nunofagun 19 2021-02-07 09:45 Superlativ Jag arbetade under många år med personalrekrytering. Alla CV var kilometerlånga listor av superlativ. Modellfoton innehöll de också alltid. I verkligheten var förstås de arbetssökande rätt normala, vilket räckte gott. Ändå photoshoppade de flesta sig både verbalt och visuellt. Det är inte konstigt eftersom företagen gör likadant. I platsannonserna kan man läsa hur stimulerande, rolig och utvecklande just den arbetsplatsen är. Men alla arbetsplatser har problem, både med mjuk- och hårdvara, precis som hela samhället. Fast det får vi inte låtsas om. Därför måste allt photoshoppas, från Tinder-profiler till bostadsområden. Det viktiga är hur förpackningen ser ut, inte vad...
nunofagun 15 2021-01-31 10:45 Mittemellanalternativet Jag har ett enda mål i livet: att vara så fri som möjligt. Den totala friheten finns inte, i alla fall inte på ett fysiskt plan. Jag måste vara en del av samhällsstrukturen, jobba och handla mat i den stora butiken där varorna är billigare. Kontrollen över oss medborgare blir också allt hårdare. Det är svårt att inte synas, allt vi gör lämnar spår både på internet och övervakningskameror. Orwells framtidsdystopi är inte så långt borta. Dessa pålagor är dock inga hinder för att lösgöra sig på de plan där det går. Man kan vara en fri tänkare. Känslomässigt obunden....
nunofagun 11 2021-01-24 10:00 På väg in eller ut Mitt hem är min borg. Det är jag som har nyckeln, jag som bestämmer vem som kliver över tröskeln. Den som inte beter sig anständigt, öppnar jag inte ens för. Den som har ett skäligt ärende, möter jag i trapphuset. De betrodda släpps in i hallen men inte längre än så. De verkliga vännerna bryter jag bröd med vid mitt köksbord bakom blommiga bomullsgardineringen kan se igenom. Jag har inte alltid förstått vikten av att värna sig och sitt. Under perioder i mitt liv har en strid ström av besökarevarit på väg in eller ut. Det har gråtits och skrattats...
nunofagun 21 2021-01-17 19:30 En bro av meccano Jag har alltid sett möjligheter i hopplösheter. Det är en av mina styrkor, att jag aldrig ger upp. Jag klarar det mesta på egen hand, så länge ingen lägger sig i och vet bäst. En av de saker jag lärt mig av Livet är att det går att åstadkomma stora resultat med små medel. Således vet jag att jag kan bygga broar av meccano och riva murar bara genom att hitta dess svaga punkt. Fast idag tänkte jag inte prata om de stora projekten utan om de mer vardagliga. De som ingen ser potentialen i, de som klassas som...
nunofagun 20 2021-01-10 11:15 Frid och fröjd Jag har inte alltid tid att blogga. Idag har jag det. Regnet smattrar mot rutan, rödbetssoppan puttrar på spisen. Det råder frid och fröjd i lägenheten. Helgdagarna har varit vackra. Sovmorgnar, glögg och pepparkakor, långpromenader under en lågt stående sol. Förorten har varit tommare än vanligt. Inga människofotspår har synts före mina i frosten i gräset. Bara jag och djuren. Vi gläds alltid åt att se varandra. De för att jag kommer med mat till deras små knorrande magar. Jag för att jag får minska deras lidande något. En vettskrämd räv sprang längs gatan en morgon, jagad in mellan husen...
nunofagun 25 2021-01-03 11:30 Silverglittrande siffror Nya föresatser och förhoppningar ska man ha dagligen, inte bara den 31 december. Ändå är det som att varje årtal kommer med något nytt symboliserat av silverglittrande siffror. Jag ser framtidstro på sociala medier. 2021 måste bli bättre, menar de flesta som väntar på ett vaccin. Tyvärr är pandemin inte det enda vi behöver oroa oss för; lågkonjunktur, krigshets, klimatkris och kanske fler pandemier hotar. Jag vet att det finns de som blir arga när man radar upp framtida faror. De blir oroliga, och det får man inte vara i vår del av världen. Man ska fokusera på den sorglösa...
nunofagun 5 2020-12-27 11:45 När juldagsmorgon kom Ett par veckor före jul lät Gud/Universum meddela att det var dags att låta smärtan gå. Det lät ju som en bra idé, tyckte jag. Inte för att det hade hjälpt att protestera, jag har ju en gång för alla accepterat Planen och att försöka kringgå den förlänger bara processen. Redan när meddelandet kom, släppte jag taget. Det var som att enbart vetskapen om att jag inte behövde bära på det onda längre var nog. Var det inte svårare än så, tänkte jag. Bara att bestämma sig. Fast sedan började det värka. I magen. I huvudet. I axlarna. I hjärtat....
nunofagun 10 2020-12-05 10:24 I mitt flyktiga förflutna Allt i livet är heligt. Varje gruskorn, myra och stjärna på himlen. Ting som sker är också heliga. Jag brukar tänka på vardagliga händelser som akter, och att akterna ska göras med eftertanke och omtanke. Man kan slabba av disken eller man kan smeka porslinet, tänka på att mormor en gång rört vid det med sina förvärkta händer. Man kan svära över de tjugo meter man går till soprummet eller stanna efter vartannat steg och säga godmorgon till kvarterets fåglar. En akt som jag vördar lite mer eftersom den sker så sällan, är att skriva julkort. Jag väljer motiven med...
nunofagun 1 2020-11-29 18:15 Kraften Jag är verkligen inte alltid full av energi. Igår till exempel, slutade alla mina tappra försök att ta mig an något av mina många projekt med att jag kravlade tillbaka till sängen och kröp under täcket. Men efter tio timmars sömn, en dos d-vitamin och tio doser Key4050, var jag på gång igen. Plockade ögonbrynen för att inte se ut som King Kong inför morgondagens kundmöten, skrev om tentan som försvunnit ut i cyberrymden för att jag stängt ner dokumentet utan att spara det och deletade 100 mail i inboxen (bara 900 kvar nu). Allt som är onödigt hindrar oss...
nunofagun 7 2020-11-28 20:10 Säger Ja Jag är i stort sett ensam om i min familj, för att inte säga släkt, om att vara andlig. På sätt och vis har det varit bra, för jag har inte tvingats in i någon trångsynt religion eller uppfostrats i fruktan. Min tonårsrevolt handlade mer om att trotsa mina olyckliga föräldrar för att få gå på ungdomsmöten i någon frikyrklig församling (som jag egentligen inte gillade så mycket men det verkade inte finnas några andra alternativ då) än att dansa och dejta. Förvisso har jag gjort det också, vilket gladde främst mamma som var mycket bekymrad över min kyrkliga sida....
nunofagun 5 2020-11-25 11:20 Till alla Ljusbärare Den här bloggen är till alla er Ljusarbetare där ute. Ni vet vilka ni är. Det är ni som grubblar över er väg och vart den leder ty när Kraften en gång skakat om er, finns ingen väg tillbaka. Meningen med livet. Den var självklar. Nu är vi avskurna från den, smogen hindrar oss från att se och motorbullret hindrar oss från att höra. Ändock finns den där, och i sin enkelhet är den uppenbar: Att leva i symbios med Alltet. I symbios är vi när vi inte skadar Skapelsen. Förr var det enkelt. Vi bad om att få ta...
nunofagun 14 2020-11-22 21:45 Vid första steget Ibland måste man tvätta smutsiga strumpor och deleta i inboxen. Det kallas vardag, och den är ett mirakel i sig. Ibland måste man lämna vardagen för att få perspektiv på den. Höja sig över de små bekymren, och betrakta de stora ovanifrån. I dessa orostider är det lätt. Jag behöver inte söka Universum/Gud i Tivedens täta tallskog, även om det underlättar. Universum/Gud söker mig där jag är; budskapen kommer snapchatsnabbt, grammatiskt korrekta och syntaktiskt perfekta. De är brinnande buskar, totem och tecken skrivna i sten. Överallt finns de, orden, fast förklädda för att de inte ska beträdas av obehöriga. Jag...
nunofagun 6 2020-10-25 11:45 Pärlplattor Under en av mina värsta perioder i livet, gick jag till en leksaksaffär och köpte pärlplattor att förströ mig med. Det är svårt att förstå hur något så oskyldigt kunde väcka en så stor upprördhet hos omgivningen. Om jag hade tagit till destruktiva metoder – vilket är mig helt främmande eftersom de inte löser några problem utan tvärtom förvärrar dem – skulle jag ha förstått kritiken. Men att pärlplattor kan väcka så starka känslor är för mig obegripligt. Förvisso ger pärlplattor inte vuxenpoäng. Förvisso finns det vettigare saker att syssla med. Men i en situation där jag nästan gick under,...
nunofagun 16 2020-10-18 19:00 Rakryggat De flesta människor mår dåligt från och till. Faktum är att jag nog inte har träffat någon som tycker att livet är fritt från lidande. Vad som skiljer oss människor åt är hur vi förhåller oss till vårt elände. I många fall verkar de som verkligen har haft svårigheter hantera dem bättre än dem som mest drabbats av vardagliga vedermödor. Naturligtvis börjar allt från början oavsett om vi formas av arv eller miljö. Den som växer upp med en stabil ekonomisk grund och nätverk – det är ingen hemlighet att det går att ta sig förbi både arbetslöshet och lägenhetsköer...
