Denna helg kan kännas rätt sorglig. Många tänder ljus på gravarna. Man tänker på dom som gått före.
Gått före
Ja, vi säger gärna så – gått före. Ett varmt utryck för att tala om döden. Respektfullt på något sätt. Men vad betyder det egentligen?
Det betyder ju att någon vi känner har dött. Vi tänker att den gått in i den eviga världen före oss. Vi skall alla den vägen vandra. Vilket innebär att dom går före och vi kommer efter så småningom.
I min tro är döden ingen definitiv skiljeväg. Jag tänker att vi kommer att återse varandra. Det gör att när någon dör blir visserligen sorgen stor men trösten om ett återseende bär sorgen på ett varmt och barmhärtigt sätt.
Någon går verkligen före och jag vill följa efter en dag. För målet, där vi kommer att mötas, är min tros fullkomlighet. Det är där jag vill vara när tiden är moget för det. Där kommer jag inte bara möta dom som gått före. Jag kommer att möta den Jesus jag tror på.
Alla helgonahelgen blir då inte bara mörker. Det finns ett ljus som skimrar över det. Inte bara ljusen på gravarna. Inte bara hoppets ljus inom mig. Utan Guds ljus om en ljus framtid lyser fram.
Det är stort att kunna vila i det när döden tränger på.
Efva Nyström och Lars Andersson sjunger en sång som Anders Börjesson – ”Vi ska ses igen” ”Minns du sången” hade den i ett av sina program. (Lyssna gärna via länkarna) Refrängen säger så här:
Jag har en tro, som ger mig tröst och styrka
Att vi ska ses igen, när tiden tagit slut
Trots att skiljas var så svårt, så vet jag att du lever i ett ljus
I det hemmet som vi kallar faderns hus
Vi kan få följa efter när vår tid är inne. Redan här och nu kan vi få förbereda oss för det. Genom att äga en personlig tro på Jesus. Denna helg påminner oss om vikten av det.
Idag ber vi för riksdagsman: Ludvig Aspling (SD)
Pedher´s blogg 