Jocke

En stormig natt i Amsterdam krossas glaset till montern som innehåller Anne Franks dagbok och genom en droppe bläck kommer dagboken till liv i form av Annes "låtsaskompis" Kitty. Kitty beger sig förvirrad ut på Amsterdams gator för att leta efter sin vän Anne som verkar vara spårlöst borta, men samtidigt finnas överallt i stan...

 

 

 

 

Where is Anne Frank är vad jag tror i alla fall den första animerade filmen om världens förmodligen kändaste offer för Förintelsen. Anne Frank, född 1929, var en ung, tysk judinna vars familj flydde till Nederländerna när nazisterna kom till makten 1933 och senare 1942 - när Tyskland intagit Nederläderna - under två års tid gömde sig i ett hemligt gömställe på vinden ovanför fadern Ottos fabrik. Anne, 13 år vid tiden för när dem började gömma sig, började vid samma tid att skriva i sin rödrutiga dagbok som hon gav nament Kitty. 1944 avslöjades familjens gömställe och de fördes till koncentrationsläger och Anne dog i Bergen-Belsen. När Otto - den enda överlevande - vid krigets slut återvände till huset där deras gömställe var fann han Annes dagbok och efter att den gavs ut har den blivit en av världens mest lästa böcker och huset med deras gömställe är numera ett av världens mest besökta muséer. Det är också på just detta museum, i nutid, som filmen tar sin början.

  Den börjar som ni redan kunnat utläsa av handlingsbeskrivningen en stormig natt, eller tidigt morgon för att vara exakt, och av anledningar som vi kan diskutera mer längre ner i den här recensionen så vaknar Anne Franks dagbok till liv i form av "Kitty", en rödhårig söt flicka. Kitty börjar direkt leta efter sin bästa vän - Anne. När museet sedan öppnar märker Kitty att hon är osynlig. Hon förfasas också över att folk klampar omkring i hennes vän Annes hem. Kitty roffar åt sig Anne Franks dagbok och rusar ut på stan, där hon märker att hon plötsligt är synlig. Nu börjar hennes jakt efter att ta reda på vad som hänt hennes vän Anne. Till sin hjälp får hon oväntat en ung ficktjuv.

 

Where is Anne Frank är som sagt en animerad film och den riktar sig även tydligt till en yngre publik, men, det här är viktigt, utan att för den sakens skull ducka för berättelsens allvar och grymhet. Kitty hoppar nämligen då och då ner i dagboken för att söka svar och vi transporteras då tillsammans med henne till 40-talets Nederländerna, ockuperat av nazister som fantasifullt gestaltas som höga, mörka gestalter med tomma blickar och blodsröda hakkorts på brösten. Likt själslösa Tengilsoldater glider dom omkring och sprider skäck i staden. Här är också en av filmens många styrkor; den vågar ta ut svängarna som animationskonsten tillåter och gestalta händelser, platser och personer ur ett upplevt känslotillstånd mer än faktiska fysiska omständigheter. Vi får följa Anne Frank, hennes familj och de andra som också fick plats att gömma sig på deras vind. Vi får se Anne kämpa med klassiska tonårsproblem under redan pressade, och psykiskt påfrästande förhållanden och - när Kitty i nutid nås av vad som skett hennes vän - slutligen även färden mot koncentrationslägret och döden. Under detta segment visar filmen återigen bevis på hur man med hjälp av animationen utan att ducka för allvaret lyckas förpacka det på ett sätt som fungerar för en yngre publik.

 

 

 

 

 

Om jag ska komma med yttepytte lite kritik - till vad jag ska sägas tycker är en till stora delar felfri film - så är det att jag gärna hade sett att filmen utspelat sig hela tiden i dåtiden, med Anne i 40-talet. För även om jag gillar Kitty och det perspektiv och den guidande rollen hon har så tycker jag tyvärr att storyn i stort i nutiden haltar något. I korthet går den ut på att Kitty blir efterlyst över hela världen för att ha stulit Anne Franks dagbok och när det slutligen visar sig att hennes följeslagare den unge ficktjuven - som hon förstås också har en kärleksrelation till - tillsammans med sina vänner driver ett gömställe för migranter som hotas av utvisning så använder hon dagboken för att övertyga myndigheterna att låta flyktingarna stanna. Hon hotar att bränna dagboken och håller in för flera tv-kameror ett brandtal (pun not intended) om hur världen förlorat kärnan i vad Anne Franks dagbok har för syfte. Anne Frank-statyer, Anne Frank-sjukhus, Anne Frank-teater, Anne Frank-muséet betyder ingenting om vi inte samtidigt genom handling hedrar hennes ord; “It's really a wonder that I haven't dropped all my ideals, because they seem so absurd and impossible to carry out. Yet I keep them, because in spite of everything, I still believe that people are really good at heart.”

   Ja, jag håller självklart i sak med om filmens budskap - och symboliken i att dagboken vaknar till liv för att just påminna oss om att slå vakt om vår medmänsklighet när de hårda fascistvindarna åter blåser genom ett splitrat Europa är subtil och bra - så jag tycker att även resten av budskapet hade kunnat föras fram på ett mycket mindre skriva på näsan-sätt, vilket jag hävdar alltid har större genomslagskraft. Men även om det är något av en bagatell på det stora hela så är det något som sänker helhetsbetyget. Slutligen ska jag också säga att jag såg filmen med svensk dubbning, då originalversionen inte gick på en tid jag kunde, och det är som vuxen något som gör det svårt att kolla på dubbad film men jag vill ändå ge en eloge till de svenska rösterna som gjorde ett riktigt bra jobb!