(Foton: Getty Images)

AV: Daniel Taylor, the Athletic, söndag 28 november, 2021

Det fanns en tid då det kändes helt resonabelt att föreställa sig att Callum Gribbin hade så mycket talang, så mycket naturlig skicklighet och så mycket till sin fördel att det i princip skulle vara omöjligt för honom att inte nå toppen av sin sport.

Alla som följde hans utveckling hos Manchester United minns surret av förväntningarna när han, vid 16 års ålder, skyndades på genom systemet av Louis van Gaal för att träna med A-lagets storstjärnor.

Gribbin var den unga akademistjärnan man alltid ville skulle ha bollen. Han hade den där sällsynta gåvan att alltid ha tid: rak i ryggen och med huvudet upp såg det ut som att han flöt omkring på planen som om han inte lämnade fotspår efter sig i snön. Han var den mest spännande fotbollsspelaren att komma fram genom Uniteds system sedan Ravel Morisson och, innan det, Ryan Giggs. Gribbin såg ut att vara garanterad en plats på listan över namn från de 84 åren och mer än 4 000 matcherna - en av den mest storslagna fotbollsstatistiken någonstans - sedan United senast namngav en A-lagstrupp utan att inkludera åtminstone en f d ungdomslagsspelare.

Men ibland är det helt otroligt hur fort allt kan rasa samman inom fotbollen och i Gribbins fall har det gått igenom en del tuffa erfarenheter innan han gjorde sin återkomst till fotbollen förra helgen, tystlåtet, långt ifrån någon sorts fanfar, med Radcliffe i the Northern Premier League.

Det är en lång, komplex och stundtals sorglig berättelse och en påminnelse, kanske, om att ibland är inte ens den mest briljanta talangen tillräckligt när United, med sir Alex Fergusons ord, är en buss som inte väntar på någon.

Det är en ny start för spelaren och om allt går enligt planerna så är det första pinnen på fotbollsstegen då Gribbin nu ska visa att han inte är förlorad för sporten. Människorna som känner honom bäst säger att han är övertygad om att återuppliva sig själv. De pratar om en ung man som arbetar hårt och som trots allt inte har förlorat sin kärlek till fotbollen.

Men det var förmodligen inte vad Gribbin hade föreställt sig när han beskrevs som en blivande superstjärna från Uniteds till synes oändliga produktionsband med unga talanger.

När Gribbin drog på sig fotbollsskorna förra helgen, ungefär 15 miles (24,1 km) från Old Trafford, så skedde det i de opretentiösa omgivningarna vid Stainton Park, Radcliffe - den numera avlidna komikern Bernard Mannings gamla klubb, som den är känd lokalt - i den sjunde divisionen.

Planen har en sluttning. Man såg en hinkinsamling för att dra in pengar till förbättringar av arenan. Fotbollen kan kännas verklig på den här nivån. Det fanns charm och värme och en definitiv känsla av uppskruvad förväntan kring nyförvärvet.

Radcliffe annonserade Gribbins ankomst på klubbens hemsida genom att förklara hur spelaren, under andra omständigheter, skulle ha kunnat springa ut inför 75 000 människor på Old Trafford. Gribbin har, noterade texten, beskrivits som "den engelska Messi."

* * * * * * *

Nicky Butt har alltid utryckt sig rättframt och ärligt. Det var Gribbins sista vecka hos Manchester United och Butt, akademichefen, tittade honom i ögonen. Tuff kärlek, kallar de det. "Antingen kommer du att sluta som anställd på McDonald's eller så kommer vi köpa tillbaka dig för £100 miljoner (1,22 miljarder kr)."

Det är en hård miljö ibland, fotbollen.

Vissa spelare behöver en arm runt axeln, andra behöver tuffa ord. Hemligheten är att veta vilken metod som fungerar bäst för vilken spelare och kanske, efter lite reflektion, fanns det stunder när United hade svårt att hitta rätt balans med Gribbin.

