Att organisera sig och hantera trauman med Asperger.
Nu kommer vi in på det här med diagnoser igen, men det är så viktigt att tala om och det hyschas fortfarande för mycket kring det på flera sätt, folk behöver bli informerade för att kunna ta lärdom.
Jag är ju diagnostiserad med Asperger Syndrom, eller Autismspektra, som det numera heter, men jag säger Asperger i alla fall för det är vad jag är van vid sedan många år tillbaka och old habits die hard.
När jag fick diagnosen så fick jag svar på väldigt många frågor kring mig själv och varför jag fungerade som jag gjorde, men vad jag aldrig har fått hjälp med är det här med att organisera sig och bygga upp rutiner, den biten har jag fått klara av själv. Och än idag har jag svårigheter med det, men därför finns det så kallat boendestöd, som jag ju har, de hjälper mig med lite av varje efter behov i stunden och jag tycker att allt går sååå mycket lättare när någon hjälper en att upprätthålla rutinerna. Så där är jag en bit på vägen i alla fall, men så kommer vi till en annan svårighet jag har vilket är att organisera mig och som även misstänks vara kopplat till en eventuell ADHD som ligger under utredning, men som bekant så tar ju allt en evinnerlig tid och därför måste jag agera själv under tiden. Det är inte alltid det lättaste eftersom rutiner och organisation ligger väldigt nära varandra, det blir liksom två saker i en att brottas med, dessutom så tenderar jag att glömma bort allting när det blir överbelastning i min hjärna. Sådant som vissa andra kanske skulle tycka är ingenting kan innebära rena rama kaoset för mig och jag glömmer bort saker konstant, jag blir stressad, saker förfaller runtomkring mig och jag får ångest, vilket gör att jag inte orkar ta tag i saker och sedan så snurrar ekorrhjulet i raketfart.
Men på det senaste så har vi börjat att jobba på det här så mycket mer och det går sakta men säkert framåt i stunden. Men det är fortfarande så att en för andra liten grej kan förstöra så otroligt mycket och sådant som är svårt för andra är ungefär 10 gånger svårare för mig att hantera för att mitt mentala tak är lägre än många andras. Och en sak som har hjälpt till på vägen med att göra mitt liv till ett kaos var när jag förlorade min katt... när Stripen dog så raserade hela min värld, det är det värsta som har hänt mig i hela mitt liv, utan att överdriva... jag kan inte ens skriva detta utan att det kommer tårar... så mycket har det tagit på mig, att jag än idag har nära till gråten vid blotta tanken på mimn lilla katt. Och bara ett år senare så försvann en av de viktigaste personerna i mitt liv... min älskade morfar, bestefar min.... världens bästa moffa, som jag och Izabella säger. Nu kommer det mer tårar... så ni ser, sådana här trauman tar så hårt på mig att hela livet vänds upp och ner under en lång tid... nu är ju alla olika givetvis, men jag tillhör en av dem som inte kan hantera svåra saker på samma sätt som många andra kan. Det är något jag får jobba med varje dag. Och än idag är det svårt för mig att hantera bortgången av två av de jag älskade mest på kort tid. När morfar försvann så försvann en stor trygghet för mig, jag blev tio år igen. Liten. Osäker.
Idag har jag lärt mig att leva med sorgen och saknaden, även om det påverkar mig än idag.
Men på det senaste så har vi börjat att jobba på det här så mycket mer och det går sakta men säkert framåt i stunden. Men det är fortfarande så att en för andra liten grej kan förstöra så otroligt mycket och sådant som är svårt för andra är ungefär 10 gånger svårare för mig att hantera för att mitt mentala tak är lägre än många andras. Och en sak som har hjälpt till på vägen med att göra mitt liv till ett kaos var när jag förlorade min katt... när Stripen dog så raserade hela min värld, det är det värsta som har hänt mig i hela mitt liv, utan att överdriva... jag kan inte ens skriva detta utan att det kommer tårar... så mycket har det tagit på mig, att jag än idag har nära till gråten vid blotta tanken på mimn lilla katt. Och bara ett år senare så försvann en av de viktigaste personerna i mitt liv... min älskade morfar, bestefar min.... världens bästa moffa, som jag och Izabella säger. Nu kommer det mer tårar... så ni ser, sådana här trauman tar så hårt på mig att hela livet vänds upp och ner under en lång tid... nu är ju alla olika givetvis, men jag tillhör en av dem som inte kan hantera svåra saker på samma sätt som många andra kan. Det är något jag får jobba med varje dag. Och än idag är det svårt för mig att hantera bortgången av två av de jag älskade mest på kort tid. När morfar försvann så försvann en stor trygghet för mig, jag blev tio år igen. Liten. Osäker.
