Vi har ju alla sett hur matpriserna skenat på sistone. Jag läste för ett par veckor sedan att hittills är det faktiskt inte kriget i Ukraina som påverkat detta så mycket utan de höjda priserna på energi och drivmedel som redan slagit hårt mot jordbrukare. Först senare i sommar kommer vi i Sverige att se ytterligare höjningar på grund av kriget och bristen på spannmål, matoljor och konstgödsel detta innebär. Även i Storbritannien har samma höjningar såklart skett och just en rätt lider verkligen redan av just konflikten – fish and chips. Fiskenäringen har sett utsålda fiskekvoter på senare år och importerar redan fisk samtidigt som en av deras stora rätter är beroende av just frityrolja som trots allt gått upp i pris redan med hela 80% och potatis som kräver konstgödsel. Dessutom är det just Ryssland som sålt mycket av fisken till landet på senare år medan man nu måste köpa dyrare nordisk. Allt detta i kombination gör att fish & chips-ställena kämpar i stor motvind och att en av de stora brittiska mattraditionerna kan vara i fara som vardagsmat.

Det finns runt 10 000 ”chippies” som fish & chip-ställena brukar förkortas. I media läser jag förfärad att runt en tredjedel nu hotas av stängning. Jag antar att det inte gäller mina egna favoriter såsom Magpie i hamnen i Whitby och liknande kända etablissemang men priserna lär ha gått upp med över tjugo procent så det känns inte längre som något som överlever i de låginkomstkvarter de varit stående matställen. Där liksom i stadskärnornas nöjeskvarter har de sedan något decennium dessutom redan rejäl konkurrens av mer kebab och sådant som vi haft som snabbmat länge i Sverige. Till exempel har tyska kedjan GDK German Döner Kebabs som funnits i Malmö i flera år börjat öppna sina snabbmatsrestauranger i Storbritannien nu och de är inte de enda. Samtidigt serveras det ju fisk på var- och varannan pub också och ofta ganska vällagad även om inget slår en äkta chippie vid havet i mina ögon. Innebär det här att också pubmenyerna kommer att förändras? Förmodligen.

Med tanke på att fish and chips uppstod som ett sätt att mätta den ökande mängden industriarbetare på 1800-talet och definitivt höjde mättnaden även under världskrigen när det var prisvärd mat så är det ironiskt att det nu alltså blivit jättedyrt. Självaste premiärministern engagerar sig i rättens öde och har lovat att ”Build back batter”, det vill säga återta frityrsmeten. Lätt att säga när man pratar med National Federation of Fish Friers. Egentligen har han säkert ingen större energi att lägga på saken. Det kan redan hända att chippies i brist på kunskap serverar dig haj och liknande bifångster när du ber om fish and chips och låt oss hoppas att de som klarar sig kvar inte är den typen. Samtidigt har priserna gått upp med närmare tjugo procent och någonstans finns en smärtgräns. Det håller på att bli samma lyxmat som lax blev i Sverige när det blev fint. Det enda jag kan tycka är bra är att just britterna kommer att äta mindre friterad mat framöver vilket nog är jättebra för dem men ack så tomt det kommer bli utan kvarterets chippie och prat bland lokalbefolkningen om vilken som är bäst. En metallkanna te och en simpel tallrik fisk med tjocka pommes en regnig kväll i Scarborough…vilken njutning.