It Takes a Fool to Remain Sane
En liten portion av galenskap stärker förnuftet. Ett litet nyp med hysteri ger dagen ett nyktrare perspektiv. Mitt känsloregister är likt Mount Everest och jag har då sannerligen tagit mig till toppen ett par gånger genom livet. Det är ett jäkla klättrande, ett steg upp och fem bak. Säkerhetslinan har blivit starkare med åren och tappet inte lika långt ner längre. En stabilare och mer njutbar klättring. På känslotermometern finns lyckosamt nog tokmycket av glädje, skratt, lycka och emapti. I samma fält finns lika mkt ledsamheter, tårar och sorg. Faktorer i livet som ingår, i ett framgångsrecept. Det som numera nästan inte alls syns på termometern är ilska. Den ilska som förr tog mig längst upp på toppen , där jag endast uppnådde en svajande höjd, en instabil trip på ett ben. Jag vill vara precis så här, en coctail av känslor som gifter sig väl, med lika liten droppe av ilska som vermouth i en Dry Martini.
I vårt liv idag harmoniseras mixen av detta på ett behagligt sätt. Jag är en trygg själ och kommunicerar missförstånd och oro. Det är som att bli vaggad till sömns varje dag, känslan av att ha huvudet tömt på negativ energi.
Så vad handlar då detta inlägg om , att jag är den perfekta mixen av psykologiska faktorer och mental mognad?
NOPE!
I allt balanserande och viljan att vara allt ovan, så kliver omständigheter in och sparkar hål på varenda vettig tanke och nyligen flippade jag över. Jag lät mig påverkas av det yttre och maktlösheten satte in. Lite kryptisk text, men en officiell version av dramat som inträffade går inte att dela. Så efter att ha flaxat med armarna, låtit det ovuxna delegera mig och mina tankar, och varit totalt känslomässigt utdränerad.....så får jag börja om min klättring. Denna resa skall för alla involverade innehålla ÄNNU mer kärlek, ännu mer trygghet, ännu mer värme och öppen kommunikation. Samt ett förbud för mig att dansa vals med djävulen.
Ha en fin lördag och söndag <3