Alla dessa dagar som kom och gick - Inte visste jag att det var livet....

Alla dessa dagar som kom och gick – Inte visste jag att det var livet…. 

Dagen hade börjat konstigt, när larmet på mobilen gick igång med sin melodi vaknade hon med ett ryck och skrek - ”Jävla John Blund”. 

Förläget drog hon igen det öppna fönstret och funderade på vad John Blund gjorde i hennes huvud på morgonen? 

Hon drog på sig sin fluffiga, tonårsrosa morgonrock och stack fötterna i de krulliga, fårgrå och cirka hundra år gamla tofflorna. 

Ett besök på toaletten innan hon gick ner bara.

 

Hon betraktade sin spegelbild, tog stöd mot handfatet och lutade sig fram och såg en nyvaken, plufsig och medelålders kvinna med håret åt alla håll. Ögonen blev mindre och mindre för varje år under ögonlock som behövde allt mer plats. 

Kinderna hade ramlat nerför haklinjen och halsen började dela sig i fåror som på en ko, hon fnissade till och räckte ut tungan till spegelbilden men ingen köttig kotunga uppenbarade sig. 

När hände allt liksom?

Troligen igår bara, lugnade hon sig.

Men insåg samtidigt att hon förmodligen levt ganska mycket mer än halva sitt liv nu. Sorglig tanke..

På stela ben stapplade hon nedför trappan, gav hundarna mat och sjönk ner i en av fåtöljerna. Frukosten fick vänta lite till. 

MorgonTVn fångade henne en stund. 

Pirret i magen när hon kom på att det fanns cocosbollar kvar sedan gårdagens fikastund gjorde att hon log nöjt. 

De stela benen samarbetade galant när gott lockade. 

Hon sträckte sig och nådde precis kartongen på översta hyllan. Med bilringen vilande mot diskbänken plockade hon ut en läckerbit och lade den på det för tillfället tomma diskstället medan hon vände sig för att hälla upp en kopp kaffe. Mobilen plingade plötsligt uppmanande till och sa – Läs mig! 

När det var läst tog hon en klunk kaffe ur koppen och skrek ofrivilligt till. 

Det låg något oidentifierat i diskstället! 

Hon närmade sig försiktigt för att titta på det som såg ut som en möglig råtta. Precis som hon sakta böjde sig fram för att lukta på föremålet tvärstannade hon i rörelsen och sneglade förläget på hundarna som bägge två låg och glodde på henne. De reste på sig från liggande och trodde att det var något gott till dem.

 - Nä, det här är en cocosboll till mig och jag visste mycket väl att jag lagt den där. Nonchalant tog hon en klunk kaffe, skålade med koppen mot grannen som stod bakom sin gardin som vanligt och lufsade in till TV-rummet och sjönk ner i fåtöljen igen. 

Med fötterna på fotpallen njöt hon av det goda och funderade lite på hur hon kunnat glömma så snabbt. Samtidigt som det var dråpligt så var det skrämmande. Kanske fanns det övningar för att inte vara så virrig? 

Med mobilen i handen scrollade hon slött igenom annonser, nyheter och inlägg. Det var allt från snygga bilar till vackra modeller till inlägg om dagens middag. En slags gördel som höll emot begynnande bilringar var det bland första som fångade henne. Hon höjde ögonbrynen, sneglade nedåt på sin mage och drog åt morgonrocken. Kunde mobilen inte bara snappa upp ord numera, kunde den även tjuvkolla på småfeta damer? 

Det är mycket som händer när vi åldras, jag tycker det är fascinerande, skrämmande och lite ledsamt men värt att tas med humor. 

Idag blev det vinterbilder, vi har en tidig i år. 

Fast jag inte gillar denna årstid medger jag dess vackerhet soliga dagar som denna, idag.

Snart Jul nu 😊