Idag har jag lärt mig att leva med sorgen och saknaden, även om det påverkar mig än idag.
Dessa saker har alla spelat in i hur mitt hem har blivit rörigare och rörigare när jag försökt bättra på allting, men nuuuu så har allt äntligen kommit igång på riktigt!
Och mycket beror på att jag har fått lång tid på mig att läka en aning, fått terapihjälp, jobbat med min ätstörning och ställa om mig till ett liv som diabetiker och mina boendestödjares hjälp. Sedan får vi inte glömma det stöd och den backning jag fått av nära och kära. Men så har jag även min lilla hjälpreda på väggen som jag ska göra en video om senare då många har undrat över den. Men jag har även börjat med att göra dagliga listor på olika sätt. Listor är ju som bekant något jag gillar, men nu är de lite mer specifika. Det kan exempelvis se ut som så här idag:
Och mycket beror på att jag har fått lång tid på mig att läka en aning, fått terapihjälp, jobbat med min ätstörning och ställa om mig till ett liv som diabetiker och mina boendestödjares hjälp. Sedan får vi inte glömma det stöd och den backning jag fått av nära och kära. Men så har jag även min lilla hjälpreda på väggen som jag ska göra en video om senare då många har undrat över den. Men jag har även börjat med att göra dagliga listor på olika sätt. Listor är ju som bekant något jag gillar, men nu är de lite mer specifika. Det kan exempelvis se ut som så här idag:
Nu var detta den misslyckade utskriften, men jag tror ni fattar vad jag vill ha sagt med bilden.
Genom att använda mig av listor som jag sedan gör om en aning steg för steg hjälper mig att hitta tillbaka in i någon form av rutin. Exempelvis har jag inte schemalagt hushållsarbete i denna lista, utan det kommer att läggas till när vi har kollat igenom allting och ser hur bra jag har lyckats följa det schema som redan är gjort, och på så vis så lägger vi hela tiden till lite grann och gör små ändringar där det passar. Målsättningen är att man ska ha en strukturerad vardag med fasta rutiner, vilket ju är det jag mår bäst av i långa loppet. Detta är alltså bara en grundstruktur som är ungefär likadan varje dag, med vissa ändringar och undantag från dag till dag. Ingen kan följa ett exakt schema varenda timme varenda dag, men det är bra att ha en grundstruktur att följa och rätta sig efter. Hittills så har det fungerat bra för mig, jag önskar dock att jag hade fått den här hjälpen lite tidigare, men bättre sent än aldrig. Idag står till exempel tvätt på min lista över saker att göra. Samt lunch tillsammans med grannen om en stund. Så det här med att strukturera sig och få vardagen att gå ihop är inte omöjligt, trots att man har svårigheter som följd av sina diagnoser. Men det är viktigt att vi aldrig dömer folk för att det kanske är stökigt i deras hem eller de verkar ledsna över något som för en själv kanske är en skitsak, det finns alltid en anledning bakom allting. Och då menar jag verkligen allting. Och det är det vi måste börja bli lite mer öppna för i vår vardag
Sammanfattningsvis så går det i alla fall bra för mig att följa planeneringen och jag inväntar Babe att hjälpa mig lite grann här hemma idag också samt ha en liten vardagsmyskväll ihop. Det blir himla trevligt det! Nu är det dags att kila över till grannen för att äta lunch (aproopå att följa schemat) med henne och slappa lite efter lunchen, eller ta en tupplur rättare sagt, för jag var uppe klockan 3 imorse p.g.a. min katt inte mådde så bra. Men det är bara att gilla läget.
Vi hörs lite senare!
När kommer första poddavsnittet? Kram!