virkesakuten

Forts; ”Slaget om skogen” i TV raljerar över att skogen som var vuxen och användes på Albert Engströms tid har huggits ner nu. Det är 100 år sedan Engström dog och skogen bör nu varit nära 200 år. Onekligen har skogen passerat lämplig ålder för lönsamt skogsbruk. Fanns andra intresse borde fridlysning kunnat göras på dessa hundra år. Det är svårt att se att skogsdebatten är objektiv.

Något annat. Ett stort problem är att så pass mycket av skogsforskningen tenderar att gå i skogsindustrins ledband eftersom betydande mängd forskning är beställd av skogsindustrin, vilket ibland gör det knepigt för granskande kritiska journalister att söka besked hos forskningen. Detta problem borde inte drunkna i den kantrade debatten om skog som pågår.

I mina ordnade exkursioner har det visats hur två och tredubbel volym med virke vid slutavverkning är möjlig mot dagens ofta vanliga resultat. Fler borde inse att utveckling av skogsskötsel bör gå samma väg som jordbruket för att optimera produktion där det går. Detta skogsbruk skulle på andra ställen ge möjlighet till mångfald som gynnar skogsägare och egen skog och samtidigt samhällets önskemål om det vilda.

Dessa båda inlägg vill peka på några exempel på selektiv och värdefull optimering för ekonomi och miljö. Motsatsen är ju orimlig koncentration på att inget göra.