KORT OM BOXNING: Krönika: Otto Wallin skulle kunna lägga av nu och vara nöjd med sin karriär. Han tvingade ju den obesegrade, linjära tungviktskungen Tyson Fury att ”vara på tå” (alert) i 12 hela ronder. Det gör man inte om man inte är fruktansvärt bra. Respekt Otto. Jag är imponerad. Tagen med storm faktiskt och nyfiken på mer. Hur bra är Otto egentligen? Förlåt om jag någonsin tvivlat på dig! Vad väntar nu om hörnet? Det återstår att se.
Ett beundransvärt mod visade han upp, och som sagt ett helgjutet fighterhjärta som ingen kan ifrågasätta. Hans insats var så nära en sann ”Rocky-Saga” som man kan komma. Han överraskade med sin djärvhet och tuffhet.
Wallin har växt och utvecklats som boxare. Formats till en tungviktare på världsnivå på väldigt kort tid, och gjort det lite i skymundan sådär. Utan att märkas.
Sparring och träning med de allra bästa i ”Staterna” har uppenbarligen gjort honom gott. Väldigt gott.
Han är inte längre den försiktige ”general”, utpräglade taktiker, som var hans signum tidigt i karriären. Han KAN verkligen leverera (fightas) när det brinner till, när det viner om öronen och det verkligen behövs.. Han står pall. Han backar inte. Det bevisade han med råge i natt.
Feta smällar delades ut åt svenskt håll. Rikligt dessutom.
Otto är robust. Tålig och karaktärsfast. Han tog Furys ”läder” som en man.
Fury imponerade väl inte direkt men var ruggigt stark och pålitlig. Det är ju något väldigt speciellt med den karln. Han är olik alla andra, och har något man inte kan sätta fingret på.
Storleken, pondusen och förmågan att vara ett par snäpp bättre när det gäller. Där har ni en komponent. Han var aldrig direkt hotad. Poängsegern var aldrig i fara.
Riktigt nära att stoppa svensken (i den 10:e) var han absolut men det lyckades han inte med, Otto var alldeles för envis och beslutsam.
Det var i mångt och mycket Wallin som gjorde det hela till en ruffig, stundtals lite småful ”dogfight”.
Det ”clinchades” rejält och ofta. Svensken stod för mycket av den varan. Britten verkade besvärad.
Närkampsboxningen var central rakt igenom. Där kändes Fury stark, men Otto kom undan det mesta och det värsta i de farliga situationerna. Han redde sig bra.
Konditionen var det heller inget fel på, Wallin mäktade till och med en imponerande slutspurt i den tolfte och sista ronden som han vann i mina papper. Otroligt vågat.
Han slog dessutom upp ett fult jack på ”The Gypsy King” under matchens gång (relativt tidigt) vilket besvärade honom länge. Blodet bara forsade längs kinden.
De lappade ihop honom så gott det gick i rondpauserna och klickade på rejält med vasselin. Vilket domaren märkligt nog mestadels ignorerade. Vid ett tillfälle när blodet rann som värst tittade läkaren på det men gav OK att fortsätta.
Skadan stressade nog Fury en aning för efter ”läkar-titten” drog han upp tempot några hack och Wallin hakade på. Det blev ruffigt och hett. Hård slagväxling. Vid något tillfälle körde svensken en tumme i ögat på Fury som ”surnade” till och blev lite hämndlysten. Men det mynnade inte ut i någonting farligt för Otto.
Det var skakigt i tionde men annars ganska kontrollerat. Wallin hittade ett sätt att hantera den lurige britten på, trots att han storleksmässigt och räckvidds-mässigt var i underläge. Det var fantastiskt bra gjort. Sundvalls tungviktskung växte markant i mina ögon. Befäste sina positioner på världsrankingen och kanske t.o.m. hoppade upp några hack.
Lämna en kommentar