To Brussels and beyond! – Livet går vidare

Ber om ursäkt att det varit tyst här länge. Men nu tänkte jag bjuda på sista delen av vår resa till USA.
Efter Boston fortsatte vi söderut och Cape Cod stod på resplanen. Dagen innan velade jag om vi verkligen skulle åka den omvägen? Vi hade ju redan åkt nära kusten, stoppat fötterna i Atlanten och jag tyckte det kunde räcka och så kunde vi ta Cape Cod en annan gång. För jag hade inte orkat eller hunnit göra någon efterforskning alls. Först pga allt strul innan resan och sedan pga att vi blev sjuka.
Men T tyckte att dit kan vi väl åka, kika runt lite, äta, fika och så åka vidare.
Den planen lät ju bra. Dock blev det verkligen inte så… Cape Cod ligger fantastiskt med vatten och stränder mil efter mil, hus längs kusten och lummigt runt omkring. MEN det går inte att komma ner till stränder… Alla är privata och alla ställen där man skulle kunna gå ner till stranden har vakter och parkeringar där du bara får ställa dig om du är boende. Stenhårt. Jo, det finns publika stränder, några få, men det satt skyltar i god tid med information om att parkeringarna var fulla.
Så det blev ingen strand, ingen fika för vi hittade inget ställe och vi vände och åkte tillbaka. Så här i efterhand så skulle vi kollat upp mer innan och vi skulle också gett oss till tåls och åkte längre ut på udden. Men det gick så mycket tid till att försöka hitta vad vi sökte att vi insåg att vi måste köra mot nästa hotell om vi inte ska komma dit väldigt sent och det ville vi inte.

Så vi anlände till det lilla uppdaterade motellet vi egentligen skulle bott i redan på vägen till Maine men fick boka av. Riktigt trevligt ställe!
Dagen efter styrde vi resan mot Philadelphia. Egentligen en väldig omväg då vi ju skulle flyga hem från Newark utanför New York men just det hotellet var det enda som jag missade att boka om i tid medan jag var sjuk så det fick bli så. Vi tog oss dit via mindre vägar, japp GPS inställd på att undvika motorvägar, och anlände till en smällvarm stad, mulet men väldigt varm. Vi hade dagen innan bestämt oss för att besöka en sak och det fick bli trappan från Rocky-filmen!
Sedan gick vi en sväng i stan men gav upp pga värmen och åkte till vårt hotell.
Och i sann tradition åt vi sista middagen innan hemresa på The Cheesecake Factory! Men efterrätten tog vi med till hotellet.
Vi hade ungefär en timmes resa till flyget på morgonen men gott om tid så vi åkte återigen utan motorvägar och kom genom små välmående städer innan vi var framme vid flygplatsen. Vi hade budat på uppgradering och den gick igenom så hem flög vi med klass! Skönt efter en stundtals stökig resa.

Sedan landade vi på Arlanda och möttes av ett kaos av väskor… och det tog tid innan våra kom.
Men de dök till slut upp och vi kunde åka hemåt.
Vet att det finns de av er som undrar hur jet laggen blev när man flög business och kunde ligga ner och faktisk sova. Jo, sov gjorde jag! De gick runt innan och frågade vilka som ville bli väckta till frukost och ja, tack sa jag. Sov först en kort stund, krånglade mig upp till toan och sedan sov jag FYRA timmar! Och vaknade av att någon klappade mig på armen. Det jämfört med kanske max 30 minuter, som brukar vara vad jag lyckas sova på en nattflygning sittandes, var en enorm skillnad.
Och jag hade inte lika svår jet lag som jag brukar ha, sedan ställde tröttheten från Covid till det lite men skillnaden var ändå stor.

Så det var sommarens resa till USA! Den skulle varit väldigt annorlunda men inställt flyg tog en dag för oss och så Covid som gjorde att vi fick ställa in och ändra.
Visst, det blev inte som vi tänkt men det var ändå en fin resa och målet med den, att hjälpa sonen att flytta in, hann vi ju med!

PS Om du tycker bilderna är för små kan du klicka på dem så blir de större!

This entry was posted on 03 oktober 2022 at 12:42 and is filed under (10) Oktober 2022. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.