Jocke

När Petra (Eva Röse) och Arvid (Per Andersson) ska skilja sig kan de inte komma överens om vem som ska få båtvarvet så det blir till att lösa det på det enda rimliga, vuxna sättet; ett race på Göta Kanal. Vinnaren får varvet. Det är villa eller försvinna.

 

 

 

 

"Va fan, snälla, hur många gånger kan man åka på den där kanalen?" Det var länge Eva Röses svar på när hon erbjudits läsa manus till en ny Göta kanal-film, nummer fyra i ordningen, och det har även varit min inställning sedan det utannonserades att det skulle göras en till uppföljare. Speciellt sedan samtliga av de stora namnen från originalet - Janne "Loffe" Carlsson, Kim Anderzon, Stig Ossian Ericson, Magnus Härenstam och Svante Grundberg - har gått ur tiden.

   Sen har jag likt Eva bearbetats och stegvis ändå blivit mer välvilligt inställd. För till att börja med  så repriserar den redan nämnda personliga favoriten Eva Röse sin roll, förövrigt den enda återkommande karaktären från tidigare filmer. Sen har vi Rikard Ulvshammar på manus och Emma Molin som här gör sin regidebut, båda sprungna ur succé-humorkollektivet Grotesco. Casten består även av namn som Per Andersson, Dilan Gwyn, Tomas von Brömssen, Lottie Ejebrant, Björn Kjellman, Ola Forsmed, Linus Eklund Adolphson, Hanna Löfqvist Dorsin, Julia Lyskova Juhlin, Helena Lindegren, Sten Ljunggren, Eva Rydberg, Ewa Roos, Edvin Törnblom, Christoffer Nyqvist och Ralph Carlsson för att bara nämna några och efter att ha sett trailern så kände jag likt Eva att - Ja, det går nog att köra ett race till på den där kanalen ändå.

 

Så? Stämde min känsla? Ja, det måste jag ändå säga att den gjorde, till stor del. Man får ändå ta det för var det är. Det är Göta kanal 4. Man har efter ett utsvävande frångående av konceptet i Göta Kanal 3 - Kanalkungens hemlighet tagit tillbaka det till dess rötter - ett race på Göta Kanal och Anderssons Båtvarv står på spel. Denna gång är det dock ingen kronofogde som eldar på kol under fötterna utan ett "modernt" bodelningsdrama. Vinnaren får varvet. Och om Arvid vinner kommer han och hans nya, yngre flickvän Amanda (Dilan Gwyn) riva det för att bygga bostäder. Jag hade dock önskat att man försökt lägga lite mer tid på just relationen mellan Arvid och Amanda eftersom det länge verkar som att Amanda bara dejtar honom för att komma åt varvet men i slutändan är så inte fallet och då hade vi behövt få mer kött på benen i den relationen för att fullt ut köpa det. Man hade gärna också fått lägga in mer "allvarliga" bitar kring deras barn (Sigge Dorsin och Naomi Bethke) och deras upplevelse av seperationen mellan föräldrarna. Men man ska egentligen inte klaga så mycket. Det är vad det är. Storyn och karaktärerna fungerar på det stora hela bra. Bland de övriga karaktärerna kan nämnas Tomas von Brömssens mat- och bakelse-fantast Mats, och den till åren kommna bodelningsmannen spelad av Sten Ljungren som är en hönspappa som ständigt via telefon curlar sina barn när det kommer till saker som höftledsoperationer eller bouletävlingar. Givetvis är även den klassiska kanoten med på ett hörn, denna gång med två semestrande systrar i (Julia Lyskova Juhlin Helena Lindegren), en storyline som den också gärna hade fått ta mer plats.

 

Ja, det är nog egentligen märkligt nog min största kritik mot Göta Kanal 4 - Vinna eller försvinna - att jag hade velat ha mer, av allt. Manuset och regin bär som sagt tydliga märken av Grotescos smarta, skruvade humor men det känns samtdigt tyvärr som att man försökt tona ner när man hade behövt förstärka, våga satsa fullt ut. Men man ska som sagt inte klaga. Det är vad det är. Det är Göta kanal 4 och den är på många sätt betydligt bättre än sina båda föregående uppföljare, men den kommer inte upp till originalets nivå.