Den tid vi lever i just nu... Tankar från nära och kära

Den tid som är nu

Jag började först skriva som om Corona var över, men insåg att det inte var någon bra vinkel, den blev för lättsam. För allt eftersom tiden går så inser jag/ vi att detta är verkligen inte att leka med. 

Jag väljer istället att lägga ut den versionen först när det verkligen är över.

Stort tack till alla er som villigt berättat och svarat på mina frågor om  hur ni har det i denna tid och vad ni tror om framtiden, jag har satt ihop en text av era svar utan att specificera vem som sagt vad.

Annki, Lisbeth, Camilla, Elisabeth, Jack, Annica, Stefan, Susanne, Lil, Marie, Adam, Pontus, Moa, Peter, Sonja, m fl.

(Allt det ni sagt är apostrof-tecken på samt står med kursiv stil)

Här kommer min nya version:

På min gata i stan går sopar-bilen upp och ner, trottoarerna blir grusfria och fina. Jag byter promenadväg till jobbet för att undvika molnet bakom bilen. Allt är precis som vanligt, tussilagon och krokusen blommar, isarna har släppt och fåglarna kvittrar lika välkomnande till våren som alltid. Men allt är inte som vanligt… Vi har lärt oss att ett mikroskopiskt virus kan lamslå en hel värld.

"Den uppförstorade bilden på hur det lilla viruset ser ut har vi nog alla sett – Den består i alla fall av en kärna med ett hölje. Detta hölje av protein förstörs när vi tvättar oss med tvål och varmvatten och kärnan där inuti klarar sig inte utan. Därför ska vi tvätta händerna ofta." 

”Handsprit är bra men kan torka ut huden och ge sprickor där virus och bakterier fastnar lättare”

Citat från Google: Virus lever eftersom de kan dirigera sin egen replikation men de lever inte eftersom de inte har någon egen metabolism, det beror på hur man definierar ”liv”. De brukar dock betraktas som icke levande eftersom virus är parasiter som endast kan leva inne i andra celler. Slut citat.

------------

”Vakuum… Vi lever som i ett vakuum. Ett vakuum där vi går och väntar på att få bli oss själva igen. Göra vad vi vill igen. Eller – Vill vi att allt ska bli precis som vanligt?”

”Vi skulle ju kunna fundera på hur och om vi vill ändra på något i vårt leverne. Handla mer lokalt. Eller kanske börja jobba lite mindre och njuta av tiden med vår familj. Vi kanske blir försiktigare i framtiden och tar inte allt för givet, vi vet ju inte om det kommer andra katastrofer som inte går att förutse. Vi kanske inser att vi alla är beroende av varandra - samhället är skört utan samarbete, länder emellan. Vi kanske kommer närmare varandra i och med detta”

”Himalayas toppar syns, vattnet i Venedigs kanaler är kristallklart och havssköldpaddorna parar sig på de folktomma stränderna och kan sedan lägga sina ägg i fred - De känner sig trygga. Och folket i både Kina och Indien ser himlen igen! Kanske det och alla andra natur-fördelar i Coronans spår får oss att förstå att vi inte kan fortsätta leva som vi gör. Det går nog inte att sätta upp restriktioner om resande och leverne till var och en av oss, men på något sätt, om vi alla kunde ta vårt ansvar och påminna oss om att våra val av varor och tjänster kan påverka vår värld. Men hur gör vi det?”

”I framtiden kanske fler konserter läggs ut på nätet och vill vi vara med på ”premiären” swishar vi en slant. Ganska praktiskt även om en konsert bör upplevas på plats. Vi kan sitta hemma i soffan med släkt och vänner och må gott under tiden = Mindre resande, mindre lokaler/arenor behöver hyras. I dessa dagar jobbar, flera av de som kan, hemifrån. Av det kommer det definitivt bli en ökning. Återigen mindre resande. Vi kommer nog att kunna se en hel del fördelar när detta är över. Utom för resebolagen då..”

”Denna tid är en ”väckelse” En tid att komma underfund om att vi borde ta hand om varandra lite mera. Bry oss om varandra och vara tacksam för det vi har, inte klaga så mycket. Vi har det ju så fantastiskt bra. Egentligen”

”Allt vi tagit för självklart går inte längre, det är som om vi ofrivilligt är med i en dokusåpa där vi inte vet vem som ska åka ut… Vi är ensamma fast tillsammans i det här”

Men hur har alla det då? Hur lever ni, mina vänner, just nu?

”Vi får inte träffa barnbarn och gamla föräldrar, vi gråter, saknar, snappar och skypar. Vi får inte krama om dem, inte följa utvecklingen, inte fira deras födelsedagar. Fast det är lika för alla med barnbarn eller gamla föräldrar vare sig de bor nära eller i ett annat land. Bor de i ett annat land är man van att de finns på en skärm mestadels men oron för att det sedan länge planerade mötet denna sommar inte ska bli av är stor. Och man kanske inte får återse sina föräldrar på boendet”

"Fast vi träffar våra barnbarn ändå - Utomhus!"

"I Kanada bär alla hemsydda munskydd för att komma ihåg att inte ta sig i ansiktet"

”Och hur ska en sjuk släkting med KOL eller annan sjukdom med försvagat immunförsvar klara sig om den blir drabbad av viruset? Oron är stor.”

