En scen från filmen ”Prince of Tides” med Barbra Streisand och Nick Nolte dök upp på min instagram idag och jag slussades snabbt tillbaka i tiden då jag och min väninna Sabina såg den på bio för typ 29 år sedan.
Har du inte sett den så är det en av de mest romantiska filmerna jag har sett med en utgång som inte är självklar. HÄR kan du se trailern och hyra filmen.
Hittade den sista scenen av filmen HÄR och då som nu kunde jag inte annat än att få tårar i ögonen … Sabina påminde mig om att det handlade mer om primalskrik vi gav oss ifrån när vi satt där på biografen för snart 30 år sedan <3 En fantastisk fin film om det mänskliga, om barndom som präglar oss i vår vuxenkärlek, om föräldraskap, relationer, syskonkärlek, om att skydda oss från de minnen som gör så ont, om otrohet men även om att hitta tillbaka.
Jag brukar inte rekommendera kärlekshistorier men idag gör jag just det oväntade för är det något vi lär oss i livet är att vissa historier varar inte för alltid och vissa relationer vet man redan a priori aldrig kommer att leda till något mer än de fantastiska stunder man får uppleva där och då.