De svenska högtidsdagarna är en fundamental del av den svenska kulturhistorien.
De värderingar, tänkesätt och sedvänjor, som har varit kännetecknande för detta lands människor sedan urminnes tider är sorgligt nog bortglömda.
De har under decennier sakta malts ner och smulats sönder.
I PK-fascisternas Sverige har kulturvandalerna tagit över.
Nu regerar postmodernisterna och dessa skyr inte bara dikt och litteratur utan även historia, särskilt svensk sådan.
De lider dessutom av en ideologiskt betingad bildningsfientlighet och ett därtill hörande kunskapsförakt.
För inte så längesedan var Svea rike välordnat, lugnt och stabilt.
Ett av världens mest homogena länder.
Ett enhetligt folk med, praktiskt taget, ett språk och en enda religion.
Ett land, med en över 1000-årig historia och därtill en högtstående kultur.
Hur kunde det gå så illa för det lilla landet vid polcirkeln?
Nu, ett rike i upplösning, urartning och förfall.
Varför var ödet så omilt mot den lilla ihärdiga, strävsamma och hårt kämpande folkspillran i Norden?
Ödesmakten är sorgligt nog obarmhärtig.
Den är skoningslös, likgiltig och hjärtlös.
Med dumheten särskilt, har skickelsen ingen fördragsamhet och inget som helst förbarmande.
Enfalden ges inte minsta nåd eller pardon.
Claudia de Longueville
ulsansblogg 
Senaste kommentarer