Allt som egentligen kan sägas med säkerhet är att det inte var lätt för United att släppa en spelare med hans ovanliga gåvor.

Allt du behöver göra är att klicka dig online och titta på gamla klipp för att inse hur enkelt han kunde glida förbi motståndarna. Liverpool försökte locka bort dit honom en gång. Samma sak med Manchester City. Gribbin var med i The Guardian som en av 20 Premier League-stjärnor för framtiden. Kenny Swain, manager för Englands u16-landslag, pratade om att han kände sig andfådd när han såg honom spela.

"Han var en overklig talang," säger Charlie Scott, en annan f d akademispelare i United som numera spelar i Hongkong. "Jag menar, overklig. Gribbo var lätt en av de bästa spelarna jag någonsin har spelat med. Han kunde dribbla förbi fem spelare på träningarna och han skrattade när han gick förbi dig. Han var en fantastisk kille, full av skämt."

Alla säger samma sak. "Det var bara attitydproblem," säger en annan spelare. "Några saker pågick som det var tvunget att hållas tyst om."

På Old Trafford minns de den där gången då Gribbin gav en ung Matthijs de Ligt en rejäl uppsnurrning på ett utsålt Amsterdam Arena. Uniteds akademigrabbar mötte Ajax som en del av Edwin van der Sars testimonial 2011. Det var 53 000 på läktarna, inklusive Ferguson, Giggs, Van Gaal, sir Bobby Charlton och Dennis Bergkamp, och killen som bar nummer 10 i United lämnade intrycket av att han hade hela världen för sina fötter.

Hans första mål kom från straffpunkten och Gribbin var tillräckligt kaxig för att vifta med fingret mot lokalbefolkningen. "Underbart slagen straff och han vet hur man firar," skrattade tv-kommentatorn.

Vid Gribbins andra mål tog han bollen av De Ligt, sprang över hela planen och rundade målvakten. Hur kunde man inte vara imponerad?

(Foto: Ajax)

"Alla ringde mig hela tiden, 'Du måste se den här killen.' Jag åkte och kollade på honom och inom fem minuter kunde jag se att han var något speciellt," säger Swain, som även tränade Gribbin i Englands u17-landslag. "Tekniskt - för det är det första vi alla tittar efter - var han outstanding. Så mycket ren naturlig skicklighet. Och fysiskt likaså."

Men det var sant att Gribbin kunde ha arbetat hårdare och uppfört sig bättre. Det måste vara så - för varför skulle United annars ha släppt honom sommaren 2019? Det blossade upp bråk och gräl och ögonblick av omognad som adderade till den sista analysen, under Jose Mourinhos skift, om att en separation var nödvändig.

Mourinho hade för vana att kalla Uniteds akademispelare "kid". Faktum är att han sa det så många gånger att det inte var helt klart för Gribbin huruvida managern visst han riktiga namn eller inte.

"Callums beslutsfattande behövde utvecklas och kanske såg inte tränarna den nödvändiga förbättringen," säger Tony Park, en historiker och författare specialiserad på Uniteds ungdomslag. "Det var så synd för an var en otrolig talang med bollen. Han kunde glida förbi spelare med bollen bunden vid hans fötter. Han var en glädje att beskåda."

I en perfekt värld så kan Gribbin fortfarande hitta en väg tillbaka. "Jag skulle inte avskriva honom," säger Swain. "Ge inte upp honom. Ibland kan spelare få en uppenbarelse. Polletten trillar ner. Ibland möter man unga spelare som börjar fundera på sin situation och man får se en vändning.

"Mitt tålamod med unga spelare är ganska stort, särskilt när vi pratar om väldigt talangfulla individer, för det är så slösaktigt att avskriva folk p g a ett uppfattat attitydproblem eller någon förseelse. Den saken han inte kommer förlora är hans begåvning."

