Den ensamstående tvåbarnsmamman Julie (Laure Calamy) kämpar för att få vardagspusslet att gå ihop vilket försvåras av en tågstrejk som gör hennes resor till- och från jobbet varje dag till en tidsmässig mardröm.
Ja, Heltid - eller À plein temps som den heter på franska, vilket betyder just heltid - är som ni redan har gissat en fransk film. Jag har som ni sedan tidigare vet svårt för just franska filmer generellt men det är en relation som sakta men säkert ändå börjar luckras upp. Heltid är ännu ett steg på vägen i detta förbättrande av relationen mellan mig och det franska filmmediet. Heltid är en riktigt bra film, men det är också en film som det egentligen inte finns så mycket att säga om. Den har en ganska enkel och lättförklarad handling; en kvinna balanserar mammalivet med två barn och ett födelsedagskalas som ska ordnas med att försöka ta sig till- och från jobbet i hyfsad tid till följd av en tågstrejk samt att gå på arbetsintervju för ett nytt jobb. Det hela är långsamt, känslosamt och franskt, och det sumerar ganska bra min uppfattning om filmen och vad man kan förvänta sig. Det är inte en film för alla men för den det där tre orden tilltalar så har man att se framemot icke bortkastade 90 minuter i biofotöljen.
Betyg: 7/10
0 kommentar(er)
