Julafton 2020

Julafton 2020

Jag sätter mig i bilen för att hämta min bil-löse yngste son, vi ska tillbringa kvällen tillsammans. 

Klockan är bara 6 på kvällen men det är tyst och stilla. Utanför alla hus fladdrar marschall-eld på gröna gräsmattor och ur fönstren anas det blå TV ljuset. Kvällen är mörk och i ensamt majestät äger jag vägen ända fram till stan där min son bor. 

Staden lyser lika vackert som vanligt men det är bara jag som rör mig ute. Jag och Herr Virus. Det känns lite som undantagstillstånd, som om jag är ute och gör något olagligt. Julafton firas vanligen inomhus alla år men i år känns det spöklikt tomt när jag sneglar nedåt gågatan och styr den enda bilen på E4an genom stan. Landssorg. Eller världssorg. 

Min son bor överst på stan och när jag parkerat bilen så blickar jag ner mot de öde gatorna medan jag väntar. 

Massor av känslor väller upp inom mig och en liten tår rullar på min kind. Inte så mycket för min egen skull, mig går det ingen nöd på, utan för allas vår skull, för att allt inte får vara som vi är vana. Vi måste se upp för något som är så litet att det inte går att upptäcka, vi vet inte var, när eller hur vi möter det. Vi kanske redan mött det men det valde inte oss som värd, kanske det väljer oss nästa gång, i en ny form. Även om de flesta av oss kommer klara mötet hyfsat så är det många som inte. 

Positivitet, tänker jag och väljer att hoppas denna skräckfilm snart är över. Att mardrömmen tar slut och vi vaknar upp till ett samhälle som är redo att byggas upp igen.

Väl hemma äter vi julmat, choklad, smuliga rullrån och dricker julmust. Han rastar hunden medan jag diskar undan. I varsin fåtölj ser vi sedan på film tills mamman snarkar. Sonen lånar min bil hem och jag kramar om honom i luften framför och lufsar sedan upp till min sovplats där jag naturligtvis blir jättepigg och får lust att skriva om kvällen. Med hakan mjukt lutad i hakorna skriver jag nu liggande om dagens tankar. 

Klockan är tolv, juldagen är på tur och min sambo har snart jobbat sitt nattskift klart.

Kram från mig! 

Tillsammans fast på avstånd ska vi nog klara det här