Ett steg i taget, såklart. Men människorna närmast Gribbin säger att, ja, polletten har trillat ner. Han är 22 nu - äldre, klokare, med en bättre förståelse för vad som behöv för att lyckas som professionell fotbollsspelare. Han har en bra familj omkring sig och en flickvän sedan lång tid tillbaka. Han har hållit sig i bra form (under tiden i United rapporterades det ofta felaktigt att han hade långvariga skadeproblem). Han vill ta igen förlorad tid.

Gribbins berättelse var med i Ryan Baldis bok The Dream Factory, som utforskade make-or-break-it-världen hos fotbollsakademier. "Gribbo skrev på ett fyraårskontrakt med United när han var 17," berättade Paul Mitten, som då var hans personliga tränare, för författaren. "De gav honom en förmögenhet. Jag har aldrig sett någon göra sådana saker med en boll. Han har en trollstav som vänsterfot. Men han är en komplex kille. Mentalt är han en komplex karaktär."

Tyvärr för Gribbin så kommer han troligtvis få gå igenom resten av livet och bli påmind om att han hade chansen att bli något stort på Old Trafford, men han tog inte tillvara på den. Han måste vänja sig vid att få höra, ofta av främlingar, att han borde ha gjort mer. Det finns påminnelser varje dag på sociala medier.

När Butt 2018 berättade för The Times att en spelare hade "glidit runt lite på en träning" inför Mourinho ville han inte namnge vem han menade.

Det var the Manchester Evening News som identifierade Gribbin som den påstådda gärningsmannen. "Jag blev helt galen på honom," sa Butt. "Jag sa, 'Det träningspasset var viktigare än någon match du kommer spela den här säsongen, u23, u19, u18. Att gå ut framför managern och visa hur bra du är är ovärderligt.' Nästa gång han var framför managern hyllade managern honom."

Men att återberätta det här kan skapa ett falskt intryck gällande vem Gribbin är nu. "Alla begår vi misstag," säger Mitten. "Att lära sig av dessa och gå vidare framåt är det som separerar folk. Jag vet att Callum har begått några men sedan jag träffade grabben är allt jag har sett en vilja och övertygelse om att ställa saker och ting till rätta."

Det finns även förmildrande omständigheter gällande Gribbins brist på matcher sedan han lämnade Old Trafford för två och ett halvt år sedan.

Ett tag fanns det en möjlighet till ett kontrakt med Brighton & Hove Albion. Gribbin spenderade tid på sydkusten men det var långt hemifrån och han har själv erkänt att han inte var redo att flytta.

Sheffield United, ledda av Chris Wilder, tog in honom på fri transfer. Gribbin gjorde ett år med u23-laget på Bramall Lane och de ville behålla honom länge. Men han var otålig och ville spela A-lagsfotboll så han tog en chansning och gick till Barrow i League Two när deras dåvarande manager, David Dunn, förklarade att han ville bygga laget runt honom.

Det blev aldrig så. Dunn hade sagt att han ville bli en mentor för Gribbin, ge honom privatlektioner och få fram all den där talangen. Men Barrow inledde trögt under deras första säsong tillbaka i the Football League och Dunn, som hade svårt att vinna över seniorspelarna, fick lära sig medan han jobbade. Det stod snabbt klart att han hade tvivel huruvida Gribbin var rätt spelare för en tuff säsong när botten av ligan.

I januari återfanns Gribbin i en liten grupp av Barrow-spelare som inte fick något truppnummer. De blev marginaliserade och tvingades träna själva. Det var förkrossande för någon som en gång i tiden drömde om att lysa upp the Premier League. Men Gribbin infann sig för träning varje dag. Attitydmässigt fanns det tecken på en ny mognad.

Den här säsongen har han tränat med Salford City, bara några miles (1 mile = 1,6 km) från platsen där han växte upp i Swinton, som son till en talangfull amatörboxare. Det dök upp ett provspel för Casa Pia, trea i Portugals andradivision, men han visste tillräckligt mycket om sig själv för att inse att språkbarriären skulle bli ett hinder. Och i dessa COVID-19-tider har det varit svårare än någonsin att få en fast plats i England då så många klubbar trimmar sina trupper och så många spelare finns på marknaden.

