Ju mer jag läser om invandrare desto mer sugen blir jag på att skriva min egen historia. Jag började kasta ner mina tankar i går kväll. Om det blir en följetong eller bok, eller bara spridda tankar vet jag inte. Det blir inte en biografi utan skönlettertur. Här följer inledningen och första kapitlet.

The more I read about immigrants, the more eager I become to write my own story. I started throwing down my thoughts last night. Whether it will be a serial or a book, or just scattered thoughts, I do not know. It will not be a biography but fiction. Here follows the introduction and the first chapter.

English after the Swedish.

Den här boken pendlar mellan dikt och verklighet. Den bygger på författarens egna upplevelser, men invävt i boken är även hans drömmar som aldrig gick i upplevelse.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx



xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Kapitel 1. EN GAMMAL MAN PÅ EN BÄNK

Året var 2020. Coronaviruset härjade för fullt. Sommaren var varm. På en bänk framför Lindström Bakery - "Den skandinaviska donutens hem", i den lilla staden Lindström i Minnesota satt och gammal man. Det var invandraren Olov Ragnarsson från Sverige. Han mådde gott i solen med en mugg hett kaffe i ena handen och en alldeles färsk flottyrmunk i den andra. Han var faktiskt belåten med livet hittills och hoppades få flera fler fina, upplevelserika år än.

Olov skulle straxt gå till ett sammanträde i Lindstom Historical Society, som förvaltade Nya Duvemåla. Han var mycket aktiv i den föreningen och gestaltade den av Vilhelm Moberg skapade invandraren Karl Oskar, vid det huset. De skulle resonera om det skulle kunna bli någon verksamhet i Nya Duvemåla under Corona-epedemin. Det var inte troligt, men man skulle utnyttja tiden till förbättrngar och reparationer. Det var närmast utvändig målning och uppdatering av det elektriska systemet som stod på dagordningen.

Sammanträdet var snabbt avklarat. Styrelsemedlemmarna kom bra överens och genom en större gåva från en avliden medlem skulle det inte bli några ekonomiska problem med upprustningen. Huset skulle vara i bra skick när de kunde ta emot besökare igen. Förra sommaren hade varit mycket bra. Varje söndagseftermiddag hade man öppet och bjöd besökarna på kaffe med dopp. Olov hade även varit där de dagarna och pratat svenska med de som förstod och lärde ut ett par enkla ord och fraser till de som inte kunde svenska. Man hade även planerat att ha en bokcirkel omkring Vilhelm Mobergs invandrarepos. Den kunde på grund av viruset inte bli av. Men kanske nästa år.

På vägen hem till sin lilla lägenhet i hyreshuslängan "Välkommen Apartment" i centrum av Lindström gick Olov in i ett rött tegelhus i två våningar. Huset var byggt cirka 1879 av Gustaf Anderson, en svensk invandrare som odlade mark strax söder om Lindström på 1860-talet. Huset var Anderson-familjens pensionnärsshem efter att Gustaf arbetat på guldfälten i Montana på 1870-talet, där han lyckades bra och det gav honom öknamnet Guldgubben för resten av hans liv. Numera är huset en lokalägd restaurang, Gustaf's on Main Eatery - eller helt enkelt Gustaf's Eatery. Det är en lokalt ägd restaurang som bland annat serverar skandinaviska specialiteter. Olov äter nästan alltid de svenska tunnpankakorna där, men utan alla amerikanska tillägg, bara smör och lingonsylt. Och så dricker han kaffe till. Personalen känner till hans vanor och ställer en kaffepanna och en mugg på hans bord så fort han satt sig. Pankakorna med ligonsylt och smör smakar precis som de hans mor, Maria, lagade till i det gamla köket i Örebro, där han växte upp. Och nu går Olovs tankar tillbaka i tiden.

Chapter 2. Örebro 1945........

This book jumps between imagination and reality. It is based on the author's own experiences, but woven into the book are also his dreams that never materialized.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Chapter 1. AN OLD MAN ON A BENCH

The year was 2020. The corona virus was ravaging. The summer was hot. An old man was sitting on a bench in front of Lindström Bakery - "The home of the Scandinavian donut", in the small town of Lindström in Minnesota. It was the immigrant Olov Ragnarsson from Sweden. He felt good in the sun with a mug of hot coffee in one hand and a brand new, still warm, donut in the other. He was actually satisfied with life so far and hoped to have several more nice, eventful years still.

Olov would soon go to a meeting of the Lindstom Historical Society, which managed Nya Duvemåla. He was very active in that association and was sometime personating the caracter created by Vilhelm Moberg as the immigrant Karl Oskar at that house. They would discuss if there could be any activity in Nya Duvemåla during the Corona epidemic. It was not likely, but time would be spent on improvements and repairs. It was painting and updating of the electrical system that was on the agenda.

The meeting was quickly concluded. The board members worked well together and through a greater gift from a deceased member, there would be no financial problem with the work. The house would be in good condition when they could receive visitors again. Last summer had been very good. Every Sunday afternoon they were open and offered visitors coffee and cookies. Olov had also been there those days and spoke Swedish with those who understood and taught a few simple words and phrases to those who could not speak Swedish. They had also planned to have a book club around Vilhelm Moberg's immigrant epic. It could not happen due to the virus. But maybe next year.

On the way home to his small apartment in the apartment building "Välkommen apartment" in the center of Lindström, Olov walked into a red, two story brick house. The house was built around 1879 by Gustaf Anderson, a Swedish immigrant who cultivated land directly south of Lindström in the 1860s. The house was the Anderson family's retirement home after Gustaf worked in the gold fields in Montana in the 1870s, where he succeeded, and it earned him the nickname "Guldgubben" (The Golden Man) for the rest of his life. Nowadays, the house is a locally owned restaurant, Gustafs at Main Eatery - or simply Gustaf's eatery. It is a restaurant that serves, among other things, Scandinavian specialties. Olov almost always orders the Swedish thin pancakes there, but without all American additions, only butter and lingonberry jam. And then he drinks coffee. The staff knows his habits and sets a coffee pot and a mug on his table as soon as he sits down. The pancakes with ligon jam and butter taste just like the ones his mother, Maria, cooked in the old kitchen in Örebro, Sweden, where he grew up. And now Olov's thoughts go back in time.

Chapter 2. ÖREBRO 1945.........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 12. Livet är som en påse.   Livet är som en påse, tomt och innehållslöst om man inte fyller det med någonting.   Min påse har varit överfull och så tung att jag inte vågat lyfta den i ha...

    Steget in i dataåldern, När jag tog klivet över Atlanten tog jag också steget in i dataåldern. I Sverige levde jag från 1945 till 1983 utan datorer. Under min yrkesverksamma tid var det mest avancerade hjälpmedlet jag hade på mitt skrivbor...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 10. Vad blev det av "Amerikabrevet"?   Ja, det kan man fråga sig. Jag hade tänkt mig den här som en serie brev skrivna av en svensk invandrare till Minnesota. Men som en gammal järnvägare sk...

English after Swedish       I dag blevjag påmind om min tid när jag under några år i slutet av 1960-talet hade postadressen "Järnvägen Bergsbrunna". Bergsbrunna är ett samhälle som ligger söder om Uppsala vid dubbelspåret till Stockholm. Jag...

    English below Swedish. AMERIKABREVET Kapitel 8. Att ha ingenting att skriva.   Jag hade en gång en lärare som alltid hade slående kommentarer. På tal om slående, så var han släggkastare också och gick bland oss elever under namnet "Sl...