Nostalgi är en mäktig kraft i sportens värld och den betyder att norrmannen kommer fortsätta få sina chanser

Manchester United-managern Ole Gunnar Solskjaer skakar hand med Cristiano Ronaldo under Premier League-vinsten mot Tottenham Hotspur. Foto: Glyn Kirk/AFP via Getty Images

AV: Malachy Clerkin, The Irish Times, måndag 1 november, 2021

Fingerviftningen var magnifik, det måste man erkänna. Så fort Cristiano Ronaldos volleyskott hittade Spurs-målets låga hörn i lördags vreds kameran till Ole Gunnar Solskjaer för att fånga hans reaktion.

Man såg ingen glädjeexplosion från Manchester United-managern, inget knäglidningsfirande, inget utmanande vrål. Nix, bara en fingerviftning till ingen särskild och samtidigt till alla.

Du skulle döda en lång eftermiddag i en semiotikmodul på college genom att noga gå igenom den fingerviftningen. Vad exakt var det? En del av det var definitivt för att fira de två geniala bitarna som kombinerats vid målet - en underbar, millimeterperfekt boll från Bruno Fernandes som följdes av det där tillslaget i Ronaldo-avslutningen. Delvis måste det också ha varit en mild och för Solskjaer typisk hälsning till de tveksamma, som om han ville säga: 'det är en hyfsad kris vi befinner oss i, eh?'

Men även om det kanske hade varit förlåtligt under rådande omständigheter så behövde man bara titta på motståndarna i lördags för att reduceras till ett fnissanfall av det hela. Solskjaer kommer eller kommer inte att överleva de kommande veckorna som United-manager men oavsett hur man tittar på det kommer en svettfri överkörning av det sämsta Spurs-laget på många år troligen inte figurera så väldigt mycket bland sakerna som bestämmer utgången för honom.

Oavsett var just dina egna sympatier ligger så är Solskjaer-situationen både objektivt konstig och naket jätteunderhållande. Mel Brooks sa att tragedi är när jag skär mig i fingret. Komedi är när du ramlar ned i en kloak.

Men t o m de mest luttrade United-fansen måste skratta åt hur olyckligt det hela har blivit på Old Trafford. Och hur, på tre specifika och unika sätt, det är ett fiasko utan några paralleller i hela idrottsvärlden.

Till att börja med har för närvarande United en manager som inte är efterfrågad till något annat jobb inom den professionella fotbollen. Fundera på det - om och när de till sist sparkar Solskjaer, vad blir då hans nästa gig? Ett lag i mitten av Premier League-tabellen? Championship? Någonstans i Spanien kanske? Inget av det känns särskilt sannolikt.

Sentimentalitet

Kanske flyttar han tillbaka till Norge, kanske slutar han helt som manager. Man skulle inte ramla ihop i chock om han en dag kommer arbeta för United igen i någon slags ambassadörsroll. Vilket, med tanke på att han är managern som ledde laget i en 0-5-förlust hemma mot Liverpool förra veckan, säger en hel del om de tomma sentimentalitetskalorierna som tankar hela den här blandningen.

Vilket elegant för oss vidare till den andra United-specifika anomalin, nämligen att om det här var någon annan klubb eller om Solskjaer var någon annan manager, så hade det här lösts för länge sedan. Professionell fotboll brukar inte hålla på och krångla med sådant här. Antingen gör man det eller så gör man det inte. Om man inte gör det får man inte använda företagspengarna till att inte göra det längre.

Solskjaer har varit Uniteds manager i nästan tre år. Ingen pokal har vunnits. Vi har inte fått se någon titeljakt. Han vann priset som Premier Leagues bästa manager i januari 2019, hans första hela månad som chef, men har sedan dess inte vunnit det någon mer gång. Ändå har han belönats inte bara en gång, utan två gånger med treårskontrakt.

Detta trots en hel lista på vad som borde vara oacceptabla uppvisningar och resultat. Det är bara att välja och vraka bland komediförlusterna som skulle ha avslutat vilken annan manager som helst. 6-1-förlusten mot Spurs i oktober förra året. 2-1-förlusten borta mot Istanbul Basaksehir en månad senare som inkluderade insläppet av det som kanske var det strukturellt mest ovärdiga målet i europeisk turneringshistoria. Spola tillbaka ännu längre och vi hittar 4-0-förlusten mot Everton i april 2019 som dödade drömmen om Champions League-kvalificering. Två gånger har de varit det överlägset mest överdådigt finansierade laget i Europa League och ändå inte varit kapabla att vinna det.

Men Solskjaer står ändå kvar. Och inte bara det, han beundras fortfarande av stora sjok av supporterskaran, t o m av dem som vill att han ska gå. Nostalgi är en så djupt mäktig drog att även om United blir krossade av City nästa helg och ridån till sist går ner så kommer Solskjaer förbli den överlägset mest populära av alla United-managers som kommit in efter Ferguson. Och det kommer han fortsätta vara ända tills någon vinner nästa titel åt dem.

Självklart är det fullt möjligt att de kommer besegra City på lördag och då kommer hela cykeln börja om igen. Detta beror på den tredje unika faktorn som gäller, nämligen det faktum att Uniteds spelare är alltför bra för att saker och ting ska bli alltför dåliga under alltför lång tid. Muskedundret man lagt ut på transfers betyder att det alltid finns en utväg. Det finns ingen annan manager inom fotbollen som skulle överleva den här sviten av resultat samtidigt som han tillåts lämna ett nyförvärv som Jadon Sancho, köpt för €85m (843,7 miljoner kr), på bänken.

Oinspirerande

Nuno Espírito Santo stod vid sidlinjen bredvid Solskjaer i lördags, en lika oinspirerande manager vars framtidsutsikter inte är ljusa. Det var en dödande match under den första halvtimmen där två lag gjorde så gott de kunde för att inte bli först med att hamna i underläge.

Men Nuno har inte Ronaldo och han har inte Bruno och han har inte Cavani. Så trots att han för en vecka sedan hade oddsen 12/1 för att bli nästa manager att få sparken då Solskjaer toppade marknaden på 7/1, så skulle du inte sätta huslånet på att Spurs-managern kommer bli kvar längre än United-mannen den här veckan, eller hur?

Allt detta sköljs ut i vad som har blivit ett väldigt United-dilemma efter Ferguson. Den initiala synden att anställa David Moyes för att Ferguson sa det istället för att rekrytera en riktig ersättare. Vinglandet till passerade bäst före-datum-versioner av Louis van Gaal och José Mourinho.

Den proustianska anställningen av Solskjaer, så doftande av de fina gamla dagarna att en ärlig bedömning av hans faktiska managerförmåga ansågs vara ett sekundärt bekymmer.

Så nu har en av de största idrottsklubbarna i hela idrottsvärlden en manager som inte kan få ett jobb någon annanstans, som är älskad av fansen trots fruktansvärda resultat och vars spelare inte är tillräckligt bra kollektivt för att vinna något, men för briljanta individuellt för att få honom sparkad.

Det är vad jag kallar komedi, Mel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...