Allt detta förde honom således till the Northern Premier League förra helgen och hans första chans att insupa sin nya omgivning i en 2-1-vinst mot Stalybridge Celtic som berättade mycket för oss om livet på den här nivån.

Publiksiffran var 572 personer. Målvakten drog ner mittbackens shorts och möttes av jubel från läktarna. Radcliffes seger flyttade upp dem tre platser till position 12 och ingen verkade bry sig alltför mycket om antalet bollar som sparkades in i trädgårdarna på Pilkington Road och Stainton Close.

Radcliffes arena Stainton Park - Gribbins nya fotbollshem.

"Vi har en överenskommelse med grannarna om att de får gratis säsongsbiljetter så länge bollarna kastas tillbaka," förklarade ordföranden Paul Hilton. "Bakom det andra målet finns en damm - fast det är mer som en fiskesjö - och bollarna sköljs till sist tillbaka till kanten."

Gribbin har gjort ett bra intryck i sin nya klubb, enligt Hilton, och han har imponerat på ledningen genom att klargöra att han var betydligt mer intresserad av att spela regelbundet än att fundera på vilken sorts pengar man tjänar på den här nivån.

"Problemet är att fotbollen är en sådan stentuff affärsverksamhet, särskilt på toppnivån," säger Hilton.

"Många av spelarna på vår nivå har nio av de tio sakerna som behövs för att bli en professionell fotbollsspelare. Det handlar om att hitta det där saknade elementet och försöka fixa det. Det kan vara en svag fot, det kan vara mentaliteten, det kan vara vännerna de umgås med, det kan vara många saker.

"Förhoppningsvis kan vi hjälpa Callum att hitta vad hans grej är - och få honom tillbaka. Han har fortfarande en bra chans. Det kan vända lika fort för honom som det gick utför. Han har rätt attityd. Han är en bra kille och vi har en stolt historia av att ge spelare en knuff tillbaka upp i the Football League."

Mer än något annat har det varit en inlärningskurva. Gribbin var i Manchester United-bubblan sedan hans dagar i grundskolan och nu, som ung vuxen, upplever han livet på andra sidan.

Vid ett tillfälle i Sheffield United tog han en vattenflaska utan att tänka på att han kanske behövde fråga först. Det var kanske normalt på Old Trafford, där spelarna behandlas som kungligheter. I Sheffield fick han en utskällning. Ännu en läxa inlärd.

Gribbin har lärt sig saker om sig själv, också. Hans familj har sagt till honom att han borde vara stolt över den mentala styrkan han har visat under en del svåra tider. Hans pappa, Tony, är på alla matcher. De försöker alla tänka positivt. Det finns ingen fientlighet mot United, bara känslan av att det fortfarande finns tid för berättelsen att få ett lyckligt slut.

Underbarnet som en gång piskade in ett mål från 40 yards (36,5 meter) på Uniteds träningsplan - en dribblare, passare och specialist på fasta situationer i en och samma spelare - gjorde sin debut som inhoppare mot Tamworth i en 5-1-seger i the FA Trophy där han spelade fram till ett mål genom att dribbla bort tre motståndare inne i straffområdet. Förra helgen fick han sitta kvar hela matchen på bänken mot Stalybridge, trots att han trodd att han skulle få komma in i andra halvlek. Blev han sur? Agerade han arrogant?

En halvtimme efter slutsignalen var arenan i princip tom. Mörkret hade lagt sig. Regnet föll. Man såg bara en enda spelare och han sprang över hela planen, från ena målområdet till det andra, om och om igen. Det var Callum Gribbin, en gång i tiden i Manchester United, som körde sitt träningsprogram, dyblöt, samtidigt som alla andra var på väg hem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...