Vägen Tillbaka - En hjärnoperation senare

Som en del av er kanske vet så håller jag på och ska utredas för ADD/ADHD då alltför många tycker - inklusive psykologer och läkare - att jag visar tydliga tecken på det. Och jag har inte riktigt vilja ta det till mig heller, att det kanske skulle kunna vara så, troligen p.g.a. mina egna fördomar kring ADHD.

Jag har liksom inte velat stämplas med en diagnos till, men de tror att det är någonting som missats här eftersom en NPF-diagnos sällan kommer helt ensam. Och jag har hört så mycket om ADHD och sett så extrema fall, såsom min ena syster, att jag inte har känt igen mig i den diagnosen.
Men på senare tid så har jag fått ta del av en hel del information kring ADHD som har öppnat mina ögon en hel del och även fått mig att känna igen mig i det som sägs och på så vis så har jag fått erkänna för mig själv att jag delvis kan ha det själv och delvis har haft en hel del fördomar som jag själv inte har varit medveten om. Och det är ett stort uppvaknande för mig.

 

För något år sedan så gick jag igenom en väldigt svår period i min bipoläritet med en extrem depression som jag knappt trodde att jag skulle ta mig ur och jag skrev då utan att tänka mig för att jag nästan önskade att jag hade ADHD istället, för att de åtminstone alltid är aktiva och klarar av saker bättre än mig och att jag beundrar dem och all deras energi. Det väckte så klart otroliga reaktioner i mitt kommentarsfält som jag då inte kunde ta till mig av eftersom jag inte förstod varför folk blev så upprörda. Men nu gör jag det. Minns också att det inte var av elakhet jag sa de här sakerna, utan av ren okunskap och desperation över den oduglighet jag kände kring mig själv då. Men det är nu när jag faktiskt har varit tvungen att läsa på ordentligt som jag förstår att jag har haft fördomar som jag inte varit medveten om att jag har haft och att det - om än så omedvetet - var rätt okänsligt av mig.

 

Jag vill nu be alla som tog illa vid sig samt alla andra människor med ADHD om ursäkt för det jag sa.
Det var som sagt inte min avsikt att vara okänslig eller trycka ner någon eller trampa någon på tårna, det var ren okunskap och brist på omdöme, vilket är ett problem som jag brottats med hela livet.

Jag vill hur som haver be alla er om ursäkt och hoppas att ni kan ha förståelse för mig eller inte.
Sen om jag själv visar sig ha ADD/ADHD så får jag ta det därifrån, jag kan hur som helst inte längre bara slå ifrån mig att jag skulle kunna ha den diagnosen i grunden som förklarar vissa saker. Jag kan inte längre bara förkasta den tanken utan måste vara öppen för det eftersom det kommer att innebära väldigt mycket i så fall. Mycket omställning och mycket att omskola sig kring.

Hur som haver, till alla er: Förlåt.

 

Jag tänker mig att så länge man själv inser sina misstag så kan man lära sig av dem och bli bättre på att vara mer öppen för saker och ting. Och jag vill tro att jag tagit ett steg mot att bli en bättre människa genom att ha tagit lärdom av detta. Jag hoppas det i alla fall.

 

Jag har i och med allt detta fått ta del av en hel del information och föreläsningar kring ADHD främst och tagit till mig mycket av det som sägs, och ju mer jag hör desto mer träffad känner jag mig.

Så skulle det visa sig att jag faktiskt har någon form av ADHD så skulle det ge svar på väldigt många frågor och jag skulle kunna börja göra någonting åt problemen som är just nu.

 

Jag och Babe spenderade delar av kvällen igår genom att titta på de här föreläsningarna som handlar om just ADHD och proffessorn som föreläser är mycket skicklig som föreläsare och har bra koll på vad han talar om, jag rekommenderar alla starkt att titta på dessa, mycket lärorika.

 

 

 

De här föreläsningarna är både högst intressanta och informativa och jag rekommenderar verkligen vem som helst till att titta på dessa eftersom vi alla kan lära oss någonting av dem.

 

Och återigen, förlåt till alla ni som tog illa vid er på något sätt.

Hoppas att ni alla förstår att det var av ren okunskap och inte av ondo som jag sa det jag sa.