Jocke

Den tillbakadragna och osäkra skolflickan Suzu (Kaho Nakamura) skapar en dag ett konto på den globala sociala medie-plattformen U - där man med hjälp av bioteknik skapar en AI-version av sig själv som plockar fram ens inre jag - och hon förvandlas till den skönsjungande skönheten Belle som gör succé. En dag dyker det upp ett odjur i U som söndrar och förstör. Med alla andra blir arga och vill kasta ut odjuret är Belle/Suzu den enda som vill försöka komma hen nära för att förstå vad det är som gjort hen till den han är.

 

 

 

 

Jag är ska sägas inget jättefan av japansk film i allmänhet - och speciellt inte av animefilm i synerhet - men när jag läste om handlingen i Belle i början av året när jag satt och gjorde ett första utkast till schema för det kommande bioåret fångade den mig direkt och jag visste inte då att det var en japansk animefilm. Det jag läste som handlingsbeskrivning var ska sägas att den handlade om en ung tjej som försvann in i en virtuell värld där hon kunde leva ut sitt inre jag som sångerskan Belle. Det var alltså inte handlingsbeskrivningen som jag komponerat ihop ovan där det mer tydligt går att på förhand lista ut att här kommer att finnas tydliga, medvetna blinkningar till Disneys klassiker Skönheten och Odjuret. Jag och min brother in cinema Jimi - som jag var och såg den med - skojade till och med på vägen till bion att det skulle vara en origin story om hur Belle blev Belle. Och ja, det visade sig vara inte långt ifrån. Som sagt så är den berättelse som utspelar sig inne i den virtuella verkligheten U en ibland frame-by-frame-version av just Skönheten och Odjuret och eftersom det är en av mina absoluta favoritfilmer så var det inte alls mig emot. Men här ryms också väldigt många andra storylines.

   Ute i den verkliga världen är huvudpersonen Suzu en nobody i skolan och hemligt kär i en av de populära killarna (Ryô Narita), som hon även varit barndomsvän med tidigare. Suzu plågas också av saknaden men även ilskan mot sin mamma som dött när Suzu var liten när hon räddade ett annat barn från att drunkna, och sorgen har gjort att hon och hennes pappa (Kôji Yakusho) glidit ifrån varandra. De bor i samma hus men är som främlingar för varandra. Vi har även Suzus relation till den populära tjejen (Tina Tamashiro) i skolan och till några äldre damer som hon sjunger i kör tillsammans med samt med en pojke (Shôta Sometani) som är något av en klassens clown i skolan. Parallellt med handlingsutvecklingen i U försöker Suzu och hennes kompis Hiroka (Lilas Ikuta) ta reda på vem Odjuret är i verkligheten för att kunna hjälpa hen med vad det är som gjort att alla ilska byggts upp inom hen.

 

Jag vill inte gå in allt för mycket på detaljer i handlingen i filmen än vad jag redan gjort - för jag tycker det finns en poäng med att gå in med så lite detaljkunskap som möjligt - men vad jag kan säga är att man tyvärr försöker trycka in lite för mycket olika storylines och tematiker vilket gör att det hela stundtals blir lite för rörigt och ytligt än det hade behövt bli om man istället skalat ner och fokuserat på några få bitar. Men för att vara en japansk animefilm så tilltalade den mig väldigt starkt och den har en väldigt förtrollande effekt som verkligen fångar upp och drar in dig i speciellt den virtuella världen U. Det kan ha bidragit att jag såg den i IMAX på just den punkten ska sägas dock. Men ja, lite små skavanker här och där, med ett inte alltid fullt genomtänkt koncept på alla plan, men överlag en riktigt stark framförallt visuell upplevelse, och det kommer ifrån någon som inte alls är förtjust i animekonsten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan vi var och såg Belle var vi även på förslag från Jimi

och såg Jujutsu Kaisen 0: The Movie som är en prequel-film

till en mangaserie som ingen av oss har sett. Mangaserier

är om än ännu mindre av intresse för mig än animefilmer

och jag funderade länge på hur jag skulle göra med en

recension för jag kände inte att jag egentligen på något

plan är i rätt position att med rättvisa bedöma det här och

än mindre få ihop en fullängdsrecension av det. Jag gör därför

en mini-recension här med att säga att det här säkert är en

fullt kompetent film om man gillar mangagenren, och kanske

även om man sett serien men det vet jag ju förstås inte. Jag

skulle ändå säga att jag som helt utomstående i alla fall kunde

hänga med i handlingen. Men det här är alltså inte alls min typ

av film eller berättartradition så jag känner inte riktigt att jag

kan rättvist säga mycket mer än så.