Mind-Fcks
Ett mörker sänker sig över horisonten, solen verkar aldrig ha varit där. Bortanför kullarna, en evighet.
Slutet blir nära , men ändå långt bort.
Marken under fötterna verkar svaja och det stilla och lugna borta för alltid.
En stor fet näve når mitt inersta med en kraft svår att förstå.
All logik är borta , rimligheten orimlig, verkligheten suddig och nuet ett stort jäkla kaos.
ÅNGEST.
För många år sedan drabbades jag av ångest. Ja och inte bara det utan PANIK ångest. Ett tillstånd som tog mig flera år att greppa, lära mig, acceptera och slutligen bemästra. Där och då trodde jag aldrig jag skulle få tillbaka, det vidrigaste jag vet. Ångest.
Cancern tog mig rätt tillbaka till ruta ett och genom hela behandlingen har jag åkt berg och dal bana mellan en fantastisk levande verklighet och ett mörker svårt att beskriva. Efter behandlingar tog livets positiva ådra över och min starka livskraft blev en superpower som lyckades brotta ner ångesten igen. Dvs jag bemästrade den där och då -igen.
Det min kropp går igenom nu. Det som är eftersläckningen av sjukdomen som vi alla förknippar med döden. Dvs mina stapplande steg framåt att leva , igen. Frisk och helt utan rädsla. Är fan inte lätt.
Jag är en MEGA optimist. Jag är SUPER positiv. Jag vänder fel till rätt, dumt till snällt osv. Jag VÄLJER att försöka linda in ALLT jag kan i kärlek och annat härligt mumbo jumbo som förgyller vardagen.
Nu har min kropp äntrat ett kemiskt klimakterie från Helvetet. Jag är som en 90 -åring i kroppen pga den medicin som trycker mitt östrogen i botten med hård kraft - min life saver eftersom min tumör var hormonell. Stel, låg, deppig, mörk, orkeslös, trött & full med värk i leder och muskler. Min hjärna och jag är inte överens om ngt och plötsligt sluter sig den där jäkla ångesten om mig likt ett spöke om natten.
Gastkramande och vidrig grabbar den tag om mitt förnuft och får mig ur balans. Mind FUCKS.
Igår blev det över JÄVLIGT och jag med min fröken duktig mentalitet ringde till slut upp min kontakt sköterska med världens varmaste , skorrande, skånska röst.
Mna krämpor ingår liksom . De är inte cancer i hela kroppen. De är bara ett jäkligt besvärligt tecken på att den här medicinen gör precis det den skall.
Ok då. Jag och mina mind fucks får börja om. Och visst löser vi det 💓. Denna gången också.
Nu skall jag återgå till att räkna ner minuterna tills vi får hem ZOE 😍
Hon som ALDRIG skulle ha hund igen ....🤣