Händelserna på hästgården
Och jag trodde att jag hade gjort min beskärda del av mislit i mina dagar, men tydligen kan jag läsa sådant även när jag passerat trettio år. Det hela började med att jag och Emelie lyssnade på en podd som P1 dokumentär släppte om Hästgården, tror det är fem avsnitt? Bland det bästa och mest hemska jag hört. Efter det fick jag höra att en kompis besökt hans hästgård när hon var liten. Så när jag hittade den här boken kunde jag inte låta bli.
I den här boken är det mamma Anna som berättar om hur hon började rida på hästgården som 14 åring och blev förälskad i honom som ägde hästgården. Dom inledde en relation och sen blev hon kvar där i flera decennier. Med honom får hon fyra barn och i boken är det några av barnen som är med och berättar vissa scener.
- Och det kan jag alltid tycka är bra, att få höra från flera personer kan berika händelser. Men i detta fall så var det samma scen som kom från mamman + något av barnen och det upprepades flera gånger. Och det var inte som att det ändrades något i berättelserna, utan det bara upprepades. Det är inte så snyggt gjort tycker jag.
I alla fall, Anna och barnen blir psykiskt och fysiskt misshandlade under hela barnens uppväxt och vid flera tillfällen måste Anna uppsöka akutvård för att han misshandlat henne så svårt. Hon beskriver även hur han kunde slå barnen ännu mer eller straffa dom om hon försökte gå emellan och dessa scener gör sinnessjukt ont att läsa. Det går liksom inte att ta in hur någon kan vara så ond. Det finns inga gränser för vad han utsätter Anna och sina egna barn för.
Dessutom så fortsätter han att bedra Anna och sexuellt utnyttjar unga tjejer, precis som deras relation startades från början. Det är något han sysslat med systematiskt med och som aldrig tycks ta slut. Iochmed att det hela tiden kommer nya tjejer som vill rida, så kommer det nya han kan utnyttja. Fy fan så hemskt det är. Och just dessa övergrepp kommer upp till ytan när en tjej till slut berättar för sina föräldrar som anmäler. Då är det fler tjejer som också anmäler och det blir en polissak. Anna och några till allierade gör allt för att hålla rykten borta, hålla kvar elever på ridskolan och se till att hästgården överlever. Detta är också så svårt att ta in, hur hon gör allt för att hålla uppe en fasad och skydda honom och på så sätt sig själv och sina barn. Men hon är ju såklart medberoende till hela situationen.
Däremot har jag svårt att förstå hur hennes vänner eller folk i deras omgivning kunde se hur hon blev misshandlad utan att göra något åt det. Det är så otroligt svårt att förstå och där känner jag att jag är för outbildad för att förstå hela bilden. Dessutom nämner hon att han är bra på att snacka omkull vem som helst, vilket han gör med både poliser, soc och andra instanser. En scen där barnen ringt på hjälp och polisen kommer, men sen åker igen, den scenen kommer nog aldrig lämna min hjärna. Och jag förstår ju dom som inte fick anmäla för Anna och hela medberoendesituationen, men ändå. Alla föräldrar vars barn gick på ridskolan som såg henne sönderslagen? Grannar? Osv. Det känns bara så bisarrt att ingen gjorde något.
Den här boken innehåller en hel del hemska detaljer om psykisk och fysisk misshandel mot vuxna, barn och djur. Om man inte tål det, då ska man inte läsa den här boken. Alla andra som tål det borde läsa den här boken.