En helg i storstan
Fredag direkt efter jobbet slänger vi in packning och hund i bilen som vi ska tillbringa de närmaste 6 timmarna i. Det känns jobbigt men milen flyter på och den ljusa norrlandsnatten byts ut mot mörker när vi närmar oss huvudstaden.
När vi kommer fram så leder den uppdaterade gpsn emellanåt in oss på avstängda vägbyggen samt talar om att vi nått målet när vi är på helt fel adress. Nåväl, vi hittar rätt, letar parkeringsplats en halvtimme och får till slut sova.
Dag 2, efter promenad, god middag, vin och drinkar, är vi på väg till helgens ändamål.
Ubern tar oss till tele2 arena förväntansfulla och lite, lite glada i hatten. Efter obligatoriskt tisha-köp och chill i foajén hittar vi våra platser och inser att scenen flyttats fram ett par meter (?) vilket innebär att vi sitter jämte scenens vänstra flank, och inte var vad vi bokade - Det största KISS-fanset av alla är min sambo som blir mycket onöjd. Vi spanar runt och precis innan de ska börja slinker vi ner på ett par betydligt bättre positionerade platser och kan njuta av farbröderna. Ja, för det är det de har blivit, 70-plussarna.
Showen innehåller precis lika mycket värmande pyroteknik som förväntat. Lika mycket blixt och dunder som jag förstått och Demon, Starchild, Spaceman och Catman, eller Gene, Paul, Tommy och Eric låter, om än med lite åldrade skrapröster, nästan lika bra som de gör på mina Spotify- listor. Men min sambo som upplevt deras musik och konserter sen han var nio säger att av deras tidigare rockiga framträdande nu återstår stelt gung. "De skulle slutat när de var på topp" hörde jag sägas i trängseln när vi var på väg ut. Jag är ändå glad att jag fick uppleva dem, farbröderna, på deras last tour.
"I was made for loving you" fick mig att vilja ställa mig upp och rocka men vart jag än tittade så satt folk stilla på sina platser men klappade villigt händerna när Paul befallde det. Inte ens ståplatserna nere på golvet syntes gunga. Jag hade föreställt mig en stökig konsert men fick nu uppleva en fantastisk och storslagen show med blixt, eld och dunder med mycket städad publik.
"I love stockholm" och "We have been here fifthteen times" upprepades nog femton gånger med Pauls raspiga röst, inspelat eller senilt? Ja, jag vet inte.. Ja, de kanske skulle slutat tidigare.
Genes blod och eldtrick kändes patetiskt men är tydligen något som de riktiga fansen sitter och väntar på och något jag inte förstår mig på. Jag erkänner, jag kan bara de kändaste 80-talshitsen och rev aldrig ur idolbilderna på KISS när jag var ung. Jag backar och böjer mig ödmjukt för alla fans och är glad för att min käre sambo fick se dem en sista gång och att tisha-samlingen nu är komplett.
Vem vet, samlingen kanske ger en god pension åt våra barnbarn en dag 😎
Midsommar nästa helg - Ha en trevlig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar