Utlandsbiståndet som går via staten har diskuterats en del i årets valrörelse eftersom Moderaterna och Sverigedemokraterna har velat minska det. De som opponerat sig mot det har valt att med näbbar och klor försvara det så kallade enprocentsmålet.
Enprocentsmålet är en princip som Sverige tillämpat sedan 1960-talet, som innebär att ungefär en procent av BNI ska gå till bistånd. Det kan låta som att summan därmed är fixerad, men det är den inte. Snarare kan mängden pengar variera med flera miljarder från år till år, eftersom BNI varierar.
I stället för att bestämma vad man vill göra och hjälpa med i utlandet, så avsätter man alltså pengar som man ska spendera innan man beslutat vart de skall gå. Det bäddar för slöseri och dåliga beslut, då man snabbt måste hitta nya användningsområden för pengarna. Pengar som försvunnit i korruption eller inte har gjort tillräcklig nytta, har vi också sett åtskilliga…
Visa originalinlägg 634 fler ord
1 kommentar (+lägga till din?)