Brunettbolla -is back.

Grilla korv utomhus ? Jamen varför inte, precis som livets andra märkliga förteelser så är det bara att ställa om och ställa rätt. Så julafton, vi tänker fira dig på bästa omtänksamma sätt, utomhus. Kanske kan jag hitta en röd overall som är i klimakterievänligt material 🤣. Jag är glad att min svägerska tog tag i det undermedvetna ansvaret som hos mig legat och flummat en stund och kom med förslaget. Vi skulle ju bara vara ngr få och jag har skjutit på tanken om hur vi skall fira jul. Omständigheterna borde ju inte vara förvirrande, men de trängs ihop i platsbrist av andra funderingar kring så mkt. I våras var jag militäriskt disciplinerad och jag har jobbat hemma sen dess. Jag kunde inte nog understryka hur viktigt det moraliskt var för mig att TA ansvar. Men det passade också mig rätt bra, eftersom jag precis återvände från en liiiite för kort sjukskrivning pga min bröstcancer. Så att vara hemma och i lugn och ro slicka såren i takt med att ta ansvar kändes som en win/win. Sen kom sommaren och jag trodde naivt nog inte att Covid skulle återvända med full kraft. Jag analyserar ansvarsfrågan dagligen. Jag har testat mig vid minsta symptom och håller avstånd samt rör mig begränsat. Men så ibland så äntrar egot arenan och tar över med full kraft. Det är väldigt lätt att vara en moraliskt förpliktad medborgare. Ett tag allafall. 

Jag är rätt trött på dialogen vems fel det är allafall. Rätt trött på bistra kommentarer och påhopp på sociala medier. Pandemin är fortfarande ingen tävling länder emellan utan en jäkla tragedi som drabbat hela världen. Media tar sannerligen inte sitt ansvar utan grabbar minsta chans att öka trycket och pulsen i frågan...som ingen kommer få svar på ..vems felet är ?. Jag är inte bättre än någon annan, jag har gjort väldigt mkt för att hindra smittan, men jag brister ibland. Som vi människor gör. Över hela världen. Oavsett vilken regi de har. Eller regim. 

De tuffaste restriktionerna har drabbat människan på många sätt, medans de svaga restriktionerna på andra sätt. Lite pest eller kolera alltså. 

Att förfasas över hur "andra" gör kan jag förvisso kanske ha viss förståelse för om man bara är hemma och verkligen gör ALLT rätt. Men att gasta och kasta glåpord när man själv är "bara ibland" ansvarstagande blir lite märkligt. Ingen människa i modern tid klarar uppenbarligen de regler som pandemin skulle kräva för att vi alla skall hålla oss ovanför vattenytan och samtidigt inte bli sjuka.