stuterikry.blogg.se

Jag upptäckte att ett av de allra första inläggen i bloggen hette "Sagan om Hangvar, eller början på den": https://stuterikry.blogg.se/2015/january/sagan-om-hangvar-kry-eller-borjan-pa-den.html Det är snart åtta år sedan jag lade ut det, och jag mindes det inte förrän jag upptäckte det igen nyss.

 

Sedan dess har det hunnits med flera kapitel i denna saga, och det har gått att läsa om i bloggen. Hangvar blev godkänd för avel i Norge 2015, och sedan inte godkänd 2016. Han kom till Sverige 2017 och visades på hösten och blev inte godkänd för avel här.

 

Han har sedan tävlat flitigt och nått enastående resultat i många grenar ända upp SM- och NM-nivå. I sportkörning har han vunnit DM och han har tagit poäng även i dressyr med fina resultat ända upp till medelsvår B. Raden av prestationsmedaljer är lång och han kommer få ännu fler efter årets resultat, då han bland annat vann SM allround och tog silver i dressyr.

 

Och så kom han tillbaka till oss i augusti. Han förbereddes för hingstpremiering och vi ville visa honom så bra vi bara kunde. För fem år sedan var han spänd och stressad, men nu var han med oss och visade sig fint. Då var han verkligen stram i bakkotorna, men det kunde jag inte tycka att han var nu. En tränare hade bara en vecka innan berömt hans vinklar bak.

 

Däremot är han tät och tåvid, men har också rejäla ledgångar, breda skenor och utmärkta hovar. Jag tänker att det är en benställning som inte är optimal, men inte heller en stor risk för nedsatt hållbarhet (till skillnad från att vara sabelbent eller kraftigt knipt under framknäet till exempel). Och det finns ju andra hingstar med samma anmärkning som först visats och underkänts med en sexa på ben, och sedan kommit åter och blivit godkända (och sedan också vunnit flera utställningar). Jag tänker främst på ett ganska färskt exempel, men det finns fler.

Så nog hade man kunnat hoppas att alla andra meriter skulle kunna väga så tungt att det skulle räcka till ett godkännande. Inte för att han är musblack - det där med färg är jag inte alls särskilt intresserad av och tycker nog att det i mer än en ras avlas för mycket efter färg. Men för alla andra goda egenskaper. Att ge honom chansen och hoppas att det skulle räcka.

 

När jag hittade mitt gamla inlägg påmindes jag om att drömmen om att betäcka Finja med Hangvar funnits så länge. Det blev ett för stort projekt att resa med henne till Norge 2015, och sedan har inte chansen funnits. Jag hade ju hoppats på 2023, men fick nej.

Avelsvärderingsbeslutet kom i onsdags. Såhär står det: "Linjerad hingst av mycket god rastyp och trevligt uttryck. Uttrycksfullt huvud, välformad hals, välmarkerad manke, djup i bog och bål, öppen i sin bål, plant kors. Rakhasig, upprätta kotor bak, hjulig, tät bak, tät och tåvid fram. Energisk, vägvinnande skritt. Lätt, taktmässig trav. Vägvinnande, energisk galopp, framåtgripande men svag ryggverksamhet." Poäng 98688, 8 för galopp och 10 för temperament och visad utan väsentliga veterinära anmärkningar.

 

2015 beskrevs han så här: Linjerad, maskulin hingst av utmärkt rastyp. Uttrycksfullt huvud, välformad hals, djup i bog och bål, öppen bål, något flackt kors. Tät och tåvid fram, rakhasig, upprätta kotor, kotar över. Tät och hjulig bak. Energisk, vägvinnande skritt. Lätt men kort trav, luftig fram. Energisk, framåtgripande galopp med svag ryggverkan. Poängen då var 98688, 7 för galopp och 7 för temperament.

 

Jag har ännu drygt två veckor kvar om jag vill överklaga. Även om det finns en del formella skäl som man skulle kunna ta upp, så är det väl tveksamt om det är någon mening. Framför allt känner jag inte att jag orkar just nu.

Jag får istället fundera på vad nästa kapitel kan handla om för Hangvars del. Han är redo att sättas igång igen efter några lediga veckor. Vi har vintern på oss att planera och förbereda om vi vill tävla 2023, och klura på i vad - Hangvar kan det mesta.

 

Jag får också klura på vem jag ska betäcka Finja med. Drömmen om en avkomma med henne och Hangvar har funnits länge, och jag tror de skulle komplettera varandra så bra. Nu ser den drömmen ut att bli svår att uppfylla, men vi får väl vända blad och läsa vidare. Vi får hoppas sagan har ett lyckligt slut, och att det finns många roliga kapitel kvar.