Aprilväder

Aprilväder…

Ett smartare jag hade valt gummistövlar den här aprildagen. Grusvägen som töat fram är full av vattenfyllda gropar som är väldigt många och ligger tätt, tätt. Jag halvhoppar lite klumpigt emellan.

Solen kämpar mellan de täta molnen för att nå fram i någon liten springa. Jag anar den först, kisar hoppfullt mot den ljusa lilla pricken och känner den plötsligt när jag byter riktning och värmen når min rygg, jag vänder mig om och vill utbrista välkommen. Jag fäller ner huvan och ler stort och fånigt. Tänk att vår självklara livsuppehållare kan locka fram glädjen så lätt. Jag struttar (ja, det är säkert) gatan fram och känner hur livet ler några minuter tills jag snabbt som en vessla drar på mig huvan när spöregnet blöter ner min dunjacka. Inte så smart val en aprildag, jag vet, men dagen är råkall.

En aprildag är som livet självt – Glädje och sorg -Sol och regn, om vartannat. Ena dagen känns det som om vi aldrig ska kunna le igen, att livet är slut och inte värt att levas. Någon nära kanske gått bort och smärtan lägger sig som ett tungt täcke, benen bär inte. Regn, grått regn.

Nästa dag är vi kanske nyförälskade och skulle kunna klättra upp och hämta månen bara genom att sträcka oss tillräckligt, munnen kan inte sluta le. Känslan när man blir förälder är en sådan dag, lyckan har inga gränser och livet blir fullkomligt. Solen lyser på oss.

Jag har sått frön, många, många frön. Tyvärr skriver jag inte på fina små pinnar vad jag sått utan tänker varje gång att ja, ja, jag kommer ihåg. Haha, inte en suck att jag minns, jag lyckas lura mig själv varje år. Men när en liten, liten, grön prick i den bruna jorden blir större och större slår hjärtat volter.” Jaaaa, det lever” är min första tanke, i det läget spelar det inte så stor roll vad det är. Det lilla livet är så välkommet. Pojke eller flicka – Välkommen! Drakmynta eller Humle – Välkommen till livet! Solen lyser!

När livet når melankoli är det nyttigt men jobbigt för en sån som mig. Jag blir rastlös. Men livet består av alla de ”vanliga” dagarna också. De som måste genomlevas för att nå helgen liksom. I min rastlöshet ser jag på serier, de norska och danska serierna lockar mig mest, eller de på engelsk landsbygd. De där, där människorna ser ut som vanliga människor. En mulen dag, typ.

Men visst har allt blivit lite konstigt? Gamla Sverige känns annorlunda. Nonchalant och lite farligt. Jantelagen tycks vara utrotad och det är ju bra men det känns som om den har passerat gränsen lite. Nu är alla bäst, vi ska trampa lite nonchalant på varandra och le oförstående. Bli hårdhudade och inte bry oss så mycket. Om nåt. Jo, influencers är ju viktiga. Sunt förnuft är inte så viktigt, huvudsaken att vi syns och armbågar oss fram. Vi promenerar inte gärna efter mörkrets inbrott i våra städer. Unga människor lockas till snabba pengar om de säljer droger och vi läser om dödsskjutningar varje dag, inte bara i de största städerna.

Håhåjaja! Alla generationer har suckat när det gäller nästkommande men nu känns det som om allt håller på att gå överstyr.

Eller så håller jag bara på att bli gammal 😊

Kram från mig!