Har haft otroligt fy biverkningar (mådde typ lite illa och hade inte matlust första två-tre veckorna och var trött) men nu lever jag på precis som innan. Sen är det ju otroligt bra att vilja lösa problemet från grunden, med eller utan medicin! Ville bara säga att det inte bara behöver vara negativt utan att det även kan gå helt rätt, dock ska man ju aldrig göra något man inte vill. Kramar till dig ♥

Hej!

Jag har varit på psykiatrin i 6 dagar och ska dit idag igen.

Jag har fått en fraktur i armen men valt att välja ett nyktert liv baserat på antabus.

Jag gillar att läsa din blogg.

Jag har också tagit del av ångestdämpande medicinering under tiden jag va på psyket, eftersom att jag hade hittats livlös i princip. Men jag återuppstod i detta liv tack vare allas hjälp.

Upplever du svackor av överdriven nedstämdhet och upplever det som att du inte orkar ta tag i morgonen och så får du typ en lyckorusch just ''i sista minuten'' och ändrar upplevelse eller tillstånd angående det du kände just innan?

Jag ger inte upp! Jag älskar att skriva till dig.