Jocke

 

 

 

 

För sju år sedan gav oss filmstudion A24 en banbrytande och utforskande film kring A.I. med Ex Machina och det var inte utan att man hade en hel del förhoppningar när de återigen gav sig in på temat med Columbus-regissören Kogonadas After Yang. Men tyvärr faller det hela ganska platt. Filmen är ska sägas väldigt visuellt vacker i sitt kameraarbete, klippning och bildspråk men hur mycket filmens skådespelare också levererar från tåna räcker det inte till för att väcka till liv något som helst intresse.

 

Grundstoryn handlar alltså om en familj bestående av mamma, pappa och en liten dotter som sörjer bortgången av deras A.I.-robot Yang. Yang har blivit som en son för pappa Jack och mamma Kyra och som en storebror för dottern Mika (Malea Emma Tjandrawidjaja). Yangs "funktion" är annars att vara en kulturell lärare för Mika, som är adopterad från Kina, för att hon ska kunna connecta med sitt kinesiska arv. Jack och Kyra har lämnat över detta helt till Yang och när han så plötsligt stänger ner och inte verkar gå att reparera funderar de på om dem ska skaffa en ny. Det känn fel men samtidigt tvingas dem konfrontas med insikten att de utan Yang saknar en viktig pusselbit i sin relation till Mika. En pusselbit de helt försummat i och med att de har Yang och tänkt att han alltid kommer finnas där. Att robotar dör fanns inte i deras tankebanor. Här stöter vi även på en av filmens många sidospår i sina försök att överträffa sig själv i djupdykande. Problemet är att man har för många sådana här symboliska sidostories att man aldrig riktigt ger dem tid att rota sig.

   Vi har förutom alla olika varianter kring temat adoption även det ändå huvudsakliga kring om artificiellt liv är ett liv? Och i vilken utsträckning det kan existera och verka utanför sina förprogramerade ramar. Detta gestaltar sig genom att Jack får reda på att Yang haft en flickvän - klonen Ada (Haley Lu Richardson) - som de inte vetat något om. Kan robotar utveckla äkta känslor? Och ni kanske reagerade när jag sa klon, och det gör ni rätt i men tyvärr kan jag inte berätta mer om detta då filmen inte heller gör det. Hon är en klon. That's it. Även Jack och Kyras granne George (Clifton Collins Jr.) har en klon, något vi lär oss Jack har svårt för. Varför? Ja, det hade vi kanske förstått om vi fått lära oss vad en klon är. Men det gör vi alltså inte. Sista på listan av existensiella frågor kring A.I. så har vi att Jack erbjuds att sälja Yang, hans kropp och hans lagrade minnen till ett museeum. Har A.I. integritet som vi måste ta hänsyn till eller kan de exploateras utan samvetskval? Utöver alla dessa symboliska och existensiella teman som filmen hyser finns även rent plotmässiga sidostories som den redan nämnda grannen som målas upp om någon sorts tvivelaktig karaktär men som aldrig görs något med. Vi har även prat om att det i vissa A.I-robotar finns spionprogram från den kinesiska staten, detta är förstås bara galna konspiratoriker som tror på, och kanske är det så att det egentligen är det välvilliga A.I-museet som är onda? Ja, detta är också två storylines som helt lanseras för att inte ha någon som helst bäring eller leda någonvart. Slutligen kan vi lansera frågan om hela filmen och handlingen med Yang bara är en enda stor symbolik för ett förhållande i kras?

 

Ja, allt detta kanske på pappret kan låta som en rik, intresseväckande och tankvärd film och ja, det är det. På pappret. Tyvärr är som sagt utförandet allt för plottrigt och tunt för att lyckas skapa någon som helst tanke eller varaktigt minne hos publiken. Fint på ytan, men tomt i övrigt.