nunofagun 3 2020-10-11 11:30 Live and let live När jag först blev vegetarian, var det tyvärr inte för djurens skull utan min egen eftersom jag hade börjat få insikter om att kött inte var särskilt bra för min hälsa. Omgivningen reagerade positivt; en självisk handling var lätt att förstå. Som en följd av mitt beslut att göra en kostomläggning, sökte jag information om vad jag skulle äta istället för kött och i samband med det insåg jag att djurindustrin är som en skräckfilm varpå jag blev vegan. Återigen fick jag respons av omgivningen, fast negativ denna gång eftersom handlingen inte hade med mig att göra (med undantag för...
nunofagun 1 2020-10-04 12:15 Den gordiska rosetten Jag gillar symbolik. Bildspråk talar till mig; inte bara för att jag tänker pixlat utan också för att det inte kräver en verbal kommunikation och kan därmed förstås av alla oavsett bakgrund och härkomst. Hur symboliken ska tolkas kan man inte vara säker på och det är stimulerande för hjärnan, tänker jag. Antingen kan man se Mannen Jesus som konsult i fastighetsbranschen när han ger råd för husbyggen, eller så ser man över sina drivkrafter i livet. Antingen så handlar ”Kejsarens nya kläder” om rädslan för att säga som det är, eller så är gubben bara en äcklig blottare. Men...
nunofagun 2 2020-09-27 11:15 Min shoppinglista för framtiden I mitt förra liv, det där jag jobbade mer än jag borde och var mer hemma på hotell än i min lägenhet, roade jag mig under mina få lediga stunder i främmande städer med att shoppa. Nu, många år senare, ångrar jag mig djupt. Jag kunde ha gjort något vettigare med mina pengar men jag förstod väl inte bättre. Förvisso köpte jag en del bra grejor, heminredning till exempel, som jag har kvar än i dag. Dyra skönhets- och rengöringsprodukter kan dock inte ses som långsiktiga investeringar. Vackra varunamn och höga priser är nämligen inte en garant för kvalitet, inte...
nunofagun 1 2020-09-20 12:00 Avatarer Jag är inte komplett, men näst intill. Med det menar jag inte perfekt, vilket jag aldrig kommer att bli. Komplett för mig handlar om att vara autentisk, och det är minsann ett livsprojekt, om inte flera. Jag tror inte att vi föds 100 % autentiska. Vi är råmaterial, med en del utpräglade drag som vi i bästa fall utvecklar. Men det är mycket vi inte har med oss från början, och processen med att skaffa oss det kan föra oss både bort och hem. På det sättet är kanske meningen med livet till viss del att bli sig själv. Det...
nunofagun 0 2020-09-13 16:30 MLA Ni som känner mig vet att mitt lokalsinne är uruselt och att det därför alltid är ett stort projekt för mig att ta mig fram geografiskt. Eftersom jobbet och skolan kräver det, har jag inget annat val numera än att transportera mig från A till B både i stan och på läroplattformar. Dock går det inte för sig att vila på gamla lagrar. Precis som jag börjar känna mig lite duktig, kommer nästa utmaning. Efter någon månad på en ny kurs i skolan, står jag inför ett nytt bekymmer: att referera korrekt. Under alla år jag har studerat, har...
nunofagun 4 2020-09-06 11:15 Vinden Det var den varmaste dagen under sommaren. Hettan trängde in i alla springor i huset och lade sig som en kvävande filt över lägenheten. Framåt kvällen, då solen gått ned, slog jag upp köksfönstret på vid gavel. Luften var stilla och fadd. Inte en bris. Trädens grenar var stilla och ökentorra. Fåglarna, de som ännu inte fallit döda ner från träden, hade slutat skrika efter vatten som inte fanns. Jag riktade blicken uppåt. - Hjälp oss, bad jag. Din Skapelse dör. Vi har fördärvat den. Men hjälp oss för de oskyldigas skull, naturen och djuren. En kall vind började blåsa....
nunofagun 0 2020-08-30 12:00 När bruset har tystnat Jag söker mig till naturen så ofta jag kan. När det är dags att åka hem igen, brukar jag skaka ur picknickkorgar och kläder så att ingen liten varelse ska följa med av misstag. Tyvärr missade jag senast en liten rödmyra som hade förirrat sig in i en lunchlåda. Han sprang planlöst över köksbordet utan att veta vart han skulle ta vägen. Långt ifrån sin flock och de feromoner som leder myror rätt, var han förlorad. Vi människor är som myror på avvägar, tänker jag. Vi irrar hit och dit utan att ha någon större koll. Avskuren från kontakten med...