Vägen Tillbaka - En hjärnoperation senare

Goddagens allihopa, hoppas att ni mår bra, för själv är jag inte direkt superpigg... den här infektionen jag har i armen tycks ha spridit sig till övriga kroppen eftersom jag fortfarande är febrig, på det har jag dragit på mig halsont och smärta i vänster käke och öra som de misstänker är virus eller någon form av reaktion, detta ska kollas upp imorgon med lite blodprover och annat. Så ja, jag är inte mitt allra piggaste jag just nu, och det kom liksom mitt i allting som jag har att göra med skolan och göra om mitt hem lite grann, det är nu inne på det sista gällande möblemang och sortering av grejer och sen så ska mitt hem se ut som det alltid gör när jag väl mår bra, och det var ett bra tag sedan jag hade så städat omkring mig som jag är van vid från början. Dessa år har både jag och mitt hem förfallit, men med medicinska behandlingar och terapi under nu tre års tid så har jag successivt börjat att må bättre rent generellt och därmed ökar också min lust att åtgärda problemen, bland annat mitt förfallna hem.

 

På schemat idag står bara att ta det lugnt och räkna matte, för min arm duger inte till mycket alls just nu och det är massor som ska byggas ihop och slängas, köras till tippen och sorteras innan jag går in på inredning med gardiner nästa månad. Denna månad hade jag fått ihop lite extra slantar för att kunna köpa saker som jag behövde till både hemmet, skolan och för mitt eget höga nöjes skull. I övrigt så går alla pengar som vanligt til räkningar, mat och mediciner. Hur som, jag sa ju att min arm inte duger till mycket, men jag har bra hjälp av lillebror och Babe och imorgon kör vi heldag i att bygga ihop grejerna och sortera och rensa vidare. Sedan så har jag ju även hjälp av mina boendestödjare med diverse saker. Jag har fått min vardag att gå ihop , även fast hälsan fortfarande sviker. För trots att jag är sjuklig och har varit så i hela mitt liv, och har mina psykiatriska diagnoser så lever jag nu ändå ett ganska bra liv med tanke på de omständigheter som råder, livet har blivit så mycket bättre sedan jag började att ta tag i min mentala hälsa och vågade börja ta emot hjälp. Och jag fick till slut min vilja igenom att börja studera igen på en tillåten nivå och jag trivs med det och mår bra av det. Flera års krigande har gett resultat. Jag är oerhört tacksam.

 

Infektion och dålig hälsa eller ej, mitt i allt det jobbiga så har jag det ganska bra. Det känns skönt att kunna säga det och veta om att det är sant och hoppas på att jag kan använda resultatet av mina studier till någontintg gott längre fram i tiden. Jag hoppas verkligen. Men för stunden så är jag oerhört tacksam för det liv jag lever, trots att det inte alltid är lätt eller ens perfekt. Det finns de som har det definitivt värre och jag kan skatta mig lycklig som har ett hem att bry mig om.

Tacksamhet är nog dagens ord.