Jocke

Alice (Florence Pugh) lever det perfekta hemmafru-livet som taget ur en 50-talsreklamfilm i ett samhälle mitt ute i öknen grundat av affärsmannen Frank (Chris Pine). Alla män i samhället arbetar för Frank på hans företag vars verksamhet är höljd i dunkel. När Alice efter en rad märkliga händelser börjar ställa obekväma frågor märker hon att hennes tillvaro är långt ifrån så perfekt som hon intalats att tro...

 

 

 

 

Don't Worry Darling är skådespelerskan turned director Olivia Wildes andra långfilm efter succén med den nytänkande feministiska- och revenge of the nerds-temade teen-rulen Booksmart. Olivia Wilde, som även spelar en av birollerna i Don't Worry Darling, är förmodligen fortfarande mest känd för sin roll som Thirteen i tv-serien House M.D., men likt Booksmart är Don't Worry Darling något helt annat.

 

Don't Worry Darling balanserar väldigt stadigt på två ben; sitt manus och hur det levereras av framförallt Florence Pugh och Chris Pine. Det unga stjärnskottet Pugh gör helt makalöst ifrån sig i en roll som förvisso är snarlik hennes tidigare genombrottsrol som Dani i Midsommar. Don't Worry Darling bär även lite av något form av släktskap med Midsommar utan att gå in allt för mycket på detaljer. Pughs huvudkaraktär Alice lever som handlingsbeskrivningen ovan redan klargjort i ett samhälle mitt ute i öknen som byggs upp som tagit ur en förskönande 50-talsreklamfilm om det perfekta hemmafru-livet. Hon vinkar av sin man Jack, spelad av boy band-pojken turned actor som återigen visar att han har en plats i detta yrkessällskap, som varje morgon som på angiven signal tillsammans med de andra männen i samhället åker iväg i sina glänsande jänkare för att arbeta hoss stadens grundare - och i någon form andliga ledare - Frank. Alice fyller sedan sina dagar med att städa, lyssna på radion och umgås i den lokala gallerian tillsammans med de andra hemmafruarna för att sedan ha maten framdukad och klar för Jack när han kommer hem. Allt är pastelligt, rent och sockersött men också som taget ur en sunkig incels dröm. Och såklart är allt inte vad det verkar.

 

Mer än så ska jag inte gå in på handlingen och ploten och det är inte bara för att inte spoila något men också för att den tyvärr är ett av det ben som filmen balanserar lite mindre stadigt på. Det hela är som sagt välskrivet dialogwise - och scenerna mellan Florence Pugh och Chris Pine är som tagna ur en masterclass in acting - men man lyckas aldrig på allvar få det att kännas så vidare spännande. Allt är som sagt inte vad det verkar men jag känner inte någon vidare dragningskraft att försöka ta reda på vad det är som inte stämmer och när vi till slut får svaret - som förvisso är får jag ge ändå Katie Silberman, Carey Van Dyke och Shane Van Dyke intressant och oväntat - så ger det ändå inte mig så mycket som det borde. Och det är synd. Det här hade kunnat vara så mycket bättre än vad det är, men jag kan inte helt sätta fingret på vad det är som ställer till det. Det är som sagt på pappret riktigt, riktigt jävla bra men på vägen från papper till filmduk tappar man något. Men ändock skulle jag säga att Don't Worry Darling på det stora hela är riktigt sevärd; om inte så enbart för Florence Pugh och Chris Pine!