Jag brukar inte skriva om böcker, artiklar, filmer, TV-serier eller åsikter som jag tycker är kassa utan hellre lyfta fram sådant jag tycker är bra. Men nu gör jag ett undantag för Jesper Rönndahls serie Vem mördade skolan eftersom SVT fortsätter lyfta fram den som rekommenderad tittning vecka efter vecka. Jag har bara sett tre avsnitt för sedan orkade jag inte mer. Kanske blir det bättre sen men det betvivlar jag.
Några av problemen:
1. Jesper Rönndahl beter sig som en skolgårdsmobbare och översittare. Folk hånas för sin vikt och sin klädsel. Kloka människor med djup insikt i saker får inte tala till punkt och tillskrivs åsikter de inte har men som de sedan blir hånade för. Efter att ha sett avsnittet om marknadiseringen av skolan känner jag större sympati för Barbara Bergström än för Jesper Rönndahl själv, vilket borde vara talande nog för vilken skithög han beter sig som.
2. En av få forskare som får tala till punkt är Anna-Karin Wyndhamn, som används som något slags neutralt facit för hur saker ligger till i skolan. Men Wyndhamn är knappast något neutralt facit utan en person som varit hård i debatten, som har en konservativ människosyn och som drar slutsatser som många andra i den pedagogiska världen inte håller med om. Det hade ju varit hederligt att klämma in den informationen någonstans.
3. Han snuttifierar och förvränger. Viktiga saker förvandlas till trams. Han missförstår vad folk säger och man vet inte om han gör det med flit eller för att han helt enkelt inte förstår vad de säger. Om man tycker att det är bra med en kunskapsskola så bör man själv skaffa sig ordentligt med kunskaper, och se till att man förstår vad personer klokare och mer kunniga än man själv säger, innan man sätter igång att göra ett TV-program som påstås presentera sanningar om skolan. Som Ivar Arpi konstaterade i sin sågning: man betvivlar att Rönndahl talar sant när han säger att han lagt två år på att undersöka den svenska skolan.
4. Han försöker vara rolig men är inte det. Effekten blir att det hela känns pinsamt.
Här är ytterligare några kritiska röster:
”Jag lessnar. Börjar spola. Tar fram telefonen. Vill stänga av tramset som brusar på tv:n. Vad hade hänt om man i stället lät Helena Granström eller Göran Rosenberg snoka i skolkorridorerna? Frågan ställer jag av en anledning. ”Vem mördade skolan?” och ”Svenska nyheter” är barn av samma tid, samma anda: Komikern har ersatt den stridande intellektuella som samhällets sanningssägare. Förändringen har ett designfel: Stor risk att meningslöst clowneri ersätter meningsfulla tankar. Synd att det började kärva just i skolfrågan. ”
Ingrid Bosseldal i GP (efter bara första avsnittet): ”Jesper Rönndahl vill tillbaka till en skola som han upplevt som sammanhållen och likvärdig och som resulterat i både ”På spåret”-vinnare och toppresultat i internationella kunskapsmätningar. Jag kan sympatisera med det. Jag var själv lärare i den skolan och den skiljer sig ganska radikalt från den skola som vår samtids mest hätska skoldebattörer vill (åter)skapa. Samtidigt, med kännedom om de senaste fem-sex årens skolkrisutrop och dess slagsida mot neokonservativa problemformuleringar och lösningar på senmoderna utmaningar, bävar jag ändå för de fortsatta programmen.”
Eva-Lotta Hultén 