Har vi inte kommit längre?

För en vecka sedan skrev jag ihop en kul lista, livet kändes bra och sedan blev det torsdag.
Hur kan det vara så att vissa delar av världen, eller ska vi säga vissa personer, inte kommit längre än att de måste ta till våld mot ett land för de tycker de ska ha det landet?
Folket i Ukraina vill bara leva ett vanligt liv, äta frukost i sitt kök, tjata om läxor med barnen, fundera på vad de ska ha till middag och somna tryggt på kvällen. Men istället tvingas de fly, beväpna sig och rusa till skyddsrum eller liknade. Överge sin pappa, man, bror eller söner som måste strida.
Det är 2022 och har vi verkligen inte kommit längre?

Det går absolut ingen nöd på oss i trygga Sverige men jag känner att detta berör mig djupt, plussa på lite andra saker som händer personer kring mig och ja, känner mig riktigt nere och har svårt att få saker gjorda.
Men tänkte nu försöka bjuda på vad som hänt på senaste tiden i alla fall.

För två helger sedan hade vi vänner på besök, och med tanke på pandemin och restriktioner var det verkligen ett nytt inslag i vårt liv! Vänner från åren i Bryssel som flyttade till Göteborg precis lagom till pandemin slog till. Så nu äntligen kunde vi ses! Fredagskvällen var trevlig med god mat och samtal. Och inte en enda bild!
Men choklad till mig! Gudomligt god! Och jag lyckades hålla på den i flera dagar.

Sedan på lördagen sågs vi igen innan de skulle åka tillbaka till Göteborg. Det blev en sväng till secondhandbutiken och sedan vidare till Domkyrkan. I höst har vi bott här tio år och detta var första gången jag var i kyrkan… Ja ja!

Sedan strosade vi vidare genom de äldre delarna av Strängnäs och upp till kvarnen. Och där har vi riktigt tur! Vi står utanför och då kommer mannen som är ordförande i kvarn-föreningen och han frågar om vi vill ha en guidad tur! Gissa om våra vänner ville!
Så vi fick veta allt om kvarnen, uppifrån och ner. Och på engelska då våra vänner inte är svenskar; han är tysk, hon fransyska och vi talar engelska med dem. Riktigt bra utsikt där uppifrån om någon undrade!

Nu i helgen la vi en hel del tid på att få till mallar för nya gardiner till båten. Inte helt lätt då det visserligen ser ut att vara räta vinklar men sedan är de så att rutorna är välvda… Men efter att gjort mallar i papper, krupit in och ut ur båten tre gånger så fick vi till det!
Annars gick helgen mest till att följa nyheterna… och äta hembakt pizza.

Tillbaka till verkligheten och nutid igen.

2 svar to “Har vi inte kommit längre?”

  1. Annika Says:

    Jag vet, från ena dagen till den andra. Ena dagen, allt som vanligt. Nästa dag, krig.
    Precis som du tänker jag på alla ukrainabor som bara vill leva sina liv i fred och ro. Nu ska de slänga sig över landsgränser, ner i tunnelbanor för att söka skydd, lämna sina pappor och män medan de flyr hals över huvud. Nej, det är så ofattbart vidrigt det som sker.
    Från en förbannad pandemin in i nästa skräck.
    Inte klokt.

    Men ja, vi lever våra liv vidare där vi är med ögonen fästa på Ukraina.
    Vilken trevlig guidning ni fick!! Jättefin! KUL för era gäster och ER!
    Så vacker kvarn! OCH kyrka!!

    Så det är nu tio år sen ni flyttade hem. Inte klokt vad snabbt tio år går!!

    • Brysselkakan Says:

      Ja, i månadsskiftet september/oktober är det tio år. Känns helt galet då vi aldrig bott längre än sex år någonstans innan och oftast kortare än så.

      Ukraina… stackars stackars människor.

Lämna en kommentar