”Har man en sommarstuga kan man vistas där, tiden kan till och med bli njutbar (naturligtvis sagt med lite ironi) – Lugn och ro, man behöver inte städa för ingen kommer och hälsar på och den lokala affären kör ut varor till bron. Men det kan också kännas gruvsamt att när det väl är över måste man ta tag i städningen (sagt med ironi, återigen)”

Många jag pratat med har fått bättre kondition, de gympar till SVT på morgonen, tar en promenad på förmiddagen och en på eftermiddagen, det finns tid till att laga riktig mat och att njuta av våren och trädgården. De tar cykeln till den livsnödvändiga affären istället för bussen där smittrisken är större.

Jag har en vän som är vice ordförande i metallklubben på sitt arbete, för honom har det blivit mycket mer att informera sina medlemmar om. Permitteringar och ansökan om karensdagar. Många som blivit permitterade känner oro men är ändå glada att det är vår så att det går att vara ute och njuta.

”Men oron att inte få åka på den sedan länge bokade resan till Gran Canaria eller att årets sommarbröllop i Rumänien inte ska få bli av är stor.”

Jag har vänner som är långtidssjukskrivna sedan många år och nu tillhör riskgrupper. För vissa av dem är det inte så stor skillnad, sjukdomen de har gör att de ändå inte träffar så mycket folk. Men de övriga som är vana att röra sig ute hur de vill, lider. De lever som fångar liksom de äldre. Det är svårt att ta in, att leva som en fånge i sitt eget hem.

Jag har vänner som blivit sjukskrivna i och med detta, just för att de tillhör en riskgrupp, de får helt enkelt inte jobba alls. ”Det tär ekonomiskt”

Jag har vänner som pluggar på annan ort vanligtvis men nu blivit hemskickade. För dem är det bara att logga in för att vara med på lektionerna. ”Det är svårare med disciplinen när man sitter hemma jämfört på lektionen med lärare och andra elever. Det är tur att man är kantor då och kan öva på kyrkans orgel”

En vän passar på att bada nu när badhuset så gott som är tomt. I vattengympa-gruppen håller alla över 70 sig hemma, tre grupper har blivit en. Viruset trivs inte i varma, fuktiga miljöer och avstånden hålls noga både i badet och i omklädningsrummen där många av skåpen är låsta. Även i relaxavdelningen är det lugnare än vanligt, en annan vän sov i två timmar i en av vilstolarna för att det var så tyst och stilla utan andra gäster där.

Jag har även unga studenter i min närhet, eller de som trodde de skulle ta studenten i vår men nu blir det inte så. De pluggar hemifrån, i vissa fall åker de till skolan och gör tentor men annars är det meningen att allt ska klaras hemifrån. Det ryktas dock om att de klassvis ska få springa ut på trappan och att balen ska läggas i augusti. "Det känns bra eftersom balklänningen redan är inköpt"  Jag håller tummarna för det. Deras träningar, bland annat brottningen, har blivit inställd. En av dem säger att han saknar sina mor och farföräldrar.

Jag har en vän som jobbar på Covid-avdelningen, det är kirurgavdelningen som blivit omgjord. Den omges av branddörrar och varje sal är isolerad, personal är klädda som rymdvarelser och patienterna äter på engångsmaterial som slängs direkt i väl förslutna påsar redan inne på rummen. Skyddskläderna slängs efter varje användande. 

En vän blev tvungen att uppsöka akuten för ett helt annat ärende än Corona för en vecka sedan. För att passera förtältet måste han svara på frågor och bli tempad tre gånger, han råkade säga att han hostat lite dagen innan och blev då förd till en Coronaavdelning där alla bar dräkter och skydd. De kollade syreupptagning på honom, tempade honom igen innan han fick träffa rätt läkare för sin åkomma.

En vän som jobbar som trubadur har det tufft med spelningar av förståeliga skäl. Dock har han just gett ut en skiva som säljer bra och finns nu även på Spotify. Kanske att hans låtar får ännu större spridning just för att situationen är som den är.

I en lågstadieskola där en vän jobbar så går eleverna in i matsalen en och en efter att de tvättat sina händer. På skolgården på rasten leker de som vanligt, nära, som barn gör..

Varför ville jag skriva om det här? Kanske för att jag tänker och funderar mycket och vill veta vad andra tänker och känner i en tid som denna.

Vad är viktigare än livet?

I en situation som denna blir man varse om att de små futtiga problem vi har, är just futtiga.

Inget annat har någon egentlig betydelse.

Allt annat går att lösa. Om vi bjuder till.

Släpper avundsjuka, girighet, högmod och vrede. Vill vi så går det.

När varsel om död i kommer nära så vaknar vi och inser varför vi egentligen är här.

Vi ska ta hand om vår jord och varandra på bästa sätt.

Jag hoppas som en av mina vänner, lite högre upp i texten sa:

”Denna tid är en slags väckelse, hoppas att det verkligen leder till något gott”

Allt gott till er mina vänner och tack än en gång till er som ville vara med

Kram

https://open.spotify.com/track/58zsLZPvfflaiIbNWoA22O?si=ZuwJGn3cR9K-_Hij8ErRxg


(Vet inte om länken går att öppna, sidan är omgjord sen sist..
Låten är iaf "Human" med Rag´n´Bone Man)