Det krigas i Europa. Det är så oerhört sorgligt och tragiskt. Någon sade på TV, ”så galet omodernt”. Tänker att det visar hur vi känt det här i Europa.

Hur i alla fall jag känt mig så civiliserad och vuxen. Så mycket närmre ”vi kan säkert ta en fika och prata om saken”. Tänker på mig själv som väldigt naiv i det jag trott varit ”moget”. Kriget var ju ”något förut”, som mamma och pappa upplevt och som vi inte har längre i vår demokratiska och moderna värld.

Tänkte att bråk har man i nära relationer, eller vid typ skilsmässa. Eller i andra delar av Sverige, där det finns sånt där som kallas ”utanförskap och segregation”.

Suck, (högt), när jag inser i vilken skyddad verkstad jag levt i.

Var i går och fick en guidad tur i Ytterby Gruva som jag levt nära under hela mitt liv som jag levt här på ön. Den är världsberömd för sina många grundämnen. Men när vi var längst in i det djupa hålet frågade någon tyst ”kan vi på ön använda denna gruva, dessa gångar i underjorden, som skyddsrum?

Då sätts ens naiva tro på vårt ”händer aldrig oss” på sin spets. Jag kan bara tacka den gamla Buddhan för att jag känner mig stabil i blåsten…

Hur som helst så var besöket i gruvan tillsammans med Resarö Båtklubb väldigt givande på många sätt. Rakt in i underjorden!