Klassiskt äktenskapsdrama – men inte riktigt så enkelt

Det är inte så att böcker publiceras och försvinner. De blir kvar. Det gäller bara att upptäcka och ibland lokalisera dem.

Så många böcker, inte minst deckare och annan krimi, som trillar förbi. Man = Deckarloggs red. läste dem inte när de gavs ut (eller såg dem inte ens).

Och säkert likadant för alla, fast det är olika böcker som vi inte upptäcker, var och en av oss. Det är ju bra och tur det, att någon annan upptäcker och läser det som till exempel inte Deckarlogg lyckades lägga ögonen på.

Som i detta fall deckarförfattaren Susanne Schemper och likaså deckarförfattaren, deckarläsaren och ibland Deckarloggrecensenten Hans Lundin.  

Nämnde Lundin håller på och läser Solingeserien – med titlarna ”Svinstian” (2019), ”Ta min själ” (2020), ”Sinnesvilla” (2020) och ”Bekännelsen” (2022; alla Word Audio Publishing, utgivna som e- och ljudböcker) – av nämnde Schemper.

Han gillar det han läser. Deckarlogg publicerar här Hans Lundins recension av den andra titeln i Solingeserien…

***

Susanne Schemper
Ta min själ
(Word Audio Publishing; e- och ljudbok)
Uppl: Gunilla Leining

”Ta min själ” av Susanne Schemper är den andra boken i serien från Solinge. Boken handlar om Henrik, en gift man, som träffar Kajsa en kvinna som upplever att Henrik är mannen i hennes liv.

Henrik är en medelålders man, som lever i ett tryggt äktenskap med Kristina och två katter. Han arbetar som Lärare i Solinge skola. De har det bra tillsammans, men samtidigt väldigt rutinmässigt.

Kajsa är en ung nyinflyttad kvinna. Hon har fått arbete på Solinge bibliotek. Hon lämnade biblioteket i Halmstad under tumultartade former och bor numera i sin mormors bostad i Solinge.

Henrik stöter på Kajsa första gången, när han ska till biblioteket och låna några böcker. Kajsa presenterar sig och Henrik blir nyfiken på den unga vackra kvinnan. Kajsa i sin tur blir direkt förälskad i Henrik, som hon bestämmer sig att till varje pris få till man.

Hon ser framför sig hur deras liv flätas samman till ett lyckligt framtida äktenskap. Att Henrik redan är gift saknar helt betydelse.

Henrik i sin tur blir mer och mer intresserad av den vackra kvinnan. De träffas för fika och blir allt närmare vänner. Kajsa kommer hem till Henrik, när Kristina är borta och de har en fin kväll där de lär känna varandra än mer.

En kväll när Kristina är på fest i Halmstad, träffas Kajsa och Henrik hemma hos henne. De dricker gott och blir alltmer intima, när Henriks samvete plötsligt vaknar. Han skjuter ifrån sig Kajsa och klargör att han är gift och inte vill gå längre.

Kajsa blir väldigt upprörd och bestämmer sig för att hämnas på Henrik. Samtidigt står Henriks samvete på högkant över vad han hållit på att göra. Det blir mycket spänt, särskilt som Kristina också misstänker att något är fel. Bland annat hittar hon Kajsas röda sjal. Alla mår dåligt och Kajsa ruvar på hämnd.

Det är en intrig som egentligen behandlar ett klassiskt äktenskapsdrama med otrohet i centrum. Men det är inte riktigt så enkelt här, eftersom Kajsa inte är riktigt psykiskt stabil och kan hitta på vad som helst. Det gör att intrigen lyfts och det uppstår extra spänning.

Dessutom gör ett antal händelser i deras omgivning att boken också får en extra dimension.

Miljöer och händelser beskrivs tydligt och det är lätt för läsaren att förstå och följa det som händer. Möjligen blir slutet lite otydligt. Språkmässigt är det lätt att ta till sig berättelsen och se fram emot det som kommer att hända.

Boken är väl genomarbetad vilket ger en trygghet i läsandet. Det lämnas inte särskilt många lösa ändar, möjligen någon mot slutet. Det är mycket känslor som kommer fram. Ibland känns det nästan som att särskilt Henrik överreagerar och uppträder lite märkligt.

Efter att ha läst den tidigare boken i serien var jag nu beredd på spänningen som boken ger. Jag förstår inte riktigt att den är i en serie med ”Svinstian”, för det är ganska svaga kopplingar. Det enda är att det händer i Solinge och att ett par av personerna dyker mycket kort upp i någon mening.

Den här boken går utmärkt att läsa fristående, utan att ha läst det föregående. Jag reflekterade att den här bokens handling påminner ganska mycket om den i ”Sandänglar”, också av Susanne Schemper.

Detta är en riktigt bra bok och jag ser fram emot de följande i Solingeserien.

Hans Lundin, gästrecensent på Deckarlogg, är en pensionär som efter mycket läsande blivit författare på gamla dar. Med bakgrund i Flygvapnet, Smittskyddsinstitutet och Lunds universitet finns det mycket att gräva fram för de spänningsromaner som hittills kommit och även för kommande böcker.