Vid Elmia Lantbruk har det jobbats flitigt med problemet att branschen inte får tag i personal till verkstäder och reparationer ute i fält.
För skogsbruket kan orsaken sökas i att landsbygdsungdomar i för stor omfattning söker sig från skogen. Om inte miljön intresserar dem och väger upp, så är de ekonomiska förutsättningarna svaga i skogen. Det har skapats ”inskränkt” verksamhet. Ex. Södras medvetna ovilja att hålla uppe virkesvärdet men sänka kostnaderna har orsakat ”dubbelmoral” i företaget och misstag tillåts med följd att förare vet att Södra försvara dem mot markägare, men samtidigt har alla parter fått ”lik i garderoben” och pengar ”läcker” från verksamheten. Yrkeskunskapen sjunker och ingen vill ändra den eftersom det då blir synbart dyrare. Ni känner igen samma agerande från Bergkvist/Siljan och många andra.
Den dåliga ekonomiska utvecklingen i en så viktig bransch som skogen har förstört förutsättningarna för att locka de bästa resurserna, ge utrymme för miljöutveckling, likaså biologisk mångfald, till viss del för att använda längre omloppstider, teknikutvecklingen går med mindre än halvfart, skogsägare känner sig utnyttjade och vågar inte ens höja rösten, att få genomslag i skogspress är svårt, konsultverksamhet är mycket svår om inte omöjlig om den skall betalas mm.
Verksamheten är farligt sjuk.