Jocke

När syskonen OJ (Daniel Kaluuya) och Emerald (Keke Palmer) upptäcker att något gömmer sig i ett moln ovanför deras ranch ser dom en chans att tjäna pengar, men företaget att försöka fånga det på film - the money shot - visar sig var allt annat än enkelt och riskfritt...

 

 

 

 

Som ni redan förstår på titeln av den här recensionen så finns mitt omdömde redan i titeln och recensionen hade kunnat bestå av endast detta ord; Nope. Men låt oss utveckla det hela lite, lite mer. Om vi börjar med att backa bandet lite så har den svarta regissören Jordan Peele med sina två både kritiker- och publikhyllade filmer Get Out (2017) och Us (2019) snabbt gjort sig ett namn som en av vår tids suspense-mästare. Personligen har jag dock tyckt att Peele alltid levererat riktigt, riktigt bra första och andra akter men fuckat upp allt i tredje akten. Jag upplevde dock att Us var ett steg framåt från Get Out och tänkte att kanske skulle Nope vara tredje gången gillt och leverera på alla plan. Men tyvärr alltså inte. Snarare tvärtom. Nope levererar varken i första, andra eller tredje akten. Eller ja, jag ska inte säga att den är helt värdelös - för här finns bra delar - men övergripande är det här ett totalt haveri, om än förpackat i slående IMAX. Nope är nämligen den första skräckfilmen någonsin att filmas med IMAX-kameror och just fotot och klippningen är det delar där filmen leverar på det tekniska planet.

 

Som ni kanske såg poängterade jag att Jordan Peele är svart och det kanske var något ni lyfte på ögonbrynen för men anledningen till det är för att han på ett effektivt och med storyn integrerat sätt i både Get Out och Us tagit upp frågor som rasism och postkolonialism på ett samhällsstrukturellt plan samtidigt som han med t.ex. Us gjorde en av de första skräckfilmerna med en helt svart main cast. I Nope har vi återigen två svarta personer - syskonen OJ och Emerald - i fokus. Den lite mer tillbakadragna OJ driver tillsammans med deras pappa (Keith David) ranchen Haywood Hollywood Horses som hyr ut sina hästar och tjänster till film- och tv-produktioner medan den mer utåtriktade, teatrala Emerald provar lyckan i Hollywood som skådis, sångerska, dansare - you name it. När pappan dör i en mystisk olycka tvingas dock Emerald till slut flytta tillbaka till ranchen för att hjälpa OJ med verksamheten som går allt sämre och sämre. Under ett reklamjobb får vi bland annat se hur en överentusiastisk Emerald försöker sig på att återskapa pappans insäljande berättelse om hur deras förfader var den svarta ryttaren på vad som brukar räknas som den allra första rörliga bilden, som föreställde en svart man på en häst. Emerald säger något i stil med everyone remember the picture, but nobody remember the rider och här ser vi Peeles signum av att ta upp och lyfta svartas, oftast medvetet bortglömda historia men det är också enda gången vi får en gllimt av det. Jag hade gärna stannat kvar i den här delen av historien med ett drama som belyser svartas roll i filmhistorien genom relationen mellan två syskon som måste lära sig att samarbeta för att rädda familjeföretaget. Men så blir det inte.

   Nope svänger ganska raskt om till att bli en UFO-jaktrulle, om än med tydliga inslag av western. Något mystiskt gömmer sig i ett moln ovanför ranchen, detta något är vad som dödade OJ och Emeralds pappa - och det kommer ge sig ut på jakt igen. OJ och Emerald är fast beslutna att lyckas fånga UFO:t på foto och få vad de kallar the Oprah shot som ska lösa alla deras ekonomiska problem. Till sin hjälp får de motvilligt en IT-support på den lokala teknikbutiken där de köper kamerautrustning och en excentrisk dokumentärregissör som gör reklamfilm för att ha råd att do my other stuffs. Men de har även konkurens från en närliggande nöjespark med cowboy-tema vars ägare Ricky (Steven Yeun) ser en möjlighet att utnyttja UFO:t för att visa upp för sina besökare och tjäna sig en hacka. Vi får även se flashbacks från Rickys tid som barnskådespelare i en populär 90-talssåpa om en familj som har en tam schimpans, där en inspelningsdag slutade i tragedi när schimpansen plötsligt löpte amok och brutalt slog ihjäl flera av skådespelarna.

 

 

 

 

 

 

Nope har alltså en del intressanta vägar att ta men den väljer den absolut tråkigaste och segaste. över två timmar av UFO-jakt som mest består i att sitta och vänta på att något kanske snart händer. Peele lyckas tyvärr inte göra någon som helst spännande av dötiden - vilket han vanligtvis är en mästare på - och karaktärerna är ganska platta. Om vi tar Emerald till exempel så är hon en lesbisk tjej med så många booty calls i telefonen att Hugh Hefner hade blivit avundsjuk, och jag säger ingenting om det i sig men när det är det enda karaktärsdraget är det inte utan att det blir smått problematiskt. Även OJ är något av en schablon som sonen som stannar kvar på ranchen och alltid mantrar på om att there is work to do. Även här; inget fel på karaktärsdraget i sig men när det är det enda och inte utvecklas eller utmanas på något sätt så blir det mest bara tråkigt. Vi har även IT-teknikern Angel (Brandon Perea) som mest bara är lite för på och funkar som comic releif och Michael Wincotts fåordiga, "svåra" regissör Antlers Holst som mest inte tillför någonting. Vi har även redan nämnda Ricky som gjort sitt trauma från barndomen till ett minimuseeum bakom en hemlig dörr på sitt kontor, också detta en helt bortkastad möjlighet då det görs noll och ingen djupare analys av detta.

 

Så låt mig avsluta som jag började; Vad var min spontana känsla när eftertexterna började rulla? Nope. Jordan Peele levererar med Nope sin tredje och med hästlängder sämsta film hittills. Tyvärr.