Jess, jag har öppnat min Laptop :)

 

Den här tiden på året är tråkig. Men nödvändig. Precis som i livet behöver vi ha tråkigt emellanåt för att uppskatta det goda livet. Ja, ja, ni vet och har hört det förut. Men det känns som om livet går ner på sparlåga, vi gör bara det som är nödvändigt, tänder ljus och lagar grytor för att värma sinne och mage. Fast jag ogillar ju generalisering, så – ni som älskar hösten, skulle ni kunna dela med er tips på höstglädje tills advent lyser upp tillvaron för oss som är höstogillare?

 

Idag vill jag också skriva om döda människor, de som fattas oss. När någon närstående dör omvärderar vi livet. Vad är viktigt i livet? I just mitt liv? Man ser på andra människors ibland ytliga liv och undrar om de vet hur det känns att mista någon. Vilka är vänner och vilka är ”bekanta”?

När någon nära dött försvinner också de gemensamma minnena, de begravs med personen. Minnen som bara behöver en blick eller ett ord för att den andre ska förstå och börja skratta eller ge en menande blick som bara just vi förstår. Vem är jag utan den personen?

Jag har fått förklarat för mig att det är just de minnena som gör att personen som dött ”lever vidare”. Om vi fortsätter prata med personen som om den fortfarande fanns bredvid oss kan vi känna oss trygga och vi vet ju inom oss vad personen skulle ha svarat för att vi känt den så väl. Ja vi väljer själva men jag vet att det hjälpt mig och många andra. Jag frågar min pappa som dog för 16 år sedan om råd ibland när något känns svårt, han sitter i rutig skjorta vid köksbordet med armen över trappräcket och ler, och så säger han; ”Jadu, Åsa….”. Eller då ler jag och minns min barn-och ungdomsvän som dog ung och frågar henne om hon minns när vi lekte att vi var hästar eller när vi tjuvrökte bakom Parken. Hon drar handen genom sitt stora hår och ler sitt vackra leende.

 

I min ålder så känns det som om jag börjat luta mig tillbaka, jag orkar inte bry mig om influencers lagar. Jag orkar inte bry mig om senaste modet, har jag väl iofs aldrig gjort. Men ett stilla lugn uppstår när man fyllt femtio. ”Been there, done that” liksom. Suck! Det känns viktigare att mina barn har det bra än om mina bryn är plockade.

Tillsammans med förlorandet av en närstående och åldrande så blir kontentan att livet ska levas utifrån allas våra egna huvuden. Börja tänka själv, skulle jag vilja säga till alla tonåringar. Antar att jag trampade någon på tårna där men om jag gjorde det så betyder det ju att jag träffade rätt…

 

Intuition tycker jag är intressant. Jag har ofta i mitt liv slagit bort mystiska omständigheter om hur saker skett eller som jag känt på mig, jag har ibland dryftat det med andra men bryskt blivit övertalad att jag nog inte har alla hästar hemma… Men faktum är att ju äldre jag blir så pratar fler och fler om det och saker som hänt dem själva. Jag tänker inte ta upp något exempel här men jag vacklar inte längre i min tro. Vad tror du själv om uttrycket ”kvinnlig intuition? Eller intuition över huvud taget?

Ja, ja, idag blev det ett kort hopkok av höstens alla tankar eftersom jag har haft fullt upp med vår husrenovering, kärlek och trädgårdsröjning och inte hunnit öppna min laptop något.

Nä, nu ska jag ta en promenad och samla ihop ev hästar jag inte har hemma 😊

Kram för idag!