Jocke

 

 

 

David Leitch - regissören bakom filmer som John Wick, Atomic Blonde, Deadpool 2 och Fast & Furious: Hobbs & Shaw - har på kort tid kommit att bli ett säkert kort om man vill ha extremt välregisserad action med syfte att vara underhållande, varken mer eller mindre. Och hans senaste joint Bullet Train följer i samma spår. En enkel set up och plot. Ett snabbhastighetståg. Fem lönnmördare. En väska. Och en sammansvärjning som långsamt luckras upp. Det är som jag skrivit i min rubrik på den här recensionen en sorts korsning mellan Murder On The Orient Express och John Wick med en otroligt välslipad cast som gör fantastiskt ifrån sig och som alla verkar ha en kul dag på jobbet. Jag skulle väl säga att det egentligen enda större problemet med filmen är att även om den är actionpackad från första av sina 126 minuter så hade den behövt vara det på den nivå som tredje akten ligger på - där man steppar upp leveln enormt - rakt igenom för att fungera fullt ut. Som det är nu så även om man köper det övergripande konceptet så finns här lite för mycket dö-tid där man har tid att fundera över hur t.ex. absolut ingen annan av passagerarna på tåget reagerar över att det går omkring snubbar med blodindränkta skjortor i gångarna och att den så nitiska konduktören - och all annan tågpersonal - är som bortblåsta förutom när de behövs för att utgöra ett hinder för huvudpersonen. Det känns som att Letich växlat ner några steg för mycket den här gången och även om tredje akten levererar starkt - och första och andra inte är direkt dåliga heller - så landar ändå helhetsupplevelsen på en ganska ljummen 6 av 10, bra och underhållande men ändå något av en besvikelse i slutändan. Jag måste dock avslutningsvis lyfta att Bullet Train följer i spåren av de senaste årens underhållande actionrullar i att ha skrapat ihop ett otroligt killer soundtrack som innehåller bland annat en japansk version av Holding Our For a Hero.