Jag oroas av att skogsdebatten kantrar när yttrande kastas fram som viktiga och helt avgörande fast de kommer från tolkare som tittar på problemen som genom ett långt rör. Ex. anses ett avverkat skogsområde vara öde, dött och förstört. Varför säger man inte likadant om ett nyslaget sädesfält på hösten som läcker koldioxid fram till försommaren?
Likaväl som det visas bilder på vackra gula rapsfält kunde man visa på väl röjda marker och den gallring som mindre maskiner åstadkommer i den skogliga cykeln.
Är vi som är födda på lantbruk förstörda som betraktar skörd av något som är moget som fel?
Genom jordbearbetning erhålles ännu rikligare gröda i jordbruket. Detta har gett möjlighet att mest odla på den goda jorden där den finns i sammanhängande område. Alternativet var förr glesare med strå och ogräs emellan som fick tas bort vid tröskningen. Det jordbruket är omöjligt idag p.g.a. olönsamhet. Därför undrar jag varför liknande behandling skall vara föredöme för nytt skogsbruk som skall var till för promenerande tätortsbor. Detta kan dock vara intressant för vissa skogsägare som satsar på mat, stuguthyrning och lantliv. Men kan man begära att grannen utan ersättning skall göra sin skog likadan?
Min erfarenhet visat exempel på hur skogar med redan mångfald på marken och fler trädslag behöver gynnas, där dessa möjligheter rimligt kan behållas. Där gynnas bärris för folk och fä i skogen. Här blir bättre miljö för fåglar som bidrar till att plocka skadliga kryp av olika slag. Detta är något som skogsägare i för liten omfattning får kunskap om. Kanske att det blir mer möjligt med stöd att speciellt gynna de mest viktiga fåglarna så de får de trädslag och övrig miljö som behöver finnas. Höga boträd till hök och fiskgjuse är sådant som pekas på. Just nu lanserar stort företag en ambition ”att konkurrera med kunskap”. Prova! Forts;