Vi håller ut, lagar symaskiner och älskar jord!

Vi håller ut, lagar symaskiner och älskar jord!

Kunde jag sjunga skulle jag sjunga som de femtio artisterna – Vi håller ut!

https://www.facebook.com/179932420682/posts/10156797899365683/

(länk till låten)

Det kommer en tid efter det här, jag förstår att du som är vanligtvis är ensam är än mer ensam just nu <3

Sänder dig en extra kram och ber dig skriva till mig om du vill och behöver. 

Jag lovar lyssna.

Fast jag tänker inte skriva mer om viruset idag, det är det nog många som gör, jag tänker skriva om det jag brukar - nämligen humor och hjärta. 

Vi får se om jag lyckas få dig att le. Lite i alla fall.

 

Sköna maj välkommen! Typ.. Jag promenerar ner på stan iklädd täckjacka och vantar, mina perenner vill ut och tjocksockarna slipper vinterlådan ett tag till. Suck! 

Nej, inte börja gråta nu, jag skulle ju få dig att le. Jag kan berätta hur jag lyckades få en stridsmaskin att bli en symaskin istället.

En ny bekantskap hamnade bredvid mig i soffan på ett kalas, jag frågade på mitt väluppfostrade sätt vad han jobbade med: ”Jag lagar symaskiner!” ”Eh, jaha. Va kul, så intressant!” svarade jag. Jag visste inte riktigt vad jag skulle fråga mera om det så det blev ganska tyst, vi fortsatte istället att lyssna på sorlet runt omkring. Kalaset tog slut och ett par veckor senare frågade en vän mig om jag kände någon som kunde laga symaskiner. 

”Jaa, det gör jag!” (ser ni mitt leende?) (typ segervisst) Jag ringde direkt och frågade en troligen mycket förvånad man om han kunde laga min väns symaskin. Jag märkte inget av om han tyckte det var konstigt utan kände mig bara som bästa kompisen ever. Det gick väl en vecka tills jag av en gemensam bekant fick en liten undring varför jag hade frågat just honom. 

”Han jobbar ju med det!” svarade jag självklart. Den gemensamme bekantingen var min son som sa: ”Eh, mamma, han lagar stridsmaskiner” Efter några sekunders tystnad började han skratta, jag kände hur jag i min ensamhet rodnade ända ner på halsen. Djup suck, förlägenhet och sedan log jag i mjugg, eller vad det heter. Jag tror min son skrattar fortfarande. Haha, och eftersom jag berättar det här förstår ni att jag kommit över det. (Det visade sig att han faktiskt kunde laga symaskiner också, slutet gott, allting gott) 

(Och jag har kollat hörseln)

Rabarber - växtkraft!
Om en månad är den nära 1,5 meter hög

Jag glömmer ofta vad jag nyss tänkte - Ibland blir jag sådär hisnande glad när jag kommer på någon smart/ rolig idé. Fast ibland blir man ju avbruten mitt i tänket liksom, men den där fantastiska grejen går ju att göra senare, tänker man.

    När senare kommer och känslan att NU är det dags. Vet ni vad? Då har jag glömt det… 

    Anar att fler råkat ut för samma men jag blir så fruktansvärt besviken när svallvågen av de bubblande känslorna måste blandas av besvikelse-känslor i samma jag liksom. Oftast så kommer den där smarta/ roliga idén aldrig tillbaka. Tänk om alla mina smarta idéer funnits kvar, funderar på om världen nog sett bättre ut då. Troligen.

(Självförtroendet blomstrar idag)

 Nu tänker jag skriva om att älska någon..

Jag har under mina (fortfarande) 51 år insett att, att älska någon betyder olika för olika människor. Förutom det där självklara som attraktion, beundran, omsorg och gemenskap så kan det också betyda ägande eller helt enkelt respekt.

 

Att respektera någon är en självklarhet i ett förhållande, men ordet respekt innebär rädsla och förekommer i många har jag förstått. 

Ägande kärlek är hemsk och förödande och gör att någon av parterna förminskar den andre. 

Att förstå vad en människa menar när den säger ”Jag älskar dig” kan därför vara svårt att tyda.

Men när tillit och kärlek uppstår känns livet stå stilla. Vi kan andas lugnt och sova gott på natten. Vi delar livet med någon som känns självklar i vår närhet, vi är trygga.

Har du ingen kärlek just nu så skickar jag härmed lite kärlekspilar till dig. 

Ta emot!

I övrigt odlar jag växter, planerar nya rabatter och placerar ut pallkragar med min käre vän. Vi planerar och planterar, gräver och drömmer om ännu mera blommor än i fjol. Jag bara älskar det. Växter är livgivande och gör en harmonisk. Att gräva i jorden, få svarta naglar och se de små fröna gro är livet.

 

Nåväl, klockan är nio på kvällen, det är ljust och fint ute, jag lyssnar på Beatles, min yngste son med flickvän steker hamburgare och jag känner en frid i livet som jag inte gjort på många år. Jag kanske äntligen börjar bli vuxen. Jag har inget mer att skriva om idag utan uppmanar bara er att ta hand om er i dessa dagar!

Respektera

Acceptera

Men lev ändå 

 *Citat Katarina Edlund <3

 

Kram för idag!